Erfarenheter av rysk lokaltransport med "taxi"

I tiderna kunde man för tio finska mark åka hur långt som helst med vilket fordon som helst i Leningrad. De tiderna är förbi.

Nuförtiden begär de tusen rubel (30 euro) för en femminuters sträcka som infödingar betalar hundra rubel för.

Jag skulle idag från hotellet på Lesnaja till Kostja, fem minuter borta, och Kostja hade berättat att det skulle kosta 100-200 rubel. Men Holiday Inns portsare, som erbjöd sig fixa taxi, var totalt inkompetent. Han hade ingen aning om att Novosuschevskaya (Новосущевская) är så nära, och fann budet på tusen rubel helt normalnij.

Men det fann inte jag. Det var fem före att ryssen ifråga (taxichaffisen, inte portsaren) hade fått stifta närmare visuell bekantskap med mitt långfinger. Nästa chaffis in spe var, liksom fallet ofta är i Moskva, en privatperson som ville dryga ut kassan. Se bilden. Bilen var inte den renaste, eller nyaste. Någon check (kvitto) kunde han förstås inte skriva. Men mitt bud på 100 rubel mötte han med ett motbud på 200 rubel, som jag fann acceptabelt.

I övrigt har de ryska taxina bjudit på underhållning. Vägen från Lesnaja till Sun-mötet på Hotell Sputnik i Gagarins egen rajon (stadsdel) tog 30 minuter på ditvägen vid tvåtiden, 100 minuter i rusningstid på väg tillbaka. Båda gångerna lyssnade vi på yumor.fm, en rysk ståuppkomedikanal. Givetvis hängde jag inte med i en enda av vitserna, men efter en stund förstod jag åtminstone att yumor dvs юмор betyder humor. Zjirinovskijs namn nämndes några gånger. Annars var det rätt glest mellan ahaupplevelserna.

En rysk bastu är ingenting för mesar

Igår var jag i bastun i Moskva. Det är inte så att alla ryssar vore bastutokiga, men Kostja och Alik är det. Jag har redan tidigare varit i en rysk banja (Баня) med dem, och nu lovade de ta mig till nästa nivå. Och visst infriade de sitt löfte.



Ryska bastubadare företer vissa likheter med kycklingen Calimero.

Kostja hade för denna gång valt Селезнёвские бани, Selesnevski-baden på den historiskt sett intressanta gatan Селезнёвская (namngiven efter en rik husägare på 1800-talet). Pluralis används för att det rör sig om skilda bad för män och kvinnor, och respektive bad är indelade i en första klass och en normal klass. Vi valde normal klass för män, och betalade 750 rubel (drygt 20 euro) för tre timmars inträde.

Jag hade nogsamt lämnat klocka och värdesaker på hotellrummet (Lesnaja är inom gåhåll), så jag hade inget att oroa mig för då vi lämnade våra kläder i ett öppet omklädningsrum. Okej, det fanns en ansvarig Банщик (banschtschik), men tryggare är man ju om en rätt liten del av den personliga balansräkningen är allom till påseende.

С лёгким паром dvs. "Mild ånga på dig!" låter den ryska bastuhälsningen. Vi gick in i bastun, via det stora tvättutrymmet. De hade just förberett ånga. Vi var iklädda bad-melantor (dvs. pisiskrinnare), och erbarmligt löjliga filthattar (войлочная шапка) som fick oss att se ut som kycklingen Calimero.

Men bastutemperaturen var inget för kycklingar, utom måhända de som blir levande grillade. Bastuugnen var stor som en vanlig bastu, och bastuområdet hade en lokal "Bademeister" som viftade hetluft på folk. Applåder gavs efter utförd gärning, precis som hemma i Tyskland.

Därnäst vankades det kvass och te. Gott. Avslappning! Lugn och ro. Varva ner.

Men en bastugång räcker givetvis inte. Nu skulle det bli bastukvastbehandling på ryskt manér. Det skiljer sig inte så fasligt från finlandssvenska (allmännordiska) metoder, så när som på att kvasten oftare är av ek (Дуб) än björk (Береза). Kvasten går under namnet vjenik (Веник).

Kostja bad mig lägga mig raklång på mage, och så gav han en ordentlig behandling sådan jag haft högst en gång tidigare i mitt liv (på pokerresa i Baku, av en lokal azerbajdjan). Väta huden. Vifta hetluft på huden. Slå huden med kvasten. Slå hårt. Slå hårdare. Slå länge. Vända på sig och upprepa behandlingen på andra sidan kroppen.

Behandlingen går under namnet parit (парить), vilket har flera betydelser: Ånga, lurendrejeri, själslig avkoppling. Jag kan förstå alla tre nämnda betydelser.

Efter tre bastuturer med däremellan förekommande totalvädring av bastun och därtill hörande pinfärsk ånga var vi klara. Det var det mest grundliga bastubadandet jag varit med om.

Och jag rekommenderar varmt (för att inte säga hett) ett provbesök i en rysk banja, för alla resenärer i österled. Språkförbistring och smärre olikheter i sedvänjor gör dock att man gör smart i att gå i bastun med en lokal, bekant rysse.

Länkar:

• Samma historia för en tysk publik: Der Saunagang: Ein Besuch in einer russischen Banja ist nichts für Weicheier

Från Leningradskij Voksal till Holiday Inn på Lesnaja Ulitsa

I vanliga fall möts en nyss ankommen "Sun Executive" som jag av en lokal logistikspecialist med en skylt där det i bästa fall står "KAJ ARNÖ", ofta "KAJ ARNO" och i värsta fall "KAJ ARNOE". Så icke på Leningradskij Voksal i morse. Nå, inte hade jag räknat med det heller.

I och för sig kryllade Leningradskij Voksal av taxichaffisar. Men jag var oroad huruvida "djengi räcker till", dvs om jag hade tillräckligt med rubler. Och dessutom var jag upplagd för att krydda en i övrigt arbetsspäckad resa med en gnutta exotism. Så jag bestämde mig för att ta metron.

Järnvägsstationen för tåg anländande från St. Petersburg har givetvis en egen metrostration. Det är bara att följa M-bokstäverna. På vägen hittade jag farbror Lenin i egen hög person. Man har tydligen inte velat ersätta honom med tsar Nikolaj, efter vilken järnvägsstationen tidigare namngivits. Där ringde jag Kostja för att få närmare instruktioner, men fick inte tag på honom.

Alltså irrade jag vidare. Utomhus märkte jag att den sovjetiska namngivningslinjen fortsatte: Metrostationen hette Komsomolskaja. Flera vakter kontrollerade att ingen åkte svart, och mycket riktigt blev en icke-betalare ertappad på bar gärning. Jag, som rentav har svårt att skilja выход från вход (jojo, ena är ingång och andra utgång, men vilken är vilken?), överväldigades av folkmassorna. Och så fick jag plötsligt tag på Kostja. "Jag är på Majakovskaja, hur åker jag till Lesnaja?", undrade jag. "Hur i friden har du kommit till Majakovskaja?" undrade Kostja, men jag hade ju bara gått några futtiga steg från Leningradskij Voksal. (Att jag blandade Komsomolskaja med Majakovskaja märkte vi först långt senare; håll nu reda på alla dessa ryska namn).

Kostja menade att jag är på gåhåll, men då jag utanför stationen frågade en tämligen slumpmässigt vald rysse om riktningen till Belarusskij Voksal (rätt metrostation för Lesnaja), menade denne att det nog vore bäst att ta metron ändå. Vi gick båda till biljettkön, som var evigt lång med tanke på att det idag är den första. En biljett fick jag, vi pressade oss igenom folkmassan. Speciellt trångt var det just där alla skulle stiga ombord på rulltrappan.

Bekvämt och snabbt gick det och vips var jag framme i Belarusskij Voksal. "Gdje Lesnaja?" hjälpte mig att kvickt hitta Holiday Inn. Åtminstone fick jag mig ett litet äventyr!

Greve Tolstoj har namngivit ett bekvämt tåg

Leo Tolstoj var en rysk greve som i sitt hemland gick under namnet "Lev Nikolajevitj Tolstoj". Han levde 1828-1910 och skrev "Krig och fred" och "Anna Karenina". Men aktuellast av allt för mig är att han namngav nattåget (18:23-08:25) från H:fors till Moskva. Det tåget steg jag på igår i november i H:fors och av idag i december i Moskva. En ytterst angenäm upplevelse!



Angenämt var det för att man slapp köande och väntande i passkontroller. Skådespelet "säkerhetsteater" har jag sett alldeles tillräckligt ofta, och det slipper tågresenärer som bekant också. Datorn fick vara på när som helst, och tåget bjöd rentav på ström. Det serverades helt okej mat.

Och inte ens den dyraste platsen på detta tåg kostar lika mycket som en billig hotellnatt i Moskva.

Erkännas bör att tull (finsk, rysk) och passkontroll (finsk, rysk) störde en rätt sent, men man kunde ändå lugnt sitta på sin plats och jobba. Och kommunikationen med den ryska tågpersonalen var icke-trivial, och skedde på en blandning av hoono soomi och ännu sämre плохой русский. Men den kryddan bara förgyllde anrättningen.

Rekommenderas varmt!


Morgonen hade ljustnat halv niotiden då Lev Tolstoj kom fram till Moskva.



På perrongen vimlade det av ryssar som saluförde sina taxitjänster.



Красная стрела betyder "Röda pilen" och går mellan St. Petersburg och Moskva.



Tåget pryds av en bekant dubbelörn.

Läs samma blogginlaga på kvasiryska.

"De är inte kloka, de där ryssarna" sa Anna-Lena Laurén

Ja inte hade jag trott att jag skulle börja blogga bokrecensioner. Men Ralf, som vet att jag inte vill äga utan fastmer uppleva, lånade mig en ny, oläst kopia av Anna-Lena Lauréns bok "De är inte kloka, de där ryssarna". Så jag skall lämna tillbaka boken till Ralf om en dryg vecka på lillajulsfesten. Jag har läst slut boken, så upplevelsen är bongad och allt borde vara klappat och klart. Men nu råkar det sig som så att boken inte bara är underhållande utan nästintill lämpar sig som ett referensverk, alltså måste jag göra några anteckningar. Varför inte då i bloggform, då jag nu rentav fått för mig att blogga på ryska?

För det första är boken underhållande. Mycket skojigt skriven. Desto skojigare, om man själv upplevt något av Ryssland och ryssar -- och därmed kan känna igen författarens upplevelser.

För det andra kombinerar boken närhet med nykter distans. Jag som ömsom badar lidelsefullt i Moskvas banjor med idel ryssar och ömsom pratar om "ryssjävlar" i närvaro av svenskkunniga representanter för folket, jag gillar skarpt författarens självdeklaration som "protestantisk nordeuropé" kombinerad med en mycket djup förståelse för den ryska folksjälen.

För det tredje är språket njutbart. Läsandet är en lisa för själen. God svenska, avståndstagande mot omvägar till ryskan via engelsk eller finsk translitteration. Användningen av det i mina öron osvenska uttrycket "skjuta sig själv i foten" på sida 150 förvånade dock. Jag som brukar gå till motoffensiv genom att översätta uttrycket "göra självmål" till engelska.

För det fjärde vimlar det av insiktsfulla tankar. Och då menar jag tankar som hjälper en på traven under både kortare och längre vistelser i Ryssland med grannländer:

• Visa känslor för ryssarna. Det kan leda till att man får som man vill!


• Bry dig inte i reglerna, inte för mycket i varje fall. Pröva dig fram.


• Detaljplanera inte resor med ryssar. De vill "lösa problemen på ort och ställe", och de försenar sig ändå.


• Kvinnfolk är till för att dyrkas. Men egentligen är det de som bestämmer. "Mannen är familjens huvud, men kvinnan bestämmer vartåt huvudet ser", eller något i den stilen.


• Totalvägra att betala böter till milisen. De kan ändå inte göra en någon skada.

Jag har redan tidigare försökt läsa allt jag kommer över av Anna-Lena Laurén, när hon nu en gång kombinerar intressanta tankar med en god språkbehandling. Detta är få av oss förunnat. Och jag som hade bespetsat mig på att hon skulle ha sprungit Möviken runt i Nagu somras, när hon fanns med i 2007 års statistiker. Nå, nu får jag hoppas på bättre lycka 2009.

Summa summarum: Tänk vilken glädje att få läsa en bok om ett intressant ämne, skriven från ett perspektiv som ligger väldigt nära ens eget, och rentav på svenska -- i detta tidevarv av övermättnad på engelska (och finska)!

Här är till slut mina referensanteckningar, av ryska uttryck som kan komma väl till pass någon gång:

• Govorit Moskva (Moskva talar): Talkshow med Igor Tjubajs.


• Voskresnyj vetjer (Söndag kväll): Debattprogram med Vladimir Solovjov, som även skrivit boken My i oni (Vi och de) om sina intervjuobjekt.


• Teatralnaja kassa: Små kiosker runt Moskva där man skaffar typ teater- och operabiljetter.


• Nasji (De våra), Rossija Molodaja (Det unga Ryssland), Molodaja Gvardija (Det unga gardet), Mestnye (De lokala): Ryska, Putin-vänliga ungdomsorganisationer.


• PPS = Patrulno Postovaja Sluzjba ("Patrulltjänstgöringen" dvs. milisen)


• GIBDD = Gosudarstvennaja Inspektsija Bezopasnosti Dorosjnogo Dvizjenija (Statsinspektionen för trafiksäkerhet dvs. vägpolisen), vanligen bara DPS = Dorozjno-Patrulnaja Sluzjba (underavdelningen Vägpatrulltjänstgöringen), hette förr GAI = Gosudarstvennaja Avtomobilnaja Inspetsija (Statliga bilinspektionen)


• Gaisjnik (trafikpolis)


• GIBDD på skoj = Gospoda i Bandity, Dajte Deneg (Herrskap och banditer, ro hit med pengarna) eller Gani Inspektoru Babki i Iduj Dalsje (Ge inspektören klöver och åk vidare)


• OVIR = Otdel viz i registratii (Avdelningen för visum och registreringar)


• Ona byla krasyvaja (Hon var vacker): Inledningen i Novaja Gazetas minnesruna över Anna Politkovskaja.


• Drug (vän) och podruga (väninna), men bara en drug är en riktig vän. Drug moj (vännen min) är en speciellt förtrolig sådan, men podruga maja inte ens finns.


• Prosti, pover, i ja tebe otkroju dver, i ja prosju i nikuda ne otpusjtju (Om du ber om förlåtelse skall jag öppna dörren och förlåta dig, och sedan släpper jag dig aldrig): Rysk slagdänga som karakteriserar maktförhållandet man-kvinna


• Perestrachovalas (hålla ryggen fri): Orsaken varför de initiativlösa och svaga bland ryssarna inte kan lösa kundens problem, utan av auktoritetsfruktan väljer att perestrachovatsja (rädda sitt eget skinn)


• Zakuski (små ryska förrätter): Förtäres samtidigt som vodka, på det att man inte blir kackafull


• Chorosjo sidim (Vi sitter bra): Ryskt uttryck för trivsel i goda vänners lag.


• Za vstretju (För att vi träffas här och nu): Första skålen


• Za zjensjtjin (För kvinnorna): Då står karlfolket upp


• Za mir vo vsem mire (För fred i hela världen): Med sovjetisk anstrykning; säger inte ungt folk


• Za druzjbu narodov (För vänskap mellan folken): Freundschaft, sa de i DDR!


• Konja na skaku ostanovit, v gorjasjtjuju izbu vojdjot (Hon hejdar en häst i sken och går in i ett brinnande hus), citat ur dikten Moroz, krasnyj nos av Nikolaj Nekrasov, och ett exempel på hur litterärt bildade även de ryssar är, som inte läst en enda bok sedan de gått ut skolan


• Obmyvat (tvätta av): Vad man gör med nyinförskaffningar allt från bilar till mobiltelefoner; sker med hjälp av vänner och vodka (dvs en undanflykt att festa)


• Povod vsegda est (Det finns alltid en orsak att dricka tillsammans): Sa ryssen när han gick till skåpet


• Guljat (Ta sig en liten promenad medan man fortsätter dricka och umgås): Rysk sed som utsätter en protestantisk nordeuropé för onödiga vedermödor


• Rjumotjka (Ett litet kristallglas): En hutt


• Poleznye sovyety (Nyttiga råd): TV-program på Kanal 1, på temat gör-det-själv och sovjetisk återvinning


• My resjim na meste (Vi bestämmer på plats hur vi gör): Retar gallfeber på planerande nordeuropéer


• Stjastlivo! (Lycka till!)


• Sudarinja och Barysjnja: Förrevolutionära tilltalssätt för damer


• Tovarisjtj (Kamrat): Sovjettida könsneutralt tilltalssätt, ej i bruk


• Devusjka: Tilltalssätt för yngre kvinna


• Zjenstjina (Kvinna): Plumpt tilltalssätt för icke-längre-yngre kvinna


• Gospodin (Min herre): Gångbart åldersneutralt tilltalssätt för män


• Zagadotjnaja russkaja dusja (Den gåtfulla ryska själen): Har bestått i 1200 år

Jag skall försöka lägga några uttryck på minnet och använda dem om en vecka i Kiev, eller om två veckor i Moskva!

Andras recensioner: http://www.adlibris.com/fi/product.aspx?isbn=9515225558

.. en ypperlig guide till rysk mentalitet och värderingar ... Hennes analytiska ögonblicksbilder av hur ryssarna fungerar och tänker är skarpsynta, personliga och underhållande. Framför allt är de pragmatiska. Ragnhild Artimo, Forum för ekonomi och teknik

Denna reportagebok fångar på ett välskrivet, ödmjukt och insiktsfullt sätt det mångsidiga och för västerländska besökare ofta motsägelsefulla i det ryska samhället. Julie Hansen, BTJ

Anna-Lena Lauréns rysslandsbok är full av intressanta iakttagelser. Hennes texter är levande och ger läsaren en hel del aha-upplavelser. Ingeborg Gayer, Borgåbladet

Det här är en bok som ger nya insikter för den som inte har personliga erfarenheter av Ryssland sedan tidigare. Samtidigt innehåller den många igenkänningsfaktorer för den som rört sig där. De är inte kloka dedär ryssarna kan – kanske rentav borde – läsas av den som via jobbet kommer i kontakt med Ryssland, likaväl som av turister som är på väg dit. Boken kunde med fördel läggas till i kurslistorna i amhällsämnen i gymnasierna, varför inte också i ryskundervisningen på olika nivåer. Lisbeth Rosenback, Vasabladet

Lauréns entusiastiska, men jordnära approach är bekant från hennes Hbl-kolumner. Bokformatet ger utrymme för mångsidigare resonemang och slutsatser. ... Med sin journalisterfarenhet och sin önskan att komma åt pudelns kärna är Laurén ett fint exempel på den nya generationens Rysslandskännare ... Zinaida Lindén, Hufvudstadsbladet

Boken har överhuvudtaget en massa intressant och nyttig information att förmedla och Lauréns lättfattliga analyser hjälper en ytterligare att förstå hur det hänger samman. Ambitionen att öka förståelsen fungerar alltså alldeles utmärkt. Och dessutom på ett högst underhållande sätt. Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser

Nedkliv i den ryska vardagen avläser klartänkt politisk och samhällelig analys och tankar om den ryska folksjälen. ... Kärleken till Ryssland lyser igenom i Lauréns texter, utan att hon för den skull är för okritisk. Christa Mickelsson, Kyrkpressen

Boken är intressant rakt igenom. Här talas klarspråk om korruption och om det maktmissbruk som finns inom byråkratin. Och ingen föraktar byråkraterna mer än den vanliga ryssen. Här skrivs om det manliga och kvinnliga i Ryssland, om vodka som samhällskitt och om hur man klarar sig genom vardagen genom att lära av ryssarna. Gör man inte det blir man sist i alla köer. En uppfriskande och lärorik liten bok som förtjänar att få många läsare. Benita Mattsson-Eklund, Tidningen Åland

Forum för Ekonomi och Teknik: 2 -- Ut på turné

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 3 2008, som utkom 27.3.2008.

Ut på turné

”Ifall ni har bråttom ut ur flygplanet och vi inte är i närheten för att hjälpa, drag upp den röda spaken så öppnas dörren.” Så löd de välmenta säkerhetsinstruktionerna piloten gav före första delen av vår flygning runt Europa, där två gamla Sun-anställda och jag på en vecka försöker träffa så många My SQL-anställda vi hinner.

Integrationen av My SQL i Sun har gått igenom sina första mer smärtsamma stunder. My SQL:arna i de flesta av våra 29 länder har fått sina avtal att underteckna, och mångens första reaktion var lika förfärad som min då jag själv fick skriva på i början av januari, som en av de personer som förhandlades ombord på Sun i samband med själva köpet av My SQL.

”Inte nog med att man förlorar rätten till alla sina gamla lekskoleteckningar, utan man skriver också över rätten på framtida teckningar som föreställer My SQL för tid och evighet.” Det var intrycket efter den första genomläsningen. När man diskuterar saken närmare och dechiffrerar texten noggrannare, blir intrycket klart bättre. Verkligheten kanske inte ens skiljer sig så mycket från avtalen med gamla goda My SQL AB, men just själva intrycket är ändå att villkoren blir strängare.

Annan smärta gäller de länder där Sun saknar juridisk närvaro, men My SQL har personal. Denna grupp som formellt varit underleverantörer har i My SQL behandlats som anställda, men ett företag av Suns storlek och med Suns riskprofil kan inte fortsätta denna policy. Tät kontakt med våra 19 nästan-anställda i Ukraina, Bulgarien, Litauen, Cypern, Serbien och Kroatien står alltså högt på agendan.

I övrigt går integrationen som på räls. Säljarna har fått pengarna på banken, och andas en suck av lättnad. Och alltfort möts vi av idel välvilja och iver på Sun. Jag har ännu inte träffat någon inom Sun som inte tar emot oss med öppna armar, och Sun verkar ta sin vd Jonathan Schwartzs ord om ömsesidigt lärande på allvar.

My SQL:s tekniska support blir senare under våren föremål för en särstudie av hur Sun kunde anamma en del av våra principer i sin övriga support-verksamhet. Vår kombination av jobb hem ifrån, umgänge över IRC och vår hittills varande mycket höga kundtillfredsställelse fångade uppmärksamheten hos en Sun organisation med två miljarder dollar i omsättning.

Varje My SQL:are har fått sin egen Sun Visor. En Sun Visor är ett storasyskon, liksom fuxarna på TF får storasyskon bland andraårsstuderandena. Våra Sun Visorer ger oss goda tips om vem man ska träffa, vilka de viktiga URL:arna är på Suns oändliga intranet och vilka mejllistor det lönar sig att prenumerera på. Hjälp att bemästra informationsöverflödet behövs.

De följande två dagarna är det de ryska anställdas väl och ve som gäller. Mina Sun-kolleger och jag gör vårt bästa för att hjälpa personalen att sålla agnarna från vetet i allt som är nytt, och det enda som säkerställer lyckad kommunikation är fysisk närvaro. Diskussioner av informell natur hjälper.

Sun-kollegerna påtalar också hur viktigt det är att just jag, som gammal My SQL:are, med egna ord upprepar Suns budskap. Klart det, ett budskap av bekant folk som man vet hur man ska tolka går bättre hem än från nytt folk man ännu inte lärt sig lita på.

Nu landar vi på Domodedovo, och får säkert utstå några syrliga kommentarer av de lokala My SQL:arna för vårt glamourösa val av transportmedel. ’Suns Corporate Jet’ (onödigt bruk av engelska gör givetvis saken ännu glamourösare) är dock snarare som att ta en taxi än att ha en chaufförsförsedd firmabil. Och angenämt nog verkar piloterna alltfort finnas tillgängliga, så vi själva inte behöver dra i röda spaken.



Kaj Arnö beskriver fortlöpande hur integrationen av My SQL med Sun framskrider. My SQL köptes i januari 2008 av Sun, och Arnö ansvarar som ’ambassadör’ för integreringen.