Vardagen är här
Det är hårda tider. Börskursen för JAVA (stocktickern för Sun Microsystems) låg under fem dollar senast jag tittade. När Sun köpte oss i februari, steg kursen från något på sexton till över sjutton dollar.
Om man vill se något ljust i det hela, är det bolagets likviditet och de underliggande resultatsiffrorna. Så underligt det än må låta finns det så mycket pengar på banken att Sun kunde köpa nästan hälften av sina egna aktier. Och tittar man på de rena resultatsiffrorna, går det inte alls så dåligt som den imploderande börskursen låter en ana.
Problemet med börskursen ligger på annat håll. Finanskrisen har träffat Sun speciellt hårt, inte minst eftersom finanssektorn hör till Suns starkaste marknader. Och så verkar marknaden inte tro på Suns tillväxtmöjligheter lika mycket som bolagets ledning gör.
Detta återspeglar sig givetvis också på My SQL. Vi är en integrerad del av Sun, och lyder samma regler. Därför var frågan som ställdes på gårdagens telefonmöte för gruppen som förr kallades ’My SQL Extended Management Team’ naturlig: Kan vi i dessa tider räkna med att gå fria från tänk bara drastiska besparingsåtgärder? Sun har ju låtit rätt många människor gå i år, så varför inte tidigare My SQL:are?
Säker går givetvis ingen, men det bolag sist brukar spara i är två verksamheter: de som är lönsammast och de som växer snabbast. My SQL hämtar tillsvidare inte in de största marginalerna till Sun, men vi hör utan tvekan till de områden som växer allra mest. Och inte låter det ju förnuftigt att först köpa ett bolag för en miljard dollar i tillväxtsyfte, och sedan låta folk gå.
Även om vi inte oroar oss för anställningstryggheten, finns det andra moln på My SQL-himlen. Då vi köptes, blev vi varnade av de inom Suns personalavdelning som sköter företagsköpsfrågor: om sex till nio månader efter ett köp känns det alltid som mörkast. Byråkratin har slagit in, men det har inte nödvändigtvis fördelarna av köpet.
Visst förberedde vi oss på att det i ett visst skede skulle kännas motigt, men det är ändå något helt annat att uppleva känslan i sitt eget skinn. ”We’re a mess” löd rubriken på ett självömkande meddelande av en av oss före detta My SQL-anställda: Det finns reseförbud i flera avdelningar, något som inte alls går ihop med att folk jobbar hemma. Enkla saker som godkännande av kostnadsersättningar tar massor av tid och distraherar från produktivt jobb. Gamla trotjänare säger upp sig, något som inte känns bra.
Och vårt rykte som Bror Duktig börjar naggas i kanten. Själv bloggade jag om att ena företagsgrundaren David Axmark sagt upp sig, men enbart i samråd med min chef Mårten Mickos. Jag borde förstås ha involvera Suns PR-avdelning, som nu inte kunde styra publiciteten som de är vana. Förseningen för My SQL 5.1 och spekulationerna kring huruvida andra företagsgrundaren Michael ’Monty’ Widenius också säger upp sig ger ytterligare gråa hår för Suns marknadsföringsavdelning.
Att följa detaljerade processer upplevs lätt som överbyråkratiserat av oss ex-My SQL:are. Jag är ändå glad för att inte ha tadlats för att jag inte bad om lov för min något vågade jämförelse av min fjortonåriga sons nybloggade samvetskval (”ska jag sluta vara trygg Bayern München-fan och modigt övergå till TSV 1860?”, blogs.arno.fi/fussball/) med en besläktad fråga hos konservativa IT-avdelningar (”skall jag sluta vara trygg Oracle-användare och modigt köra My SQL?”).
På Sun-fältet är dock allt som förr. Den ena Sun-avdelningen efter den andra vill jobba med oss My SQL:are. My SQL lanserades i Brasilien med pukor och trumpeter, med nöjda kunder och glada Sun-kollegor, och jag räknar med att nästa månad få uppleva samma eufori i Argentina, Uruguay och Chile. Vamos!
Kaj Arnö beskriver fortlöpande hur integrationen av My SQL med Sun framskrider. My SQL köptes i januari 2008 av Sun, och Arnö ansvarar som ’ambassadör’ för integreringen.