En finlandssvensk i Bayern: Hotell

Visar inlägg med etikett Hotell. Visa alla inlägg

torsdag 10 juni 2010

Häftet "Bli social på nätet"

Denna blogg gäller ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Häftet "Bli social på nätet"

I elva spalter beskrev jag ifjol webbens sociala nätverk i den finlandssvenska affärspublikationen Forum för Ekonomi och Teknik.

Forums chefredaktör och jag beslöt i februari att ge ut ett särtryck med de elva spalterna. Häftet utkom den 11.3.2010, lagom till Organisationskonferensen i Tammerfors, där jag höll ett föredrag "Fenomenet sociala medier och vad det betyder för finlandssvenska organisationer". Föredraget finns som videofilm på YouTube och i presentationsform på SlideShare).

Häftet innehåller tre nyskrivna artiklar:

Fenomenet sociala medier (en översiktsartikel med grundteser och bondförnuftsfilosofi; en bra plats att börja på)

Runnismen, en fallstudie i sociala nät (drar allmänna slutsatser av mina experiment med löpandet som världsreligion)

Löpandets religion (Forums chefredaktör Patrik Lindfors intervjuar mig)

För de elva ursprungliga artiklarna finner du en innehållsförteckning här:

Forum 1/2009: Nätverksdags, varför Forums läsare gör gott i att vara på LinkedIn och Facebook

Forum 2/2009: Att ha koll, om hur Facebook ger generationsobunden koll

Forum 3/2009: Välj dina mål, om att driva sina egentliga mål via nätet

Forum 4/2009: Ut ur skåpet, om att kommentera och skriva själv, och inte bara lyssna och läsa

Forum 5/2009: Kvitter, om Twitter

Forum 6/2009: Arbeta tillsammans, om Google Docs

Forum 7-8/2009: Du(m)burken, om YouTube-videor

Forum 9/2009: Låt nätet ge fart åt din karriär, om Del.icio.us och hur nätnärvaron kan ge inflytande

Forum 10/2009: Ner på jorden, om en lämplig ambitionsnivå och om Forum-gruppen på LinkedIn

Forum 11/2009: En framtidsdröm, hur nätnärvaron förstärker den finlandssvenska samhörigheten

Forum 12/2009: Enkelt en fin egen webbsida, om Google Sites, Ficora.fi och GoDaddy.com

Häftet trycktes i 2500 exemplar. Det finns ännu kvar av dem på Mannerheimvägen, och du kan beställa ett eller flera exemplar av feedback@forum.fi.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943

I elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009 beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

torsdag 11 mars 2010

Föredrag i Tammerfors: Sociala medier

Nedan är en rå version av texterna i dagens föredrag "Fenomenet sociala medier och vad det betyder för finlandssvenska institutioner" i Tammerfors!

Föredraget finns i mer bearbetad form på andra ställen:

I PDF-form inklusive bilder på Slideshare på http://www.slideshare.net/kajarno/fenomenet-sociala-medier-och-vad-det-betyder-fr-finlandssvenska-organisationer.

I form av en videofilm på YouTube, i fem delar:

i form av ett tryckt häfte "Bli social på nätet", 32 sidor, 2500 exx., kan rekvireras av feedback@forum.fi

Fenomenet sociala medier
och vad det betyder för finlandssvenska organisationer

Organisationskonferensen 11-12.3.2010

Fem framgångskriterier för detta föredrag

Rädslan försvinner: Web 2.0 inger onödig respekt - även Du kan våga dig ut på nätet!

Som privatperson skapar du: en sida på Facebook - en sida på LinkedIn - Google Alerts, Docs - något annat - Twitter? Sites?

och som organisation: en åskådlig FB-fansida

Steg två om någon månad mer Web 2.0: Alltop, Google Maps Docs Sites, Flickr, Picasa

Långsiktigt utbyte  av engagemanget i sociala nät

Innehållet  i mitt anförande

Grundteser och filosofi kring sociala media Varför? Analogier! Bondförnuft!

Några exempel : Hur jag använder sociala media,  Varför,  Allmängiltiga erfarenheter

Praktiska råd:  Följder av teserna , Förslag till åtgärder

Mät framgång : Ställ upp mål -  Följ upp hur det går -  Omdefiniera målen

Dagens talare

Tekniknörd : Dipl.ing. från TH ; Programmering = estetik

Företagare : Polycon Ab VD 1987-2001 ; Programutveckling ; Leverantör för Sfp och Kulturfonden

Finlandssvensk:  Münchenbo 2006- ; Nagubo 1970-

Brandman: MySQL AB 2001-08 ; VP Training, VP Services ; VP Engineering, CIO

Talesman:  VP Community Relations : MySQL Ambassador to Sun

Sportfåne:  Maraton Mt Blanc Kili  Transalp Runnismen

1. Esse non videri:  Vara, icke synas

Det är svårt att  verka men inte synas  om man inte har Wallenbergs pengar bakom sig.   De flesta av oss måste synas om vi vill verka.

2. Nätverkseffekten

Gå med i de nätverk som „alla andra“ är med i.   Kör alla andra med SMS i sin GSM kanske du bör avyttra din NMT?

3. Nätverkande är fi-fi-finlandssvenskt

Det enda nya är att nätverken nu delvis byggs med webben.   Och nät-nätverkande är bara en aspekt av nätverkande.

4. Nätverka inte för kortsiktig snöd vinning

Tjänster och gentjänster i all ära, men nätverkande är ett socialt självändamål   Vett och etikett finns också på nätet, direkt enligt friherre Knigge

5. Nätverkande är målinriktat

Nätverkandet skall stöda målen i realvärlden  . Vilket är organisationens ändamål?   Hur avspeglar man det bäst på nätet?

6. Återanvänd det du redan (borde ha) skapat

Stadgar  Verksamhetsplaner  Verksamhetsberättelser  Visitkort  Fotografier  Kartor  Föredrag  Kalender  Hemsidor (egna, andras)

Case om Runnismen, löpandets religion

Vardagen för en  MySQL-predikant

Personliga källor till mental avkoppling

Det är inte fråga om att prestera, utan om att nå själsfrid!

Att löpa är en andlig upplevelse. Massor av kilometer att tänka!

Eftertanke: What I talk about when I talk about running, Haruki Murakami - Löpandets andlighet måste kunna  utvecklas vidare!

Slutsats: Jag har det! Löpningen kan ses som en religion! Jag har alltid velat skriva en bok. Ett utmärkt tema!

„The Way of Runnism“ „Worshipping Physical Well-Being“ - „Looking at running as a religion holds the promise of a happier, more energetic everyday life“

Fel angreppssätt! Bra idé, men min verksamhetsplan var från 1980-talet

Jag missade de nya realiteterna: SIME Helsinki Sales Strategy Communication Branding People Technology Business

Kommunikation: Kommunikationen måste bygga på existerande sociala media. Infrastrukturen är gratis!

Teknik: Sociala media, mobiler, Flip Mino, GPS -- tekniken finns och väntar på att bli använd

Lärdomar av runnismen

Paxa rätt namn på Twitter i tid, „på lager“

Kombinera nätaktiviteter med realvärldsaktiviteter (Twittwoch)

Skriv fansidor, hastigt och lustigt; „vanity URL“

Återanvänd föredragen

Foton

Webben är visuell

Investera i bra foton (det är inte fåfängt)

Existerande foton (från förr, tillställningar)

Nya foton (folk, utrymmen, aktiviteter)

Återanvänd (websidor, Flickr, Picasa, YouTube, Facebook)

Taggar = nyckelord #orgkonf

Man måste själv hitta de bilder, texter och dokument som man har:
investera i ordning på hårdskivan

Andra måste hitta dem:
ge dokumenten rätt nyckelord (taggar)
bloggade käpphästar är enkla att peka på

Få vänner

Twitter-kontot noterat.fi = finlandssvenskar på Twitter

Lämna tack-spår i Facebook, "gilla", kommentera (avdela tid!)

Skriv rekommendationer på Linked In

Förteckna namn på "Connector"-människor

Skenet bedrar? Nja

Beteende på nätet korrelerar med flit i verkligheten

Många nätvänner - många riktiga vänner (bekanta)

Positivt nätbeteende - positivt riktigt beteende

Flitig på nätet - flitig på riktigt

Tål att tänka på

Erövra webben på svenska, ja -- men mångspråkighet?

Mohammed och berget

Analogi: Kvällspressen

Analogi: Knigge och etikett

Is it OK to vaihtaa kieltä huller om buller, oder lieber doch nicht? Pas des problèmes!

Sök upp folk där de är, tro inte folk letar upp dig

Förakta och omfamna bulevardpressen på en gång

Nätikett:  Hyfs och pli från 1700-talets adelsvärld stämmer bra, men bör givetvis anpassas

Låt bli!

Second Life

Google Wave

Facebook: Farmville, Mafia Wars, andra klara distraktioner

Facebook: Hurtigt kommentera barnen

Organisationer: Egocentrisk världsbild

Privat: Självmål, klagosånger

Promenadsegrar

Facebook och LinkedIn

Grundprofil, även foton

FB-fansida för organisationen

Gå med i Forum, det finlandssvenska affärsnätverket på LinkedIn (och FB)

Skriv a) kommentarer b) egna inlagor

Koppla SMS till Twitter till Facebook

Google Mail Docs Forms Site

En bra FB-fansida

Gatuadress och öppethållning

Bra logotyp, väsentliga foton

Mejladresser (styrelse, funktionärer)

Möten (sammankallan, sammanfattning)

Stadgar, målsättningar

Verksamhetsplaner och -berättelser

Förmedlad branschinformation

Många anhängare

Be kollegan beskriva föreningen i Wikipedia

Alltfort vaken?

Fråga bara!

http://kaj.arno.fi /twitter /linkedin /facebook /slideshare
@kajarno på Twitter
http://blogs.arno.fi/fib/ Runnismen, löpandets religion

måndag 11 maj 2009

HBL-Resa 19.4.2009 om Kilimanjaro: "Afrikas tak - här kommer vi!"

Den 19.4.2009 utkom denna artikel i HBL Resa.

Alexander spyr och jag flåsar, men vi kommer upp. Tillsammans bestiger vi, far och son, Kilimanjaro. Det är en upplevelse för livet.

KAJ ARNÖ | text och foto

–How you slip? How you fill?
– Bra, svarar jag.
Dialogen om sömn och välmående upprepas för femte morgonen i rad när vår tanzaniske kock Dolla Mpuru väcker oss med var sin kopp te framför det daggvåta tältet. Solen går upp över Tanzania. En ny dag mot Kilimanjaros topp har börjat. Jag har länge drömt om att bestiga en av de sju topparna, Seven Summits och försökt uppvigla kamratgänget att komma med, under förespegling av att åldringsprocessen snart omöjliggör sådana företag.
Men utan framgång.

Min fjortonårige son Alexander är mer lättövertalad, eller kanske överrumplad och försvarslös. Efter att vi klarat av Mt Blanc i augusti ifjol verkade Kilimanjaro vara ett bergsbestigartekniskt enklare alternativ.
Då packade vi stegjärn, hjälm, sele, isyxa, karbiner och rep.

Malariamedicin

Nu har de ersatts med malariamedicin och myggmedel. Bergsbestigare vägrar vidkännas Kilimanjaro som en riktig bergsbestigning utan talar föraktfullt om ”vandring på hög höjd”.
– Pole, pole! Gå sakta, säger bergsguiden Dismass Mariki på swahili. Dolla och hela den namnlösa massan av bärare upprepar uppmaningen. I övrigt är kommunikationen med bärarna och guiden liten, undantaget uppmaningarna att dricka mycket.
Vi talar helt enkelt inte samma språk och förbrödningen kommer av sig.
I stället umgås jag med Alexander.

Jag hör honom referera en ishockeymatch mellan Lukko och TPS, på finska. Jag visste inte att han fortfarande behärskade språket efter att vi bott tre år utomlands.
Vår tyske medbergsbestigare Luidger tycker att vi inte är riktigt kloka när vi sjunger snapsvisor för full hals på 3 700 meters höjd, trots stavgång och brist på snaps. Mer träffande är det när Alexander stämmer upp i Atenarnes sång:
–Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar...
Sonens kulturutbud varvas med halvfilosofiska diskussioner som annars inte så enkelt äger rum mellan en tonårsson och dennes far.

Tillvaron påminner om armétida läger i Syndalen eller Rovajärvi. Behoven reduceras till de rent fysiologiska. Syre! Har jag tillräckligt på mig? Eller för mycket? Lärdomen från Gunillas park i Grankulla gäller också i Tanzania: Det finns inget dåligt väder, bara dålig klädsel. Sömn får vi tillräckligt av, minst åtta timmar alla nätter utom den sista. Vatten och mat ägnas många tankar, liksom de trängande behov som uppkommer efter att man intagit dem. Utedassen kallas med ironisk Kili-jargong ”Internet Café”, och vi bävar för mejlbilagorna.
Odören är frän. Morgontvagningen gör ändå att vi känner oss tillräckligt rena för att må bra.

Third cave, 3 800 meter

Dolla och de andra bärarna har byggt upp både mattältet och sovtältena när vi når Third Cave på 3 800 meter. Ryggsäcken åker raskt av, liksom de åtsittande, svettiga bergsskorna. Vilken lättnad!
Dolla tar ett tvättfat och släpper inte in oss i mat-tältet förrän han hällt hett vatten ur en påskhäxekaffepanna över våra händer. Denna hygienåtgärd besparar oss från diarré under hela resan.
Mössen gillar också tältet, men är enklare att jaga bort här än ur de lortiga stugorna.
Dolla serverar kokta grönsaker, ris, färsk frukt.
– Asanti, tackar vi.
– Karibu, varsågod, svarar Dolla.

Tältnatten är inte längre kall, sedan vi förstått att klä oss ordentligt inuti sovsäcken. Men jag vaknar givetvis mitt i natten. Klart det, jag drack för mycket te. Jag vill inte lämna den varma sköna sovsäcken. Det är minusgrader. Men jag har inget val och öppnar tältfliken för en nattlig vandring.
Himlen är blixtrande klar med delvis obekanta och delvis underligt placerade stjärnbilder. Vilken belöning!
I början ser vi tallar med tredubbelt så långa barr som hemma. Högre upp möter vi underliga palmer, förvuxen men bekant doftande ljung.
När vi når fyratusen meters höjd ser landskapet ut som Voyagers bilder från Mars. Vi ser spår av vattenbufflar som lockats av bergets läckra mineralsalter.
Vi når Kibo Hut på 4 700 m vid tvåtiden. Ingen huvudvärk! Huvudvandringsleden Marangu möter vår rutt Rongai, och vandrare finns i överflöd.

Två tre nervösa utedassbesök avverkas. Dolla serverar popcorn.
– Att nå Kili är en fråga om viljestyrka, mässar Dismass i sin första filosofiska betraktelse.
– Jag vill, avger vi trosbekännelsen.
Vi lägger oss redan vid sextiden. Bärarna skrålar i tältet, men då solen går ner en halvtimme se-
nare tystnar även de. Vi försöker sova.
Tystnaden bryts vid tiotiden. Åskan går! Regnet smattrar mot tältduken. Måste äventyret avbokas? Tio före elva på kvällen väcker Dismass oss.
Vilken lättnad, det var snö!
Kaxiga häver vi i oss morgongröten i skenet av stearinljus och pannlampor. Ingen Ibuprofen, nejdå. Fem lager upptill, fyra nedtill.
Regnkläder överst. Vi börjar gå i mörkret och snart lackar svetten.
Dismass blir nervös om man stannar för att klä av sig. Men vätskeförlust eller nedkylning på högre höjd är inget att leka med, så jag klär av mitt dyblöta yttersta lager.

Vi når femtusen meter. Alexanders huvud värker. Han får en tablett, men onödigt sent. Han vinglar, men går envetet vidare. Huvudvärken övergår i illamående. Garmin-höjdmätaren visar 5 300 meter. Alexander spyr.
– Seså, nu blir det bättre, manar Dismass.
Alexander spyr litet till. Jag flåsar och har aldrig varit så andfådd, men känner mig inte trött.
Vi når Gilmans Point, 5 681 meter. Ännu är det kolmörkt. Vi är på kraterns rand! Detta räknas som att bestiga Kili, och Alexander vänder. Jag fortsätter mot Uhuru Peak. Svinkallt! Solen går upp. Kämpa på.
Flås. Vi är framme på Uhuru Peak. Fram med kameran. Jag förfryser händerna, och får bara tre-fyra bilder innan de nyladdade batterierna laddar ur.
Men toppen är nådd: 5 895 meter, Afrikas tak!
resa@hbl.fi

Artikeln i PDF-form: http://www.slideshare.net/kajarno/kilimanjaro-afrikas-tak-hr-kommer-vi-hbl-1942009

måndag 1 december 2008

Greve Tolstoj har namngivit ett bekvämt tåg

Leo Tolstoj var en rysk greve som i sitt hemland gick under namnet "Lev Nikolajevitj Tolstoj". Han levde 1828-1910 och skrev "Krig och fred" och "Anna Karenina". Men aktuellast av allt för mig är att han namngav nattåget (18:23-08:25) från H:fors till Moskva. Det tåget steg jag på igår i november i H:fors och av idag i december i Moskva. En ytterst angenäm upplevelse!

Angenämt var det för att man slapp köande och väntande i passkontroller. Skådespelet "säkerhetsteater" har jag sett alldeles tillräckligt ofta, och det slipper tågresenärer som bekant också. Datorn fick vara på när som helst, och tåget bjöd rentav på ström. Det serverades helt okej mat.

Och inte ens den dyraste platsen på detta tåg kostar lika mycket som en billig hotellnatt i Moskva.

Erkännas bör att tull (finsk, rysk) och passkontroll (finsk, rysk) störde en rätt sent, men man kunde ändå lugnt sitta på sin plats och jobba. Och kommunikationen med den ryska tågpersonalen var icke-trivial, och skedde på en blandning av hoono soomi och ännu sämre плохой русский. Men den kryddan bara förgyllde anrättningen.

Rekommenderas varmt!

Morgonen hade ljustnat halv niotiden då Lev Tolstoj kom fram till Moskva.

På perrongen vimlade det av ryssar som saluförde sina taxitjänster.

Красная стрела betyder "Röda pilen" och går mellan St. Petersburg och Moskva.

Tåget pryds av en bekant dubbelörn.

Läs samma blogginlaga på kvasiryska.

måndag 13 oktober 2008

Hotell Vestibul i Diokletianus palats i Split

Förra veckoslutet tillbringade Kirsten och jag i Split. Där bodde vi i det fyrstjärniga hotellet Vestibul Palace, som befinner sig mitt i kejsar Diokletianus palats (eller vad som finns kvar av palatset, efter tusensjuhundra års slitage).

Och hotellet är en fantastisk kombination av gammalt och nytt. Sällan har man sett en så estetisk förening av antiken och det moderna. Arkitekterna lär ska ha blivit berömda på detta hotell.

Apropå arkitekterna: Min uppfattning är att det inte räcker att födas med ett estetiskt öga, utan att ögat länge måste fostras av miljön. Varför finns det annars så fina arkitekter i det forna Jugoslavien? Vi besökte ifjol ett nyritat hotell i Montenegro, som imponerade nästan lika mycket. Alltså: Omges man av skönhet (estetik, arkitektur) blir man inspirerad att själv producera skönhet. Och estetik är rätt tidlös.

Vestibul Palace