År 2008 är tilländalupet och -löpt: 1382 km på 5,1 dygn (11,2 km/h)

Nu är 2008 både tilländalupet och tilländalöpt. Och vad löpningen beträffar visade det sig bli mitt mest lyckade år någonsin:

• Jag gjorde nytt personbästa på maraton med 3:55:22 i Helsingfors 16.8.2008


• Jag gjorde nytt personbästa på halvmaraton med 1:45:58 i München 29.6.2008


• Jag sprang Möviken runt i Nagu för första gången sedan 1970-talet


• Jag sprang totalt 1382 km (plus 10 %)


• Jag sprang sammanlagt 120 gånger (nästan var tredje dag)


• Jag sprang över 100 km varendaste en månad


• Jag ökade min medelhastighet från 10,8 km/h till 11,2 km/h (plus 4 %)


• Jag tillbringade över fem dygn av 2008 springandes (5 dygn 3 h 4 min 8 s), dvs. 0,95 % av hela året


• Jag sprang 82 gånger runt Isarwehr i München, 13 gånger runt Sellmo i Nagu och 21 gånger andra sträckor


• Jag sprang 6 gånger med Dave Douglas (i Menlo Park, Kista, vid Röda Torget i Moskva, i Kiev, i Santa Cruz och runt Sellmo i Nagu), 5 gånger med Patrik Backman, 5 gånger med Zack Urlocker, 3 gånger med Sophia, 2 gånger med Larry Stefonic, 1 gång med Alexander

    Månad      km                    Tid  km/h       min/km  St
 1  Januari    108 km   108 km   9:43:23  11,2 km/h  5:22,8  10
 2  Februari   107 km   215 km   9:32:04  11,2 km/h  5:21,6   9
 3  Mars       107 km   322 km   9:27:59  11,3 km/h  5:19,8  12
 4  April      118 km   440 km  10:30:18  11,2 km/h  5:20,0  12
 5  Maj        115 km   555 km  10:20:15  11,1 km/h  5:24,1  10
 6  Juni       139 km   694 km  12:12:30  11,4 km/h  5:16,0  11
 7  Juli       129 km   823 km  11:15:16  11,5 km/h  5:13,1  11
 8  Augusti    113 km   936 km  10:17:29  10,9 km/h  5:29,1   7
 9  September  117 km 1 053 km  10:40:17  11,0 km/h  5:28,3  10
10  Oktober    116 km 1 169 km  10:11:38  11,4 km/h  5:16,3  10
11  November   107 km 1 276 km   9:13:23  11,6 km/h  5:11,1   9
12  December   107 km 1 382 km   9:39:36  11,0 km/h  5:25,8   9

2008         1 382 km              5,1 d  11,2 km/h  5:20,5 120

Blått = 2007, grönt = 2008: Konsekvent över 100 km/mån!

I min blogginlaga där jag sammanfattade 2007 års 1259 löpta kilometer antecknade jag följande mål för 2008:

• springa mer än 2007


• springa snabbare än 2007


• orka bestiga berg bättre


• orka snöbrädesåka bättre


• kanske cykla en transalp


• högst eventuellt löpa en femte maraton

Transalpen är alltfort ocyklad men det övriga lyckades jag med, över förväntan!

För 2009 höjer jag inte ambitionerna. Målet är alltfort att springa minst 100 km varje månad, vilket är svårt speciellt de månader jag utövar annan sport (bergsbestigning, vintersport). Och någon maraton räknar jag inte med detta år, däremot mer bergsbestigning.

Forum för Ekonomi och Teknik: 10 -- Självmålet

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 12 2008, som utkom 22.12.2008.

Självmålet

Min mening var att spalten denna gång skulle bli en tillbakablick på integrationen, nu, då exakt ett år gått sedan jag involverades i förhandlingarna om Sun Microsystems köp av My SQL AB. Men så blev mig icke förunnat.

I stället är jag i mitten av en världsomfattande storm av negativ publicitet. Och orsakerna till dramat är fullständigt hemlagade: det rör sig om ett finlandssvenskt självmål i en UEFA-cupfinalmatch.

Därmed står jag inför ett svårt diplomatiskt dilemma, eftersom jag står i tacksamhetsskuld till aktörerna, My SQL:s grundare Michael ’Monty’ Widenius och My SQL:s chef Mårten Mickos, och räknar dem till min närmaste vänskapskrets. Jag skulle gärna se att så fortgår. Och därför kommer jag att följa principer som på Wikipedia kallas NPOV, för ’neutral point of view’. Till dessa principer hör att man använder uttryck som ”endel påstår att” och ”andra hävdar däremot”. Så kan man beskriva den politiska situationen i Mellanöstern. Så kan man redogöra för personer som enligt endel är terrorister, enligt andra frihetskämpar. Månne det ska lyckas även för kvaliteten i My SQL 5.1?

Detta har hänt: Efter att det gått över tre år sedan senaste version, My SQL 5.0, publicerar Sun äntligen en ny version, My SQL 5.1. Så långt är alla ense.

”Endel påstår att”: Företagsgrundaren Michael Widenius skriver en inlaga ”Oops! We did it again!” på sin blogg http://monty-says.blogspot.com, där han hävdar att My SQL 5.1 ingalunda är färdig utan tvärtom mäkta buggig. Det kryllar av löss. Han räknar upp enskilda buggnummer och drar slutsatsen att kvaliteten är låg och rekommenderar folk att inte uppgradera. Han delar frikostigt med sig av sina åsikter om ledarskap och beslutsfattande i bolaget.

”Andra hävdar däremot”: Inuti My SQL-delen av Sun är man van att vädra sina kontroversiella åsikter inte bara inför sin chef eller sina närmaste kolleger. Det finns en kultur att ’diskutera’ problem med alla 600 gamla och nya My SQL-kolleger på en gång. Men ingen är van att folk tvättar internt smutsbyke synligt för utomstående. Åsikterna går nu från total oförståelse till ett medgivande att stora delar av Montys tekniska analys var korrekt, men absolut inte ägnad för publicering. Vissa ser bloggningen som ett hot mot sina arbetsplatser.

Somliga av våra mest avancerade användare, endel av dem som vi har personlig kontakt med, förstår orsakerna till det skedda och beklagar följderna. De stöder oss. Andra, mindre närstående, blir givetvis skrämda. Vad kan man annat vänta sig av en sådan svada.

Pressen gottar sig. Slashdot, geekarnas skvallerpress, blandar skadeglädje, oförståelse, beklagan och tröst. The Register rapporterar mer neutralt. Computerworld hör till dem som överdriver mest, och är redo att avfärda Suns köp av My SQL som ett härmed misslyckat experiment.

Och visst har bilden av My SQL inom Sun tillfogats en stor skada av Montys bloggande. Så mycket egen värdering kan jag förvisso komma med. Den gamla sanningen gäller: man ger beröm publikt men kritik i enrum. Tänk om man tjatat på frun att banta, och hon inte gör det. Blir hon då mer motiverad av att man bloggar ”gumman är för tjock, kolla bilderna här”? Hjälper det att man i samma veva bedyrar sin kärlek? I detta fall handlar det om en bedömningsfråga: Kanske hon lagt något på hullet sedan förlovningstiden, men det har väl rätt många av oss.

I övrigt? Tja, med denna distraktion uteblev helhetssammanfattningen av året som gått, gällande integrationen av My SQL i Sun Microsystems. Efter ett år ska en integration vara avslutad. Jag planerar att i Forum övergå från företagsambassadörskap till nätambassadörskap: Jag vill dela med mig av erfarenheter rörande bloggande, elektronisk identitet, sociala nät på webben och begreppet ’nätrykte’. Mera därom nästa år!



Kaj Arnö beskriver fortlöpande hur integrationen av My SQL med Sun framskrider. My SQL köptes i januari 2008 av Sun, och Arnö ansvarar som ’ambassadör’ för integreringen.

Kilimandjaroplanering

Med denna text planerade jag 14.12.2008 Kilimandjaroresan.
Flyg till Kilimandjaro (JRO) / Arusha och tillbaka

• Ons 18.2.2009 MUC-FRA, 22:40-07:45 FRA-ADD ET707, 10:00-13:50 ADD-JRO ET801


• Tor 26.2.2009 16:30-20:15 JRO-ADD ET800, 23:50-05:15 ADD-FRA ET706, FRA-MUC

Förberedelser

• Restbetalning (152 euro -- kan betalas vid slutbetalningen)


• Visum (behövs! men får man vid gränsen)


• Vaccineringar (behövs!)

Höjd över havet 5895 meter (Uhuru Peak, del av De sju topparna eller Seven summits)

Länkar:

• DAV Summit Club - Sonja Kirmair <Kirmair@dav-summit-club.de> tfn 089-64240-117


• Wikipedia Kilimandjaro på svenska http://sv.wikipedia.org/wiki/Kilimandjaro


• Wikipedia Kilimandscharo på tyska http://de.wikipedia.org/wiki/Kilimandscharo


• Av Olivier: http://www.climbingkilimanjaro.com/tips.htm


• Mer av Olivier: http://www.climbingkilimanjaro.com/climbing_kilimanjaro_fitness.htm

Tatort: Udo Wachtveitl och Miroslav Nemec i Muffathalle

Jag ser inte så gärna på TV. Men om jag gör det, då ligger den klassiska tyska TV-deckarserien Tatort överst på önskelistan. Och då skall det inte vara vilken Tatort som helst, utan en från München, med Udo Wachtveitl som Hauptkommissar Franz Leitmair och Miroslav Nemec som Hauptkommissar Ivo Batic. I hela 44 av 51 Tatort-avsnitt beledsagas herrarna Wachtveitl och Nemec av Michael Fitz, som Kriminaloberkommissar Carlo Menzinger.

Dessa tre herrar höll idag konsert ("Die 3 BR-Tatortkommissare") i Muffathalle på tre minuters cykelavstånd hemifrån.

De var lagom avslappnade och roliga. Bayrare saknar liksom finlandssvenskar alla tänkbara tvivel rörande sin egen förträfflighet. Det rörde sig om ett suveränt uppträdande på lokal bayerska, ställvis översatt till tyska och ibland pepprat med engelska. Den kroatiske Miros del uppträdde också med en bosnisk sång.

Alla tre herrar verkar vara goda musiker, och inte "bara" skådespelare.

Furuvikblogg grundad

Jag har grundat en skild blogg för Furuvik. I skrivande stund finns det fem inlagor på http://blogs.arno.fi/furuvik/, huller om buller på svenska och finska (så att Aivar hänger med):

• Yläkerran suihkuhuone valmistumassa


• Yläaulan lattian natinan syy tiedossa ja poistettu


• Skorstenen är färdig


• Suihkuhuoneen ja saunan lattiat avattu


• Raksystems-Anticimex 12.8.2008: Rakennustarkastuksen yhteenveto / seuranta

I sinom tid kommer dit nya och gamla bilder och anteckningar. Här är några av de bilder som redan nu finns:


Erfarenheter av rysk lokaltransport med "taxi"

I tiderna kunde man för tio finska mark åka hur långt som helst med vilket fordon som helst i Leningrad. De tiderna är förbi.

Nuförtiden begär de tusen rubel (30 euro) för en femminuters sträcka som infödingar betalar hundra rubel för.

Jag skulle idag från hotellet på Lesnaja till Kostja, fem minuter borta, och Kostja hade berättat att det skulle kosta 100-200 rubel. Men Holiday Inns portsare, som erbjöd sig fixa taxi, var totalt inkompetent. Han hade ingen aning om att Novosuschevskaya (Новосущевская) är så nära, och fann budet på tusen rubel helt normalnij.

Men det fann inte jag. Det var fem före att ryssen ifråga (taxichaffisen, inte portsaren) hade fått stifta närmare visuell bekantskap med mitt långfinger. Nästa chaffis in spe var, liksom fallet ofta är i Moskva, en privatperson som ville dryga ut kassan. Se bilden. Bilen var inte den renaste, eller nyaste. Någon check (kvitto) kunde han förstås inte skriva. Men mitt bud på 100 rubel mötte han med ett motbud på 200 rubel, som jag fann acceptabelt.

I övrigt har de ryska taxina bjudit på underhållning. Vägen från Lesnaja till Sun-mötet på Hotell Sputnik i Gagarins egen rajon (stadsdel) tog 30 minuter på ditvägen vid tvåtiden, 100 minuter i rusningstid på väg tillbaka. Båda gångerna lyssnade vi på yumor.fm, en rysk ståuppkomedikanal. Givetvis hängde jag inte med i en enda av vitserna, men efter en stund förstod jag åtminstone att yumor dvs юмор betyder humor. Zjirinovskijs namn nämndes några gånger. Annars var det rätt glest mellan ahaupplevelserna.

En rysk bastu är ingenting för mesar

Igår var jag i bastun i Moskva. Det är inte så att alla ryssar vore bastutokiga, men Kostja och Alik är det. Jag har redan tidigare varit i en rysk banja (Баня) med dem, och nu lovade de ta mig till nästa nivå. Och visst infriade de sitt löfte.



Ryska bastubadare företer vissa likheter med kycklingen Calimero.

Kostja hade för denna gång valt Селезнёвские бани, Selesnevski-baden på den historiskt sett intressanta gatan Селезнёвская (namngiven efter en rik husägare på 1800-talet). Pluralis används för att det rör sig om skilda bad för män och kvinnor, och respektive bad är indelade i en första klass och en normal klass. Vi valde normal klass för män, och betalade 750 rubel (drygt 20 euro) för tre timmars inträde.

Jag hade nogsamt lämnat klocka och värdesaker på hotellrummet (Lesnaja är inom gåhåll), så jag hade inget att oroa mig för då vi lämnade våra kläder i ett öppet omklädningsrum. Okej, det fanns en ansvarig Банщик (banschtschik), men tryggare är man ju om en rätt liten del av den personliga balansräkningen är allom till påseende.

С лёгким паром dvs. "Mild ånga på dig!" låter den ryska bastuhälsningen. Vi gick in i bastun, via det stora tvättutrymmet. De hade just förberett ånga. Vi var iklädda bad-melantor (dvs. pisiskrinnare), och erbarmligt löjliga filthattar (войлочная шапка) som fick oss att se ut som kycklingen Calimero.

Men bastutemperaturen var inget för kycklingar, utom måhända de som blir levande grillade. Bastuugnen var stor som en vanlig bastu, och bastuområdet hade en lokal "Bademeister" som viftade hetluft på folk. Applåder gavs efter utförd gärning, precis som hemma i Tyskland.

Därnäst vankades det kvass och te. Gott. Avslappning! Lugn och ro. Varva ner.

Men en bastugång räcker givetvis inte. Nu skulle det bli bastukvastbehandling på ryskt manér. Det skiljer sig inte så fasligt från finlandssvenska (allmännordiska) metoder, så när som på att kvasten oftare är av ek (Дуб) än björk (Береза). Kvasten går under namnet vjenik (Веник).

Kostja bad mig lägga mig raklång på mage, och så gav han en ordentlig behandling sådan jag haft högst en gång tidigare i mitt liv (på pokerresa i Baku, av en lokal azerbajdjan). Väta huden. Vifta hetluft på huden. Slå huden med kvasten. Slå hårt. Slå hårdare. Slå länge. Vända på sig och upprepa behandlingen på andra sidan kroppen.

Behandlingen går under namnet parit (парить), vilket har flera betydelser: Ånga, lurendrejeri, själslig avkoppling. Jag kan förstå alla tre nämnda betydelser.

Efter tre bastuturer med däremellan förekommande totalvädring av bastun och därtill hörande pinfärsk ånga var vi klara. Det var det mest grundliga bastubadandet jag varit med om.

Och jag rekommenderar varmt (för att inte säga hett) ett provbesök i en rysk banja, för alla resenärer i österled. Språkförbistring och smärre olikheter i sedvänjor gör dock att man gör smart i att gå i bastun med en lokal, bekant rysse.

Länkar:

• Samma historia för en tysk publik: Der Saunagang: Ein Besuch in einer russischen Banja ist nichts für Weicheier

Från Leningradskij Voksal till Holiday Inn på Lesnaja Ulitsa

I vanliga fall möts en nyss ankommen "Sun Executive" som jag av en lokal logistikspecialist med en skylt där det i bästa fall står "KAJ ARNÖ", ofta "KAJ ARNO" och i värsta fall "KAJ ARNOE". Så icke på Leningradskij Voksal i morse. Nå, inte hade jag räknat med det heller.

I och för sig kryllade Leningradskij Voksal av taxichaffisar. Men jag var oroad huruvida "djengi räcker till", dvs om jag hade tillräckligt med rubler. Och dessutom var jag upplagd för att krydda en i övrigt arbetsspäckad resa med en gnutta exotism. Så jag bestämde mig för att ta metron.

Järnvägsstationen för tåg anländande från St. Petersburg har givetvis en egen metrostration. Det är bara att följa M-bokstäverna. På vägen hittade jag farbror Lenin i egen hög person. Man har tydligen inte velat ersätta honom med tsar Nikolaj, efter vilken järnvägsstationen tidigare namngivits. Där ringde jag Kostja för att få närmare instruktioner, men fick inte tag på honom.

Alltså irrade jag vidare. Utomhus märkte jag att den sovjetiska namngivningslinjen fortsatte: Metrostationen hette Komsomolskaja. Flera vakter kontrollerade att ingen åkte svart, och mycket riktigt blev en icke-betalare ertappad på bar gärning. Jag, som rentav har svårt att skilja выход från вход (jojo, ena är ingång och andra utgång, men vilken är vilken?), överväldigades av folkmassorna. Och så fick jag plötsligt tag på Kostja. "Jag är på Majakovskaja, hur åker jag till Lesnaja?", undrade jag. "Hur i friden har du kommit till Majakovskaja?" undrade Kostja, men jag hade ju bara gått några futtiga steg från Leningradskij Voksal. (Att jag blandade Komsomolskaja med Majakovskaja märkte vi först långt senare; håll nu reda på alla dessa ryska namn).

Kostja menade att jag är på gåhåll, men då jag utanför stationen frågade en tämligen slumpmässigt vald rysse om riktningen till Belarusskij Voksal (rätt metrostation för Lesnaja), menade denne att det nog vore bäst att ta metron ändå. Vi gick båda till biljettkön, som var evigt lång med tanke på att det idag är den första. En biljett fick jag, vi pressade oss igenom folkmassan. Speciellt trångt var det just där alla skulle stiga ombord på rulltrappan.

Bekvämt och snabbt gick det och vips var jag framme i Belarusskij Voksal. "Gdje Lesnaja?" hjälpte mig att kvickt hitta Holiday Inn. Åtminstone fick jag mig ett litet äventyr!

Greve Tolstoj har namngivit ett bekvämt tåg

Leo Tolstoj var en rysk greve som i sitt hemland gick under namnet "Lev Nikolajevitj Tolstoj". Han levde 1828-1910 och skrev "Krig och fred" och "Anna Karenina". Men aktuellast av allt för mig är att han namngav nattåget (18:23-08:25) från H:fors till Moskva. Det tåget steg jag på igår i november i H:fors och av idag i december i Moskva. En ytterst angenäm upplevelse!



Angenämt var det för att man slapp köande och väntande i passkontroller. Skådespelet "säkerhetsteater" har jag sett alldeles tillräckligt ofta, och det slipper tågresenärer som bekant också. Datorn fick vara på när som helst, och tåget bjöd rentav på ström. Det serverades helt okej mat.

Och inte ens den dyraste platsen på detta tåg kostar lika mycket som en billig hotellnatt i Moskva.

Erkännas bör att tull (finsk, rysk) och passkontroll (finsk, rysk) störde en rätt sent, men man kunde ändå lugnt sitta på sin plats och jobba. Och kommunikationen med den ryska tågpersonalen var icke-trivial, och skedde på en blandning av hoono soomi och ännu sämre плохой русский. Men den kryddan bara förgyllde anrättningen.

Rekommenderas varmt!


Morgonen hade ljustnat halv niotiden då Lev Tolstoj kom fram till Moskva.



På perrongen vimlade det av ryssar som saluförde sina taxitjänster.



Красная стрела betyder "Röda pilen" och går mellan St. Petersburg och Moskva.



Tåget pryds av en bekant dubbelörn.

Läs samma blogginlaga på kvasiryska.