Visar inlägg med etikett bastu. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bastu. Visa alla inlägg

söndag 15 februari 2009

Tolvtusen kvadratmeter bastu i Therme Erding

Tidernas bastubad! Igår var barnen och jag i Therme Erding. Erding ligger på trekvart timmes avstånd med S2, plus tio minuter till med buss (inklusive väntetid). Vänta kan man också behöva då man köper sin biljett, men efter det är det fråga om fullständig avkoppling -- eller äventyr, om man är bland rutschbanorna.

Det rör sig om världens största bastulandskap. Tolvtusen kvadratmeter! Över tjugo olika bastun. Fullständigt fantastiskt -- en fullgod orsak att besöka München, oavsett årstid.

Orsaken att jag skriver denna blogginlaga må därmed bli klar: Vemsomhelst som hälsar på oss i München bör lämpligen avdela en dag för Therme Erding.

För barnen och de äventyrslystna finns det rutschbanor. Det är snäppet bättre än Serena, men inte såå fasligt mycket. En fullgod orsak för besöket är det dock fråga om. Viktigt att veta är också att rutschbanor och simbassäng är det enda som barn under 16 år får besöka. Bastuområdet, ur min synvinkel den egentliga attraktionen, är förbehållet vuxna. Och här vill man uttryckligen slappna av så mycket att man ogärna passar tider när man skall träffa barnen för ätande eller övrigt umgänge. I vårt fall var vi i Erding bara i tre timmar, så att Alexander och Kaj började med att gemensamt pröva äventyrsattraktionerna, varefter Kaj ensam var i bastuområdet ända till den avtalade sluttiden. Sophia i sin tur umgicks hela tiden med sin kompis Nikoleta, men området var så stort att de aldrig ens stötte på Alexander.



Alexander och Kaj prövade på nedfart både med ringar och i "backhoppningsbacken".

I en påstått keltisk bastu viftar Bademeistern med en flagga prydd av någon föregivet keltisk symbol:


Det finns två stycken "Kelo-Sauna", här den mindre:


Diverse halvvarma doftande utrymmen som slutar på -arium vimlar det av:


Till de mer exotiska bastuna hör Wolperdingerbastun. Wolperding är fladdermus.


Simbassänger i bastuutrymmet vimlar de av. Den ena är större än den andra. Somliga är inne, somliga är ute.


Områdets arkitektur är en fröjd för ögat






Arkitekterna har fått rätt så fria händer också vid gestaltandet av duscharna


Det finns bastun och utrymmen med namn som Stonehenge, Alhambra och Villa Toscana. Det finns en isländsk geysirbastu. Allihopa väl genomförda. Speciellt ser jag fram emot att besöka Zirbelstube, där man varje heltimme bjuds på gratis Erdinger Alkoholfrei.


Och apropå Erdinger: I bastuområdet finns rikligt med restauranger och barer, där man får betala på kredit med sin bastunyckel -- och sedan betalar man räkningen vid utgången. Det här fattade jag ju inte som första resans gosse, så det blev ingen Weißbier för mig. Men nästa gång! Och då skall jag också ta med melantor (pisiskrinnare) och en extra handduk, så man har en torr en att torka sig med efteråt (för enligt tysk sed måste man ju sitta på en handduk i bastun).

Ytterst rekommendabelt, för en heldag!

Källa för bilderna: Therme-Erding.de

onsdag 3 december 2008

En rysk bastu är ingenting för mesar

Igår var jag i bastun i Moskva. Det är inte så att alla ryssar vore bastutokiga, men Kostja och Alik är det. Jag har redan tidigare varit i en rysk banja (Баня) med dem, och nu lovade de ta mig till nästa nivå. Och visst infriade de sitt löfte.



Ryska bastubadare företer vissa likheter med kycklingen Calimero.

Kostja hade för denna gång valt Селезнёвские бани, Selesnevski-baden på den historiskt sett intressanta gatan Селезнёвская (namngiven efter en rik husägare på 1800-talet). Pluralis används för att det rör sig om skilda bad för män och kvinnor, och respektive bad är indelade i en första klass och en normal klass. Vi valde normal klass för män, och betalade 750 rubel (drygt 20 euro) för tre timmars inträde.

Jag hade nogsamt lämnat klocka och värdesaker på hotellrummet (Lesnaja är inom gåhåll), så jag hade inget att oroa mig för då vi lämnade våra kläder i ett öppet omklädningsrum. Okej, det fanns en ansvarig Банщик (banschtschik), men tryggare är man ju om en rätt liten del av den personliga balansräkningen är allom till påseende.

С лёгким паром dvs. "Mild ånga på dig!" låter den ryska bastuhälsningen. Vi gick in i bastun, via det stora tvättutrymmet. De hade just förberett ånga. Vi var iklädda bad-melantor (dvs. pisiskrinnare), och erbarmligt löjliga filthattar (войлочная шапка) som fick oss att se ut som kycklingen Calimero.

Men bastutemperaturen var inget för kycklingar, utom måhända de som blir levande grillade. Bastuugnen var stor som en vanlig bastu, och bastuområdet hade en lokal "Bademeister" som viftade hetluft på folk. Applåder gavs efter utförd gärning, precis som hemma i Tyskland.

Därnäst vankades det kvass och te. Gott. Avslappning! Lugn och ro. Varva ner.

Men en bastugång räcker givetvis inte. Nu skulle det bli bastukvastbehandling på ryskt manér. Det skiljer sig inte så fasligt från finlandssvenska (allmännordiska) metoder, så när som på att kvasten oftare är av ek (Дуб) än björk (Береза). Kvasten går under namnet vjenik (Веник).

Kostja bad mig lägga mig raklång på mage, och så gav han en ordentlig behandling sådan jag haft högst en gång tidigare i mitt liv (på pokerresa i Baku, av en lokal azerbajdjan). Väta huden. Vifta hetluft på huden. Slå huden med kvasten. Slå hårt. Slå hårdare. Slå länge. Vända på sig och upprepa behandlingen på andra sidan kroppen.

Behandlingen går under namnet parit (парить), vilket har flera betydelser: Ånga, lurendrejeri, själslig avkoppling. Jag kan förstå alla tre nämnda betydelser.

Efter tre bastuturer med däremellan förekommande totalvädring av bastun och därtill hörande pinfärsk ånga var vi klara. Det var det mest grundliga bastubadandet jag varit med om.

Och jag rekommenderar varmt (för att inte säga hett) ett provbesök i en rysk banja, för alla resenärer i österled. Språkförbistring och smärre olikheter i sedvänjor gör dock att man gör smart i att gå i bastun med en lokal, bekant rysse.

Länkar: