Visar inlägg med etikett Forum. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Forum. Visa alla inlägg

söndag 13 juni 2010

Nätverkande i Nagu: Från vision till verklighet

Sociala nätverk kan man bygga upp kring vadsomhelst. Men helst gör man det kring sådant som ligger en varmt om hjärtat, i alla fall om det skall bli till något. Och mig ligger Nagu i Åbo skärgård varmt om hjärtat. Sedan årsskiftet 2009 är Nagu en stolt del av Väståbolands stad, vars turismenhet kontaktade mig i mars efter mina Forum-skriverier om "Bli social på nätet".

Jag blev ombedd att så gott jag kan hjälpa Väståboland på traven när det gäller att nyttja webbens sociala nät för att befrämja turismen på orten. Det gör jag så gärna. Jag har en egen vision kring hur nätverken borde utnyttjas i skärgården, och försöker dra mitt strå till stacken för att visionen skall kunna förverkligas.

Till saken hör att jag enbart är en tidvis Nagubo, medan min ständiga boning 2006 bytte från Grankulla till München. Där hålls jag tillsvidare, även om jag besöker Nagu var och varannan månad och tar tillvara på varje tillfälle att förstärka rötterna -- senast i fjol somras då min son Alexander gick i sin faders fotspår och konfirmerades i Nagu kyrka. Rötterna i Nagu består av somrar jag tillbragt på Ernholm och på Kyrkbacken sedan 1970, av att mina föräldrar flyttade till Nagu 1983 (och av huset jag ärvt av dem), av ett antal släktingar och vänner och av att mina farföräldrar båda är uppvuxna på Högsar.

Därmed kan man ju tycka att jag har noll och intet med turism att skaffa. Det allra mesta i broschyren Unvergessliches Nagu är mig bekant, i raka motsats till vad det vore för grannarna här i München. Men min vision ser helt annorlunda ut än att pracka Nagubroschyrer på vilt främmande människor.

I min vision av turismbefrämjande för Väståboland bygger turismenheten vidare på de redan existerande nätverken. Och de existerande nätverken består i första hand av skärgårdens fast boende, i andra hand av kategorin "tidvis Nagubon" som jag själv representerar. Vi känner för Nagu. Vi har starka band till Nagu, och tjocka rötter. Samtidigt har vi andra band till en vardag utanför Nagu, och släpar utbölingar av diverse sort till det vi själva upplever som den vackraste orten i Finland. Vem kan bättre göra reklam för Nagu, än någon man känner och någon som talar varmt för Nagu? Trovärdigheten bara ökar om man gör det aus Liebe zur Kunst, alltså utan direkt egen vinning. Och det gör vi själva, och många av de gäster som besökt oss.

Är Väståbolands turismenhet smart, och vad jag utgående från två-tre träffar kan se är så fallet, börjar de "smöra" med oss och låter oss göra grovjobbet genom att bearbeta våra icke-Nagu-baserade nätverk. Turismenheten visar oss uppmärksamhet och ger oss de verktyg vi behöver för att sprida det glada budskapet.

Men det vi vill ha betalt i är inte bara badbollar, T-skjortor och uppmuntrande kommentarer av typ "oj vad du är duktig". Visst behövs de också. Den värdefullaste valutan vi kan få betalt i är ett utökat nätverk i Nagu. Att vi känner fler ortsbor. Att vi kan börja hälsa på fler bekanta nunor på Sale. Att Börje (han med fisken) börjar känna igen oss, både i hamnen och på sin FB-fansida. Att någon bland våra sommarstugegrannar känner oss så bra, att de rekommenderar oss att ringa Bisa-Pekka när något skall grävas, eller Bobi Saarinen när vi skall fylla tomten med mer sand. Att vi känner fler deltagare på Möviken runt och på Nagu Kammarmusikdagar än i fjol somras. Att vi får höra om inbrottet i bussen utanför Gästgiveri Martha i slutet av maj. Att någon berättar om Eija Lamsijärvi (som kan hjälpa med catering för fester), om vem som kan hjälpa med bygget, om vem som kan se efter stugan eller villan då vi själva är långt borta. Att våra barn får jämnåriga kompisar bland ortsborna. Att barnen inte längre har stint ti fata Nagudialekt.

För att denna vision skall förverkligas, måste turismenheten vara modig och se sin uppgift i ett större perspektiv. Turismenheten måste börja umgås med oss, och se oss som frivilligarbetare för skärgårdens turism. Dels ska vi få fina webbsidor (fan-sidor såsom den nystartade Facebook.com/Nagu.fi, eller Wikipedia-sidor om Nagu många språk), dels ska vi få höra skvaller från orten (den något kryptiske Bertel Nagubo har både Twitter-konto Twitter.com/Nagubon och egen sida på Facebook, facebook.com/Nagubon). Vi ska få tillfälle att umgås med varandra virtuellt, via texter och bilder på FB-fansidan. Vi ska få möjlighet att dela med oss av våra bilder av människor, natur, hav, vardag och fest (via Facebook, Picasa och Flickr). Då våra nätverk på nätet växer till sig, ska vi få möjlighet att träffas i verkliga livet under sommarens (och hela årets) många tillställningar i Nagu. Det gäller bara för Väståbolands turismenhet att olja maskineriet, ge oss kanaler och plattformer, att hjälpa oss förstärka våra nätverk i Nagu. Om vi får lära oss om de kontakter vi behöver i Nagu, stärks våra sedan tidigare starka band till orten. Vi brinner redan nu för Nagu, och med litet hjälp har Väståbolands turismenhet inte fyra personer utan fyrahundra eller fyratusen.




Kring denna vision håller jag på att bygga upp konkreta rekommendationer för Väståbolands turismenhet. Väldigt kvickt startade turismenheten Facebook-fansidan för Nagu, som i ett huj fått över 600 anhängare. För att inte Facebook skall bli det enda benet att stå på, vurmar jag för användande av hashtaggen #Nagu på Twitter. Jag ivrar för en fototävling "Nagu 2010", med inlämning över Facebook, Flickr och Picasa. Jag hoppas på wifi-nätförbindelse vid färjfästena, där vi alla har mer tid att tjatta och slumpmässigt stöta på varandra över nätet, än då vi hunnit fram dit vi ska i Nagu.

Visionen förfäktar jag som ett experiment med Nagu som försökskanin för resten av Väståboland. Ännu denna sommar är ribban inte så hög rörande vad alla väntar sig av socknens webbnärvaro. Samlar vi på oss goda erfarenheter, kan experimentet nästa år utvidgas till resten av Väståboland. Smart är det att betala läropengarna i en begränsad miljö.

Jag ser med spänning fram emot sommaren 2010 som startskottet för ett allt starkare nätverk mellan fasta Nagubor och tidvis Nagubor, för en kraftigt utökad nätnärvaro för Nagu via foton tagna och texter skrivna av oss frivilliga ambassadörer, och för en ökad omsättning bland ortens företagare, via en sund tillväxt av turismen. Sätt oss svamphuggare i arbete för er, kära Nagubor!

torsdag 10 juni 2010

Häftet "Bli social på nätet"

Denna blogg gäller ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Häftet "Bli social på nätet"



I elva spalter beskrev jag ifjol webbens sociala nätverk i den finlandssvenska affärspublikationen Forum för Ekonomi och Teknik.

Forums chefredaktör och jag beslöt i februari att ge ut ett särtryck med de elva spalterna. Häftet utkom den 11.3.2010, lagom till Organisationskonferensen i Tammerfors, där jag höll ett föredrag "Fenomenet sociala medier och vad det betyder för finlandssvenska organisationer". Föredraget finns som videofilm på YouTube och i presentationsform på SlideShare).

Häftet innehåller tre nyskrivna artiklar:



För de elva ursprungliga artiklarna finner du en innehållsförteckning här:



Häftet trycktes i 2500 exemplar. Det finns ännu kvar av dem på Mannerheimvägen, och du kan beställa ett eller flera exemplar av feedback@forum.fi.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



I elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009 beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

torsdag 27 maj 2010

Gallra i dina semesterplaner (Forum 5/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 5 2010, som utkom 27.5.2010.

Gallra i dina semesterplaner


Vad ska du göra under semestern i år? Det här är en skenbart oskyldig fråga som vi bombarderas med av arbetskolleger, vänner och bekanta. Frågan kan vara välment och genuin, men den kan också vara en utmaning till statusmarkering.

Att besvara frågan i ett socialt sammanhang kräver talang i att läsa mellan raderna. För att få tyst på storskrävlarna kan du ju utveckla ett standardsvar: Du har blivit trött på det enahanda golfandet och vill få litet omväxling några seglingsturer i nya båten. Du ska dessutom ta allihop på en långfärdsresa men ska sedan varva ned och tillbringa resten av ledigheten i lugn och ro på något av familjens sommarresidens, åtminstone fram till jaktsäsongen.

Värre är det när familjen frågar, för att inte tala om släkten och svärföräldrarna. Men det här är inte en spalt om parterapi, barnavård, släktrelationer eller diplomati gentemot ingifta. Därför koncentrerar vi oss på den fråga du har fullständig kontroll över: Vad vill du själv göra på semestern?

Därmed inte sagt att din semester vore fri från förpliktelser. Du mår dock högst sannolikt bättre av att inför dig själv konstatera att du verkligen vill besöka svärföräldrarna, din partners syskon eller påfrestande kusiner (om så bara för att glädja din partner), än att motvilligt uppoffra dig för att du "måste".

Huvudproblemet för oss Forum-läsare brukar i semestersammanhang vara för högt ställda ambitioner. I våra vilda önskedrömmar tror vi oss under den skenbart oändligt långa semestern hinna med allt: De sociala förpliktelserna, parrelationen, barnen, de egna föräldrarna. Byggandet, nytt utedass, lider, ny bastu, vinterboning, nya fönster, vatten in och ut. Fiska, plocka bär och svamp. Läsa deckare, Alice Lyttkens, Richard Dawkins, fynd på vinden, Husisarna från 1927, diverse uppdämt yrkesrelaterat. Städa upp gammalt bråte. Skriva. Vandra. Idrotta, paddla, cykla, springa. Och så har vi ambitionerna kring året-runt-fritidssysselsättningarna: Ta HDR-fotografier, makrofoton av fjärilar och blommor, filma sommarkalasen och under regniga dagar öva Photoshop och få ordning på morfars frimärkssamling.

Och egentligen vill vi på semestern bara ta igen oss.

Frågan "Vad skall du göra under semestern i år?" reduceras därmed till resonemang ur två tidigare arbete-fritid-spalter i Forum: Fritidsframgång och Förväntningar. Hur definierar du en framgångsrik semester för dig själv? Och ser du till att du ställer in förväntningsnivån hos dina nära och kära så lågt, att du med största sannolikhet överträffar den? När du vet vad du vill, och ser till att de dina inte blir besvikna på dig, har du det väl förspänt.

Vad du sedan väljer att göra är din sak, och ett otal val kan visa sig bli helt rätta: En luthersk effektivitetssemester i byggandets och vindsröjandets tecken. En janneholménsk idrottssemeter i kroppskulturens och det fysiska välbefinnandets tecken. En michaelbjörklundsk matlagningssemester. En bokmalssemester i hängmattan. Något romantiskt på tu man hand. Med barnen på Eckerö, i Vimmerby och Kolmården. Allt på en gång torde dock bli fel.

Och, lever jag som jag skriver? Njae, jag vill fotografera, ordna, städa, läsa, vara social, idrotta och lite resa. Jag vet! Jag borde rensa bort några ambitioner. Men verkligheten tar nog sedermera ned mig på jorden; det jag inte hinner med förblir ogjort. Min tröst: Jag har i varje fall i detalj tänkt igenom vad jag vill och passat mig noga för att inte ställa omgivningens förväntningar för högt.



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

torsdag 29 april 2010

Tidens väsen (Forum 4/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 4 2010, som utkom 29.4.2010.

Tidens väsen


En timme är inte en timme. Tiden är inte skapt lika. ”Alla har vi 24 timmar om dagen, det kommer bara an på oss själva att disponera tiden rätt.” Vilket kvalificerat struntprat! För oss irrationella mänskliga varelser finns det fundamentalt olika sorters tid, som vi först måste få grepp om, innan vi kan planera och disponera över den logiskt.
Att fakturering i yrkeslivet sker per timme eller dag ger oss illusionen att värdeskapandet är lineärt beroende av den satsade tiden. I förlängningen riskerar vi också att förledas agera som om olika semesterdagar, veckoslut eller vardagsavbrott i princip vore ungefär lika värdefulla.

Ändå borde vi veta bättre. Sammanhangen är mer komplicerade än så. Ibland kan vi omge oss med de medmänniskor vi helst tillbringar tid med, ibland lyckas vi inte. Ibland avbryts vår tankevärld, produktivitet och lyckoupplevelser av diverse irritationsmoment, ibland förunnas oss stunder av inlevelse och ostörd koncentration. Ibland har vi tillgång till just de resurser vi anser oss behöva, ibland saknar vi allt från internet via proviant till något läsbart.

Kvalitetstid är begreppet med vilket vi beskriver situationer då allt stämmer, då vi mår bra. Många av oss tänker speciellt på tiden vi tillbringar med familjen, och delvis tror vi oss med kvaliteten kunna kompensera utebliven kvantitet.

Så vad hävdar jag då att vi borde göra?

För det första: varsebli vilka sorters subjek­tiv tid vi utsätter oss för.

För det andra: gynna tillkomsten av ange­näma och produktiva tidssorter.

För det tredje: öka kvaliteten, inom alla tidssorter, via förberedelser.

För det fjärde: hänge oss åt just den subjektiva tidssort vi för stunden lever i.

För det femte: bryta upp i stunder då vi inte förmår hänge oss.

Dessa privata filosoferingar gör ingen större skillnad på huruvida vi talar om arbete eller fritid. Gränserna mellan de tu flyter såviså. Mina rättesnören, påstår jag, ökar mitt välbefinnande och min produktivitet oavsett vi talar om förvärvsarbete eller avkoppling.

Min logik går i följande banor. Vars och ens liv indelas omedvetet i olika sorters tid: vid skrivbordet, i telefonen, med datorn, i mötesrummet, i flyget, med partnern, i skidbacken, under middagen, i den avskilda stugan, i diverse köer. Indelningen är personlig och godtycklig. Allmängiltigt är att vi kan påverka både fördelningen av vår tid mellan de olika kategorierna och den subjektiva tidskvaliteten inom varje kategori. Den rätta boken kan förvandla väntetid till läsglädje. Minneslistor kan effektivera ärenden på stan, om man likt mig avskyr att gå i butiker. Och att jag förberett samtalsämnen behöver mitt middagssällskap inte veta, oavsett de är affärsbekanta, vänner eller familj.

De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närvaro, både i arbetet och under fritiden. De anpassar sig till förutsättningarna och hän­ger sig mödolöst åt stunden. Själv försöker jag med varierande framgång skapa ett sådant tillstånd av flöde, både för mig själv och min omgivning.

Till livsvisdomen hör också omdömet att inse när förutsättningarna för en lyckad tidsanvändning saknas. Slår jag huvudet i väggen? Är bergstoppen omöjlig att nå? Är det bäst att tacka nej till denna affär? Hittar jag inte buggen i programmet? Alltför ofta inser vi onödigt sent att det är bäst att bryta upp och byta tidssort, gå ut och springa eller bara ta en paus.

En rationell och till den subjektiva verkligheten anpassad disposition av tiden är nyckeln till ett liv där arbete och fritid inte inkräktar på varandra, utan skapar en harmonisk helhet. Jag hoppas mina här framförda filosoferingar inspirerar dig att skapa dina egna, personliga rättesnören.



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

torsdag 25 mars 2010

Fritidsframgång (Forum 3/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 3 2010, som utkom 25.3.2010.

Fritidsframgång




Vad vill vi åstadkomma under fritiden? Vilket mål vill vi nå med att vara lediga från arbetet? Avkoppling, kantänka. Men i vilket syfte? För att bli produktivare i yrkeslivet? Då kanske ekvationen är lättast att lösa: Kör med just den mängd och typ av fritid som gör att dina prestanda optimeras.

Men då blir fritiden som idrotten är för somliga: Ett nödvändigt ont. Behövs i längden av hälsoskäl, fast helst skulle man låta bli.

Tanken på fritiden som enbart olja för arbetsmotorn är givetvis befängd. Fritiden har ett egenvärde. Att tillbringa tid med medmänniskor, må så vara partner, barn, familj, släkt, vänner eller bekanta är ett grundläggande mänskligt behov som föga behöver ifrågasättas. Då kanske ett mått på fritidsframgång är den glädje man lyckats bereda sina medmänniskor? Det mervärde man skapat för andra?

Fritiden omfattar även arbetsliknande plikter. Räkningar skall betalas. Inkomster deklareras. Hus ska kanske byggas. Ju förment tråkigare, mer pliktliknande fritiden är, desto mer liknar framgångsmåtten dem vi använder i arbetslivet.

Och så har vi mellantingen, hobbyerna. Även om jag fotar för mitt eget höga nöjes skull, kan jag ställa upp klassiska, numeriska mål: Så och så många foton sorterade med taggar och bildtexter, uppladdade på nätet för andra att beskåda, eller utdelade som fotoböcker för släkt och vänner. Mitt subjektiva höga nöje består i att dela fotoglädjen med andra; för detta finns objektiva mätetal. Det kommer sedan an på mig själv att det hela inte urartar i en Photography Key Performance Indicator som förtar själva glädjen i fotograferandet. Men motsatt förhållningssätt, att samla på sig oräkneliga foton ingen ser, är knappast rationellt eller saliggörande, det heller. Eller, ännu värre, att skaffa dyr fotoutrustning och lämna den oanvänd.

En personlig prioriteringsfråga gäller semesterresor. Bör vi maximera antalet bongade sevärdheter och upplevelser per tidsenhet? Eller får vi mer ut av att smälta in i miljön, skapa lärorik interaktion med både ortsbor och medturister, och umgås med vårt eget eventuellt medhavda ressällskap? Balansen är inte uppenbar, och alltid lyckas inte både och. Därför lönar det sig alla gånger att klargöra målen för sig själv och komma överens om förväntningsnivån med medresenärerna.

Svårast mätbar är fritidens roll som grogrund för nya tankar. Nya mål, ändringar i livsinställning och vanor uppstår av sig själva endast om vi ger oss tid att tänka. Kanske måttet här är huruvida vi förändrat oss. Har vi vuxit som människor eller stagnerat i gamla banor?

Ett annat framgångsmått för fritiden är huruvida den kan kombineras med arbetet, varvid dess "kostnad" är mindre och dess "nytta" större. Själv har jag framgångsrikt delat flera intressen med arbetskolleger. Löpning är avkopplande efter intensiva möten och ger möjlighet att informellt fråga vad kollegan riktigt menade; ibland har vi löst riktiga gordiska knutar under löpturen. Småprat om fotografering för att mjuka upp atmosfären inför eller efter möten har givit nya, spännande impulser för min fritid.

Och de som gillar matlagning kan givetvis dela glädjen med sina arbetskolleger, oavsett om dessa också lagar mat eller bara njuter av att äta den.

Själv har jag i varje fall gått så långt som att planera och följa upp kvartalsmål för fritiden. Ett kvartal är tillräckligt långt för att långsiktiga mål ska hinna uppnås, och tillräckligt kort för att önsketänkande skall synliggöras fort. Jag har nu satt upp rätt så detaljerade privata kvartalsmål i flera år. Endel har jag nått, andra inte. Jag kan göra målen lagom specifika, mätbara och realistiska. Och jag är inte redovisningsskyldig inför någon annan än mig själv. Hittills har det känts rätt!



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

torsdag 11 mars 2010

Föredrag i Tammerfors: Sociala medier

Nedan är en rå version av texterna i dagens föredrag "Fenomenet sociala medier och vad det betyder för finlandssvenska institutioner" i Tammerfors!

Föredraget finns i mer bearbetad form på andra ställen:


Fenomenet sociala medier
och vad det betyder för finlandssvenska organisationer

Organisationskonferensen 11-12.3.2010

Fem framgångskriterier för detta föredrag

  1. Rädslan försvinner: Web 2.0 inger onödig respekt
- även Du kan våga dig ut på nätet!

  2. Som privatperson skapar du: en sida på Facebook
- en sida på LinkedIn
- Google Alerts, Docs
- något annat - Twitter? Sites?

  3. och som organisation: en åskådlig FB-fansida

  4. Steg två om någon månad mer Web 2.0: Alltop, Google Maps Docs Sites, Flickr, Picasa

  5. Långsiktigt utbyte 
av engagemanget i sociala nät


Innehållet 
i mitt anförande

  • Grundteser och filosofi
kring sociala media
Varför? Analogier! Bondförnuft!

  • Några exempel
: Hur jag använder sociala media, 
Varför, 
Allmängiltiga erfarenheter

  • Praktiska råd: 
Följder av teserna
, Förslag till åtgärder

  • Mät framgång
: Ställ upp mål - 
Följ upp hur det går - 
Omdefiniera målen


Dagens talare

  • Tekniknörd : Dipl.ing. från TH
; Programmering = estetik

  • Företagare : Polycon Ab VD 1987-2001
; Programutveckling
; Leverantör för Sfp och Kulturfonden

  • Finlandssvensk: 
Münchenbo 2006-
; Nagubo 1970-

  • Brandman: MySQL AB 2001-08
; VP Training, VP Services
; VP Engineering, CIO

  • Talesman: 
VP Community Relations
: MySQL Ambassador to Sun

  • Sportfåne: 
Maraton Mt Blanc Kili
 Transalp Runnismen


1. Esse non videri: 
Vara, icke synas

  • Det är svårt att 
verka men inte synas 
om man inte har Wallenbergs pengar bakom sig. 

De flesta av oss måste synas om vi vill verka.


2. Nätverkseffekten

  • Gå med i de nätverk som „alla andra“ är med i. 

Kör alla andra med SMS i sin GSM kanske du bör avyttra din NMT?


3. Nätverkande är fi-fi-finlandssvenskt

  • Det enda nya är att nätverken nu delvis byggs med webben.

 Och nät-nätverkande är bara en aspekt av nätverkande.


4. Nätverka inte för kortsiktig
snöd vinning

  • Tjänster och gentjänster i all ära, men nätverkande är ett socialt självändamål

 Vett och etikett finns också på nätet, direkt enligt friherre Knigge


5. Nätverkande är målinriktat

  • Nätverkandet skall stöda målen i realvärlden

. Vilket är organisationens ändamål?

 Hur avspeglar man det bäst på nätet?


6. Återanvänd det du redan (borde ha) skapat

  • Stadgar
 Verksamhetsplaner 
Verksamhetsberättelser 
Visitkort 
Fotografier 
Kartor 
Föredrag 
Kalender 
Hemsidor (egna, andras)


Case om Runnismen, löpandets religion

  • Vardagen för en 
MySQL-predikant

  • Personliga källor
till mental avkoppling

  • Det är inte fråga om att prestera, utan om att nå själsfrid!

  • Att löpa är en andlig upplevelse. Massor av kilometer att tänka!

  • Eftertanke: What I talk about when I talk about running, Haruki Murakami - Löpandets andlighet måste kunna 
utvecklas vidare!

  • Slutsats: Jag har det! Löpningen kan ses som en religion! Jag har alltid velat skriva en bok. Ett utmärkt tema!

  • „The Way of Runnism“ „Worshipping Physical Well-Being“ - „Looking at running as a religion holds the promise of a happier, more energetic everyday life“

  • Fel angreppssätt! Bra idé, men min verksamhetsplan var från 1980-talet

  • Jag missade de nya realiteterna: SIME Helsinki Sales Strategy Communication Branding People Technology Business

  • Kommunikation: Kommunikationen måste bygga på existerande sociala media. Infrastrukturen är gratis!

  • Teknik: Sociala media, mobiler, Flip Mino, GPS -- tekniken finns och väntar på att bli använd


Lärdomar av runnismen

  • Paxa rätt namn på Twitter i tid, „på lager“

  • Kombinera nätaktiviteter med realvärldsaktiviteter (Twittwoch)

  • Skriv fansidor, hastigt och lustigt; „vanity URL“

  • Återanvänd föredragen


Foton

  • Webben är visuell

  • Investera i bra foton (det är inte fåfängt)

  • Existerande foton (från förr, tillställningar)

  • Nya foton (folk, utrymmen, aktiviteter)

  • Återanvänd (websidor, Flickr, Picasa, YouTube, Facebook)


Taggar = nyckelord #orgkonf

  • Man måste själv hitta de bilder, texter och dokument som man har:
    investera i ordning på hårdskivan

  • Andra måste hitta dem:
    ge dokumenten rätt nyckelord (taggar)
    bloggade käpphästar är enkla att peka på


Få vänner

  • Twitter-kontot noterat.fi = finlandssvenskar på Twitter

  • Lämna tack-spår i Facebook, "gilla", kommentera (avdela tid!)

  • Skriv rekommendationer på Linked In

  • Förteckna namn på "Connector"-människor


Skenet bedrar? Nja

  • Beteende på nätet korrelerar med flit i verkligheten

  • Många nätvänner - många riktiga vänner (bekanta)

  • Positivt nätbeteende - positivt riktigt beteende

  • Flitig på nätet - flitig på riktigt


Tål att tänka på

  • Erövra webben på svenska, ja -- men mångspråkighet?

  • Mohammed och berget

  • Analogi: Kvällspressen

  • Analogi: Knigge och etikett

  • Is it OK to vaihtaa kieltä huller om buller, oder lieber doch nicht? Pas des problèmes!

  • Sök upp folk där de är, tro inte folk letar upp dig

  • Förakta och omfamna bulevardpressen på en gång

  • Nätikett: 
Hyfs och pli från 1700-talets adelsvärld stämmer bra, men bör givetvis anpassas


Låt bli!

  • Second Life

  • Google Wave

  • Facebook: Farmville, Mafia Wars, andra klara distraktioner

  • Facebook: Hurtigt kommentera barnen

  • Organisationer: Egocentrisk världsbild

  • Privat: Självmål, klagosånger


Promenadsegrar

  • Facebook och LinkedIn

  • Grundprofil, även foton

  • FB-fansida för organisationen

  • Gå med i Forum, det finlandssvenska affärsnätverket på LinkedIn (och FB)

  • Skriv a) kommentarer b) egna inlagor

  • Koppla SMS till Twitter till Facebook

  • Google Mail Docs Forms Site


En bra FB-fansida

  • Gatuadress och öppethållning

  • Bra logotyp, väsentliga foton

  • Mejladresser (styrelse, funktionärer)

  • Möten (sammankallan, sammanfattning)

  • Stadgar, målsättningar

  • Verksamhetsplaner och -berättelser

  • Förmedlad branschinformation

  • Många anhängare

  • Be kollegan beskriva föreningen i Wikipedia


Alltfort vaken?

Fråga bara!

http://kaj.arno.fi
/twitter /linkedin /facebook /slideshare
@kajarno på Twitter
http://blogs.arno.fi/fib/
Runnismen, löpandets religion

Fenomenet sociala medier

Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Fenomenet sociala medier




Sociala medier är snart lika viktiga som mobiltelefoner och mejl. LinkedIn, Facebook, Twitter och andra nätverk behövs privat och i yrket, på individnivå och organisationsnivå. Avsikten med denna vägledning är att ge läsaren en välment spark i baken, i riktning mot förnuftig användning av de nätverk som befrämjar läsarens mål.

Som en följd av de elva artiklarna i Forum för Ekonomi och Teknik har jag blivit ombedd att hålla ett antal föredrag. I dessa föredrag ger jag en allmän överblick, som dels lyfter fram det väsentligaste ur de elva spalterna, dels fördjupar de väsentligaste frågeställningarna. Och denna artikel har i stort sett samma innehåll som föredragen; endast formatet är ett annat.

Detta häfte har -- liksom föredragen -- fem framgångskriterier:

1. Rädslan försvinner. Jag talar om den onödiga respekten många kloka, sociala människor känner för att "vika ut sig på nätet". Har artikeln fyllt sitt syfte, upplever läsaren inte några värre integritetsvåndor utan nyttjar nätet med samma självklarhet som mobiltelefoner och mejl. Vi har lärt oss minimera frustrationen förorsakad av påflugna telefonförsäljare och tidskrävande spam-mejl. Men även om telefon och mejl har sina irritationsmoment, använder vi dem enligt bästa förmåga och är ingalunda rädda för dem. Samma känsla kan vi uppnå med sociala media.

2. Tre individprofiler blir till. Fyller artikeln sitt syfte skapar läsaren tre rimligt välskötta profiler på webben. Två av dem är uppenbara: LinkedIn och Facebook. Till tredje profil väljer läsaren lämpligen Twitter, Flickr, Slideshare, Xing eller vilket annat nätverk som helst som ter sig intressant. Och med "välskött" menar jag att basdata är ifyllda enligt nätverkets egna principer och att läsaren laddat upp ett hyfsat, igenkänneligt porträttfotografi.

3. En Facebook-fansida blir till. Här talar jag om en sida som gäller den organisation läsaren jobbar för. Eller den produkt läsaren arbetar med. Innehållet i sidan bör vara rimligt täckande, intressant och lockande för läsarens Facebook-vänner.

4. Aptiten växer gradvis. De tre individprofilerna räcker som ambitionsnivå för den första månaden, men snart dessefter vill den ivriga läsaren handgripligen pröva på närbesläktade Web 2.0-fenomen. Wikipedia, Google Maps, Google Docs, Google Sites, Google Alert, Alltop, Flickr, YouTube. Inte alla av dem, men somliga.

5. Långsiktigt utbyte uppstår. Det slutliga kriteriet för huruvida det är någon vits med denna artikel, detta häfte och de besläktade föredragen är huruvida läsaren respektive åhöraren haft någon nytta av Web 2.0 i verkliga livet. Om Forum kunnat bidra till detta, har vi nått våra mål!

Grundteser och filosofi


Med lagom respektlös inställning till nya fenomen kommer vi fortare till saken. Och kärnan i sociala medier handlar om att synas, på ett positivt sätt. Det finns givetvis flera sätt att synas på. En tidigare okänd person som gör bort sig i Big Brother syns. Och en framgångsrik företagsledare som intervjuas i en välrenommerad tidskrift syns likaså. De flesta av oss drar oss av fullgoda skäl för den första sortens publicitet, men är är inte tillräckligt intressanta för att lyckas nå den andra sorten. Och då tilltalar kantänka Marcus Wallenbergs valspråk "Esse non videri", "vara inte synas". Men det är vilseledande. Det är svårt att verka men inte synas om man inte har Wallenbergs pengar bakom sig. För de flesta av oss gäller bondförnuftsutsaga ett: Vi måste synas om vi vill nå våra mål.

Följande bondförnuftsutsaga gäller nätverkseffekten. Det gäller att vara med i de nät som är relevanta, de nät som andra är med i, de nät som är tillräckligt stora. NMT och Betamax hade på sin tid tekniska fördelar. Men kör alla andra med SMS i sin GSM kanske du bör avyttra din gamla NMT? Och på samma sätt gäller nätverkseffekten våra webbsidor. Tro inte att folk hittar så lätt till just din webbsida. Vill du sprida kunskap, lägg ut den på Wikipedia. Vill du sprida fotografier, kör med Flickr, Picasa eller något annat etablerat nät. Vill du begeistra folk för din organisation, din hobby, din produkt, gör en Facebook-fansida. Gå dit folk är, vänta inte att folk kommer till dig. Höjden är då du kräver att användare skapar nya användarnamn och lösenord på din sajt, i situationer då de flesta redan har identiteter på någon sajt som du kunde använda. Mindre jobb för dig, och än viktigare, lättare för ditt nätverk. Alltså, bondförnuftsutsaga två: Bygg vidare på redan existerande nätverk.

Den tredje utsagan riktar sig direkt till målgruppen för mina artiklar och föredrag, nämligen finlandssvenskheten. Nätverkande är fi-fi-finlandssvenskt, heter det i en uppsjö av undersökningar. Och säkert stämmer det att vi finlandssvenskar har starka, väl utbyggda och diversifierade nätverk. Att nätverka på Internet faller sig därmed naturligt för oss. Det enda nya är att Web 2.0 använder Internet som ett verktyg för nätverksbyggande. Om vi är bra på nätverksbyggande i det verkliga livet, är redan mer än hälften vunnet. Bondförnuftsutsaga tre: Web 2.0-nätverkande är bara en ny form av nätverkande, och de flesta gamla visdomar gäller.

Därmed kommer vi direkt till den fjärde punkten, nämligen insikten att odlandet av ett nätverk delvis är ett självändamål. Vårt kontaktnät är inte en börs för realtidshandel av tjänster och gentjänster. Människan är en social varelse som mår bra av att hjälpa sina medmänniskor. Vett och etikett finns också på nätet, och friherre Knigge hade fort funnit sig tillrätta på Facebook. Bondförnuftsutsaga fyra: Nätverka inte för kortsiktig, snöd vinning utan för glädjen att umgås.

Delvis i kontrast till den fjärde punkten talar jag också för målinriktat nätverkande. Klart att vi inte ringer och mejlas med vem som helst. Lika dumt vore det att web-nätverka urskillningslöst. Någon eftertanke behövs. Vilka är dina mål? Vilket är organisationens ändamål? Vet du det är mycket vunnet. Sedan gäller det att fundera hur man bäst avspeglar målen på nätet. Bondförnuftsutsaga fem: Nätverkandet skall stöda målen i realvärlden.

All vår början varder svår, heter det. Men så behöver det inte vara på nätet. Många basuppgifter finns redan, och behöver bara sammanställas. För organisationers del är det viktigt att på nätet avspegla stadgar, verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser, adresser, fotografier, kartor och kalendrar. Sådant brukar redan finnas. Och endel av det rentav på webbsidor. Att dessutom lägga in det i lämpliga portioner i Facebook, Twitter och Flickr behöver inte vara så tidskrävande. Finns inte dessa grundläggande dokument, är det kanske där du bör fästa din uppmärksamhet i stället för att befrämja alltför flummigt ställda mål med webben. Då får vi alltså den sjätte och sista bondförnuftsutsagan: Återanvänd det du redan (borde ha) skapat.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



Det här är en syntes av elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

onsdag 10 mars 2010

Runnismen, en fallstudie i sociala nät

Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Runnismen, en fallstudie i sociala nät



På en allmän nivå kan man yttra en mängd snusförnuftigheter om sociala nät. Intressantast blir det då de sociala näten tillämpas på specifika fall. Här beskriver jag dels hur jag redan nu nyttjar sociala nät för att sprida en enskild tanke ("Långdistanslöpandet kan beskrivas som en religion"), dels hur jag skulle bygga vidare från nuläget, om jag hade mera tid för ändamålet.

Tanken bakom runnismen beskrivs i en separat artikel där Forums chefredaktör Patrik Lindfors intervjuat mig. Syftet med denna artikel är att beskriva hur jag nyttjat näten för att sprida rörelsen, och därigenom utgöra en inspirationskälla för läsaren: Vad är allmängiltigt? Vilka analogier kan du tillämpa på din egen situation?

Från början var min tanke att skriva en bok. En människa måste någon gång under sitt liv skriva en bok, har jag läst, och filosoferande om löpning kändes tillräckligt skoj. Men förstaresansgossar som jag hittar inte förläggare, och kanske inte ens har staminan att skriva en hel bok i ett kör utan läsarrespons.
"Men så kör med sociala media", sa en kollega. Och det sa klick.

Vid det laget hade jag redan en innehållsförteckning för boken, där en rubrik var "religionens trossatser". Att förkunna en religion, även om det sker med glimten i ögat, går inte utan någon form av trossatser. Så jag började nysta innehållsbiten därifrån.

Sedan gällde det att markera åt sig de viktiga namnen. Jag bokade runnism.com och runnismus.de för de två viktigaste språken. Ett första bakslag fick jag med Twitter, där Runnism var upptaget av en japansk studerande med ett tjugotal kompisar och ett hundratal twittranden på japanska. Via Google Translate fick jag etablerat medmänsklig kontakt med japanen, som jag efter en stunds tjattande på ömsom japanska, ömsom engelska vågade be om Twitter-namnet Runnism. Han sa ja.

Därmed fanns början. Jag hade den twitter-identitet jag önskade. Och den allmänna slutsatsen är inte svår: Paxa rätt namn på Twitter i tid, även om du inte börjar twittra ännu.

Den kronologiskt sett följande biten blev ett kort föredrag för ett femtiotal Twitteranvändare. Därmed kom den första publiciteten, på ett rätt okontrollerat vis. Jag hade tänkt vänta en stund under radarskärmen. Samtidigt är jag dock nöjd att det gick som det gick. Skall man nyttja nätet för att sprida information, kan man inte göra allting själv. Dels tar det massor av tid att producera allt innehåll ensam. Dels har man inte de rätta kontakterna, så att de önskade läsarna har en chans att hitta en. Det är mycket trovärdigare om andra talar gott om en, än om man talar i sin egen sak. Och på detta vis fick jag ett hundratal Twitter-anhängare för Runnismus inom två veckor, utan att själv enligt egen förmening "göra något". En bidragande orsak var att det tio minuter långa föredraget råkade filmas, varefter filmen spreds till andra. Den allmänna slutsatsen av detta? Kombinera nätaktiviteter med realvärldsaktiviteter. Nätaktioner föder föredrag och press. Uppmärksamhet i föredrag och press ger ytterligare nätkontakter. Och en positiv spiral har uppstått. Det här gäller etablerande av Finlands svenska scouters web 2.0-närvaro i samma grad som runnismen.

Av tidsbrist, eftersom runnismen inte är ett sätt för mig att förtjäna brödfödan, försummade jag sedan att kvickt bygga vidare på berömmelsen. Men efter en stund ville jag pröva på Facebook-fansidor. Och det var enkelt. Bara att grunda en sida i Facebook, till vilken jag kopierade innehåll från mina tidigare blogginlagor om runnismen. Och så bjöd jag in mina Facebook-kontakter. Inom någon vecka fanns det hundra anhängare, och redan vid 25 ger Facebook möjligheten att grunda en "vanity URL", alltså en webadress där eget valfritt ord ingår. Det må vara fåfängt att ha adressen facebook.com/runnism, men det är också väldigt praktiskt. Den allmänna slutsatsen är att jag rekommenderar varendaste en organisation att kvickt skriva fansidor, få 25 anhängare och sedan grunda facebook.com/fissc eller annan motsvarande förment fåfäng förkortning. Ett bättre och mer lättillgängligt visitkort är det svårt att få. Och mödan är marginell.
Följande steg jag prövat på är Google Sites. Innehållet i www.runnism.com var väldigt enkelt att bygga upp. Mera därom i den elfte och sista spalten, "Enkelt en fin egen webbsida".

Just nu håller jag på att utvidga runnismens nätnärvaro riktning film. Skall runnismen spridas, måste det ske via föredrag. Och nätet multiplicerar effekten av föredrag på två enkla sätt: Själva föredragstexterna kan laddas upp i Slideshare, och hela framförandet kan filmas och läggas exempelvis på YouTube. Min slutsats var att göra en liten viral filmsnutt, som just nu är filmad och torde släppas inom april månad. Den allmänna slutsatsen gäller återanvändning: Välj valda delar av föredrag, häng upp dem på nätet både som video och i textform på SlideShare.

Det jag ännu inte gjort med Runnismen men ändå rekommenderar gäller nätverkandet i sin mest sociala form: Läs andra relaterade Twitter-sidor. Bli twitter-vän med dem som vet allt om ditt specialgebit. Kommentera deras bloggar. Skriv sammanfattande twittranden om deras tankar. Träffa dem i realvärlden. Koppla alltså ihop nätverkande i realvärlden med det du gör i webb 2.0. Framför allt: Tillämpa Kants imperativ på Web 2.0; kommentera likasinnades webalster, eftersom det är just det du vill att de gör
med dina webalster.

Och hur vet du om du lyckats? Mät framgången! Framgången i Web 2.0 mäts på olika sätt. Ett mått är antalet vänner (fan-anhängare, prenumeranter - kärt barn har många namn). Ett annat är mängden innehåll: Antal sidor, inlagor, fotografier, filmer. Ett tredje är den interaktivitet du lyckas skapa: antal kommentarer; mängden innehåll skapad av frivilliga eller anhängare och inte av dig själv; antal frågor. Ett tredje är mängden besökare: hur lästa är sidorna? Det finns rikligt med analysverktyg för detta.

Därmed har vi nått den sista allmänna slutsatsen:  Definiera ett antal mått på omfattningen av dina aktiviteter i de sociala nätverken, och följ sedan upp dem. Då vet du om det varit någon vits med din satsning och kan justera mängden arbete till en förnuftig nivå!

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



Det här är en artikel som bygger vidare på elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

torsdag 25 februari 2010

Förväntningar (Forum 2/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 2 2010, som utkom 25.2.2010.

Förväntningar




Nyckeln till balans mellan arbete och fritid ligge i rätt ställda förväntningar. Det gäller både ens egna förväntningar och omgivningens förväntningar på en själv.

Besvikelse, och i förlängningen ont samvete och stress, är oundviklig om vi lovar våra närmaste en avslappnad semester eller en trevlig middag, samtidigt som vi lovat kunderna eller kollegerna att vara tillgängliga efter bästa förmåga. Då blir det omöjligt att vara alla till lags.

Det är inget fel i sig på att vilja behaga vår omgivning. Att vi hjälper och stöder varandra, i privatlivet eller i yrket, är en fundamental del av vårt existensberättigande. Fel blir det då vi mot bättre vetande lovar runt, i situationer där år av erfarenhet borde ha lärt oss att det kan bli tunt med hållandet.

Det är också en grov missuppfattning, närd av felutnyttjande av mobiltelefoner och mejl, att vi ständigt behöver vara tillgängliga. Det behöver vi inte alls. Och väntar sig någon det av oss, är det bäst att ta ner denna någon på jorden. Att säga nej. Inte aggressivt, reaktivt eller självömkande, utan empatiskt, förebyggande och självsäkert. Varken offensivt eller defensivt, utan sakligt.

Att ställa förväntningarna hos personer man står i beroendeförhållande till behöver inte alltid vara något man ser fram emot. Tidpunkten måste väljas rätt, oavsett det gäller den viktiga men något besvärliga kunden, den självupptagna chefen eller toffelhjältens underdåniga äskan om kompisledighet av "regeringen". Möts en väl underbyggd hemställan av oförståelse, kanske man bör överväga hur viktigt beroendeförhållandet egentligen är. Är detta en kund jag faktiskt vill jobba med? Behöver jag byta chef?

Smärtan i att ställa förväntningarna rätt behöver däremot inte alltid vara hög. "Jag väntar ett samtal av Henrik om vårt nästa uppdrag, men har sagt åt honom att jag bara hinner tala några minuter, eftersom jag är ute och äter med dig." -- "Pappa måste jobba i övermorgon, fast vi är här på landet." -- "Jag måste gå halv elvatiden och kan inte dricka iväll, eftersom jag har ett telefonmöte med Kalifornien. Men tills dess tänker jag ha roligt!"

Vardagen är full av orealistiskt högt ställda förväntningar. "Jag är inte anträffbar just nu men lämna ditt namn och ditt nummer så återkommer jag så fort jag kan", kantänka med betoning på "fort", är önsketänkande. Själv säger jag "Jag avlyssnar sällan telefonsvararen så sänd helst mejl eller SMS".

Och så har vi automatmejlen om semesterledighet. Oj voj. Här föreslår jag ett mejl i god tid i förväg före ledigheten, till dem man väntar sig mejl av under ledigheten eller dem man mejlas mest med. Då kanske parterna hinner reda ut de viktigaste frågorna före ledigheten och förebygga behovet av avbrott. Och automatmeddelandet då? "Jag tar inte illa upp om du påminner mig om viktiga ärenden pånytt på tisdagen den 9.3.2010", efter den obligatoriska harangen om ersättare och SMS-tillgänglighet.

Och stäng för allt i världen av telefonen ibland. Romantiska stunder med partnern skall inte bli störda, ej heller viktiga diskussioner mellan fyra ögon. Personer blir inte automatiskt viktigare av att de avbryter dig per telefon; kanske den du just nu är med förtjänar din fulla uppmärksamhet.

Småpratet är en ypperlig chans att smärtfritt ställa folks förväntningar. "Ikväll skall jag på fotbollsmatch med min son!". Och låt dina kolleger veta huruvida du är morgon- eller kvällsmänniska. Ringer kvällskollegan dig sjutiden på kvällen och du beskrivit dig som morgonmänniska, är det mycket enklare att säga "det här är jag inte beredd att lösa just nu. Jag behöver ett klart huvud. Kan vi ta det en vettig tid i morgon?"

Rätt ställda förväntningar åt alla håll är a och o. Undvik negativa överraskningar för alla parter!



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

torsdag 28 januari 2010

Fritiden och arbetsmyran (Forum 1/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 1 2010, som utkom 28.1.2010.

Fritiden och arbetsmyran


Hur avskiljer man arbete från fritid? Bör man alls göra det? Hur mycket jobbar man lämpligen, under olika delar av dygnet, året, karriären, livet?
Det här är frågor som vi alla råkar ut för. Vi besvarar dem ofta omedvetet, snarare än eftertänksamt och rationellt. Att arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid är dels en djup sanning, dels en klyscha yttrad av oräkneliga självutnämnda experter.

Avsikten med denna spalt i Forum är att inleda en diskussion mellan Forums läsare, i Forumgruppen på Linked In och i det verkliga livet, om arbete och fritid. Vad utgör en lämplig mängd fritid? Och vad kännetecknar lyckad, ’framgångsrik’ fritid? Vi är de facto alla experter på området. Säkert finns det också folk som förtjänar sitt levebröd på sådana frågor, men jag vill påstå att vi kommer långt genom att tänka efter själva.

Ska man vara tillgänglig för arbetskolleger och kunder under kvällsmiddagen med familjen? Då man hugger ved på landet? När man är ute på sin löprunda? Under valborg och midsommar? Under semester­resan till södern? I skidpisten? Under bastukvällen? Jag tror inte vi är betjänta av dogmatiska svar på någon av dessa frågor. Men vi mår bra av att ställa dem, och av att besvara dem åtminstone inför oss själva. Man kan inte vara alla till lags.

Det självupplevda alternativet till mer eller mindre ständig tillgänglighet för ansvarstyngda arbetsuppgifter är i många fall avsaknad av semester och fritid. ”Hellre åker jag på semester med vissa avbrott, än skippar fritiden helt”, tänker vi då, och inget fel i det. Fel blir det om vi under en tilltänkt ledighet låter oss medryckas totalt av arbetet, försummar dem vi tillbringar ledigheten med och inte kopplar av. Resultatet blir då att vi hellre hade bort stanna på jobbet: Då hade vi gjort ett bättre jobb, och vi hade inte frustrerat vare sig våra medmänniskor eller oss själva med ouppfyllda förväntningar.

Det gäller att fatta medvetna beslut, som man kan rättfärdiga framför allt för sig själv. I stället låter vi oss ofta regeras av konvenansen. Vad ska kompisarna säga? Frun? Mannen? Barnen? Kollegerna? Släktingarna? Alla dessa referensgrupper är viktiga, men man kan ju fråga sig vilken logiken är, om man jobbar så mycket att man inte har tid att njuta frukterna av sitt eget arbete. Detta i synnerhet om man inte arbetar under optimala förhållanden, då chefen är bra, kollegerna stöder en, arbetsuppgifterna är utmanande och man själv är nöjd med vad man får till stånd.

Att åtminstone årligen utvärdera huruvida man är nöjd med sin personliga arbets-fritidsbalans är också hälsosamt. En gång kan man behöva göra undantag, men ett helt år kan inte bestå av en räcka exceptionaliteter. Visst ’har man ibland brådis’, men om arbetslivet urartar i en oändlig följd av brandsläckningar kan man fråga sig dels om ens arbetsmetodik är den rätta, dels om man gapar efter för mycket.

En diskussion om balansen mellan arbete och fritid urartar lätt i allmänna filosoferingar om livets mening. Men kanske det är ett nödvändigt flummande. Hälsa, mat­vanor, att röra på sig, att umgås med vänner – det är viktiga saker. Och är vi rationella då vi optimerar resultatet för våra professionella aktiviteter, varför då inte fatta förnuftiga beslut också när det gäller att ladda kroppens och själens batterier? Också under fritiden bör vi fokusera på ett fåtal saker. Att försöka hålla på med för mycket leder till att inget lyckas bra. Och är vi ute efter ren avkoppling kanske vi bör undvika att tillämpa prestationstänkande på fritiden. Fritidsframgången mäts med annorlunda nyckeltal än den professionella. Vilka de nyckeltalen är må bli temat för en kommande spalt.



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

onsdag 16 december 2009

Enkelt en fin egen webbsida (Forum 12/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 12 2009, som utkom 21.12.2009.

Enkelt en fin egen webbsida




Vi har nått fram till den sista spalten om hur de sociala näten växer fram på webben, och om hur Forums läsare kan nyttja näten professionellt och privat. Forum-nätverket på LinkedIn har just fått sin tusende medlem. Det finlandssvenska affärssamfundet har därmed fått ett stabilt fotfäste i Web 2.0-världen. Vilka frukter vi kan skörda av vårt nätbyggande beror av vår egen aktivitet, hjälpsamhet gentemot andra, beredskap att dela med oss av våra erfarenheter, frågor och intressen på webben.

De nya sociala näten i all ära, men webben som sådan har redan länge möjliggjort erfarenhetsutbyte och privat publicering. Och därmed kommer vi till temat för denna sista spalt, nämligen i egen regi och på egen adress förvaltade webbsidor -- oavsett vi talar om bloggar eller andra format.

Aldrig förr har det varit så enkelt och så billigt att skaffa sig en egen webbdomän och fylla denna med eget innehåll. Startpriset för en egen .com-adress köper du på GoDaddy.com är 11 dollar, en egen .fi-adress får du för 15 euro per år på Ficora.fi. Själva webbservern behöver du inte köpa eller ens hyra dig in i. Du får den gratis, åtminstone tills din sajt vuxit till sig ordentligt, på Google Sites. Google övertar alltså kostnadsfritt det man tidigare fick betala sig sjuk för, nämligen hosting. Via Google Sites kan du enkelt och bekvämt förvalta innehållet i sidorna, med ett urval av proffsiga layouter. Vi talar om en sällan skådad kombination av gratis tillgänglighet, användarvänlighet och anpassning till individuella behov.

Med Google Sites får du en skaplig stomme i din webbsida uppbyggd i ett huj, på valfritt språk. Anpassningsbar sidnavigation och bloggning ingår. Sökning på fri text likaså. Lägg in dina egna bilder och välj dina egna färger så har du strukturen inom någon timme. Du kan köra med fasta textsidor, fildelning, kalendrar, todo-listor, ja, en överväldigande del av modern webbfunktionalitet står till ditt förfogande på en URL du rår över helt själv. Inte helt fel att ha meritförteckningen uppdaterad på dittnamn.fi/cv, eller hur?

Jag har själv blivit överraskad av hur långt man kan nå med minimala resurser då jag i november startade webbsajten Runnism.com, där jag förkunnar runnismen, löpandets religion. Om tanken bakom mitt missionsarbete kring dyrkan av fysiskt välbefinnande har Patrik Lindfors intervjuat mig i en webb-artikel på forum-fet.fi.

Det väsentliga vad webbens sociala nät anbelangar är att Runnism.com är knutpunkten för alla de andra formerna av nätnärvaro som runnismen har. På sidan finns små inforutor -- gadgetar på modern IT-slang -- som automatiskt uppdateras från webbens sociala nät.

Idag gäller detta Twitter-kontot @runnism, Runnismens fan-sida på Facebook, Picasa och YouTube. I morgon tillkommer annat, såsom del.icio.us-webbsidesbokmärken, Google Calendar och Flickr samt Wreckamovie, den finländskstartade crowdsourcing-sajten för filmproduktion. Därutöver kopplas Runnism-sajten till Google Analytics och Google AdWords.

Facit för Forum-läsaren är att det är fritt fram att gestalta webbsidor för eget bruk. Företag, organisationer, fritidssysselsättningar, passioner kan ges proffsiga webbsidor -- på valfri tillgänglig domän, med amatörkrafter, på kort tid och till ringa kostnader. Och dessa egna nätsidor kan binda ihop och förstärka den egna nätnärvaron på Facebook, LinkedIn, Twitter och de andra verktygen vi behandlat i sammanlangt elva Forum-spalter under 2009.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

torsdag 12 november 2009

En framtidsdröm (Forum 11/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 11 2009, som utkom 26.11.2009.

En framtidsdröm



Facebook är Svenskfinlands största massmedium, sa Reidar Wasenius i Rundradions Slaget efter tolv den 26.10.2009. Stämmer det? Utgör webbens sociala nät räddningsbåtarna då de stora massmediala skeppen råkar i sjönöd? Jag misstänker litet att så är fallet.

Tryckta medier finns det allt färre av. Reklamintäkterna går ned för traditionella massmedia, världen över. Televisionen äter en allt mindre del av ungdomens tid, som i stället tillbringas på nätet.

Det finlandssvenska affärssamfundet kan förstås ta detta med jämnmod. Vi är ju ett specialfall. Dessutom hittar Konstsamfundet och fonderna säkert på någonting. Kanske några lokaltidningar ges ut mer sällan, blir tunnare eller måste dras in. Men framför allt är det klart att professionella journalister alltid gör ett bättre jobb än nätets självupptagna yrbollar, ensakshjältar och finskhetsivrare.

Eller så inte.

Tänk om det i stället är annorlunda. Tänk om det går så att de intresse- och språkgrupper som inte lär sig utnyttja webbens sociala nät råkar långt ut i marginalen? Tänk om lösningen ligger i en fruktbar samverkan mellan ett gediget journalistarbete och ett engagerat samfund av aktivt bidragande individer med egna tankar, intressen och åsikter?

Just nu är kruxet det där med "aktivt bidragande". En klar majoritet av Forums läsare, eller Hufvudstadsbladets för den delen, har utan vidare "egna tankar, intressen och åsikter". En försvinnande liten bråkdel är beredd att delge dem publikt.

I generationen av folk under 25 år ser det annorlunda ut. Där skriver litet vem som helst, på Facebook. Vi som är över 25 år begår ett kardinalfel om vi avfärdar ungdomens kantänka ytliga skriverier med en föraktfull huvudskakning enligt mottot "detta är inget för oss".

Ungdomens samtalsämnen kanske är annorlunda, liksom deras festvanor och musiksmak -- men deras nätverksbyggande är något att ta efter, både vad beträffar verktyg och metodik.

Spola fem år fram i tiden, och jag hoppas min dröm har förverkligats. Forum har gjort en läsarundersökning "Forum 2014" och följande resultat har framkommit ur de 5721 svaren (svarsprocent 44):

  • 92 procent följer minst fem finlandssvenska grupper på nätet minst tre gånger i veckan.

  • 55 procent skriver minst tre allmänt synliga svenskspråkiga nätinlagor per vecka (kommentarer, statusuppdateringar, egna reflektioner).

  • 87 procent säger sig haft "stor" eller "mycket stor" praktisk nytta i sitt yrke av Forum-gruppen på LinkedIn.

  • 42 procent har under den senaste månaden "av en slump" fysiskt träffat en annan Forum-läsare på stan, på grund av ömsesidig geografisk statusuppdatering.

  • 52 procent har den senaste månaden läst en bok rekommenderad i en finlandssvensk nätgrupp.

  • 93 procent säger att finlandssvenska nätgrupper är "viktiga" eller "mycket viktiga" praktiska informationskällor för både arbete och fritid.

  • 85 procent följer klassiska medier (HBL, Rundradion) "delvis" eller "mestadels" utgående från rekommendationer på oberoende webbsajter.


Om min dröm har något med den blivande verkligheten att göra, ser jag en viktig omedelbar lärdom: De finlandssvenska medierna och institutionerna bör idag ta sig dit folk kommer att vara imorgon. De bör öppna sig och dela med sig av sin information, på Facebook, på Twitter, på Wikipedia, och inte tro att folk hittar deras egna sidor. De bör öppet och flitigt diskutera med sina intressegrupper.

Via en bättre nätnärvaro försvagas inte den fysiska samvaron. Den förstärks. Brand-värdet hos finlandssvenskhetens nuvarande varumärken är ännu hög. Husis, Handelsgillet, Radio Vega, TF, Hanken och alla andra: Riskera inte er centrala position genom en alltför anspråkslös närvaro på webbens sociala nät.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

tisdag 13 oktober 2009

Ner på jorden (Forum 10/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 10 2009, som utkom 29.10.2009.

Ner på jorden




Detta är den nionde spalten med temat "Bli social på nätet". Jag har framfört tesen att webben dels förstärker existerande sociala nät, dels etablerar nya. Jag har propagerat för yrkesnätverket LinkedIn, för det mer fritidsbetonade Facebook, för mikroblogsajten Twitter, för samarbetsverktyget Google Docs, för videodelningssajten YouTube samt visat hur man med bokmärksdelarsajterna Digg och Delicious kan nyttja nätet för att stöda sin karriär i realvärlden.

Feedbacken har varit varierande. Allt från entusiastiska "fortsätt bara!"-rop via ifrågasättande av min betoning av LinkedIn och Facebook till önskemål om att gå mer på djupet.

Var lugn, det här blir ingen studie i Google Wave (det nyaste nya). Må så vara att Google Wave kunde revolutionera samarbetet över nätet. Dock har jag bland mina bekanta, väldigt tekniktillvända personer stött på ett flertal som i Google Wave främst ser ytterligare en inbox att hålla reda på. "Tack, Google, jag har alltid velat bli en Late Adopter" löd en kommentar.

Och där kommer vi till pudelns kärna. Visst vidhåller jag att de sociala nät som håller på att etableras på webben är här för att stanna, att de innebär ett mervärde för sina användare och att det lönar sig för Forum-läsare att aktivt gå med i dem. Samtidigt är de tidskrävande. Ja, det går snabbare att via Facebook berätta för många kompisar på en gång om sin nya maratonrekordtid, sin nya produktlansering eller vad man nu vill dela med sig av. Men inte kommer all respons i form av snabblästa kommentarer. Ökad nätnärvaro kan leda till flera telefonsamtal, flera SMS, flera mejl eller, gubevars, flera möten i realvärlden.

Det här är dock inte de sociala nätens "fel". Vi måste själva gestalta vår tidsanvändning. Mobiletikett och mejletikett är alltfort svåra temata, och då talar vi om fenomen som har över tio år fler på nacken än webbens sociala nät. Retorisk fråga: Är det då inte fel att vänta sig att vi i en handvändning skall lära oss använda LinkedIn och Facebook rätt?

Därför vill jag nu ta ner förväntningarna på jorden. Visst ges det fantastiska möjligheter till promenadsegrar över konkurrensen, då nästan ingen gör sig mödan att höja sin profil på webben. Men ej heller jag lever i illusionen att vi 2009 eller ens 2010 skulle se en majoritet av Forum-läsare som någonsin prövat på att ladda upp en video på YouTube, foton på Picasa eller Flickr, offentliga bokmärken på Digg eller Delicious, eller ens skrivit en endaste kommentar på Twitter.

Däremot tror jag att vi ännu 2009 kan höja Forum-gruppens medlemstal på LinkedIn till över 1000. Vi låg i medlet av oktober på 882 medlemmar. Kom med! Bjud in dina kolleger, vänner, studiekompisar, släktingar! Vi har de senaste sex månaderna fört 64 diskussioner. De diskuterande medlemmarna kommer från hela Svenskfinland (plus diasporan) och från diverse yrkeskategorier. Och frågorna omspänner ett stort antal områden som intresserar Forum-läsarna både i yrket och privatlivet. I webben är det svårt att stöta på en mer värdefull, relevant grupp -- att hjälpa, att bli hjälpt av, att få uppslag av, att marknadsföra sig inför.

Bekvämt är det också. Inte många musklickar behövs för att du skall få gruppens diskussioner bekvämt levererade i din mejlbox. Och tröskeln att ta till pennan och skriva en fråga eller en kommentar är låg.

Kom med! Bry dig, det lönar sig! Vi finlandssvenskar är kända för starka sociala nät -- låt oss stärka dem också på webben.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

torsdag 24 september 2009

Låt nätet ge fart åt din karriär (Forum 9/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 9 2009, som utkom 24.9.2009.

Låt nätet ge fart åt din karriär




Fundamentet är upp­byggt. De första tre­vande stegen ut i web­bens sociala nät är undanstökade: Profilerna i Linked In och Facebook är skapade; Twit­ter och Youtube är bekanta fenomen. Nu in­ställer sig frågan: Är webbens sociala nät för min del ett randfenomen, där jag enbart är med på ett hörn för att det verkar börja höra till? Eller utgör de sociala nätverken grund­läggande verktyg för uppbyggandet av min karriär, i det verkliga livet?

Valet är inte självklart. Och liksom med många val här i livet sker det ofta omedve­tet. Syftet med denna nätspalt är att peka på de sociala nätens karriärfrämjande möj­ligheter och skapa förutsättningarna för ett medvetet beslut.

Webben är nämligen en meritokrati, där det finns alla förutsättningar för den smar­ta att bli inflytelserik – utan större upp­backning av pengar och traditionella makt­havare. De sociala näten demokratiserar tillgången till de massmediala infrastruk­turerna. Det blir möjligt att till nästan ing­en kostnad nå ut med vilket budskap som helst, över hela världen. Det här sker i och med att budskapet inte tutas ut till massor­na, utan fokuseras och riktas primärt till de personer och påverkare som delar dina sär­intressen.
Men vad har det här med gemene Forum­-läsare att skaffa? Massor. Nästan alla Fo­rumläsare är kunskapsarbetare. Kunskapen kan förmedlas av nätet, och du som Forum­-läsare kan vara den som samlar den, idisslar den, förädlar den, för den vidare. Du är re­dan nu expert på ditt eget specialgebit, och via nätet kan du göra dig känd.

Hur gör du? Använd Google Alert, Friendfeed och Twitter för att ta reda på det nyaste inom ditt fackområde. Välj ett halvdussin nyckelord och ’prenumerera’ på dem, så får du nys om nya artiklar och blog­ginlagor. Läs de väsentligaste. Gör publikt synliga bokmärken till de intressantaste webbadresserna, via Delicious eller Digg. Koppla bokmärkandet till Twitter, och twittrandet till Facebook. Lägg till insikts­ fulla kommentarer, gärna i skilda kanaler (webbidentiteter) för skilda språk: engelska, svenska, finska etc.

Via detta nätverkande får du nya kon­takter. Dessa kan i realvärlden förvandlas till kunder, leverantörer, anställda, arbets­givare, investerare eller ’bara’ förbli källor till för dig värdefull information. Ditt vär­de i din arbetsgivares ögon ökar, liksom ditt värde på arbetsmarknaden. Är ditt budskap klokt och fokuserat blir du oavsett ålder, kön, härkomst och boningsort till en efter­frågad auktoritet.

Jag ber att få påpeka att det är fråga om en relativt liten mängd arbete för att nå ovanstående effekter. Egentligen måste du ju ändå följa med vad som händer; varför inte lägga till 20–30 procent strukturerat arbete och låta andra dra nytta av ditt sur­fande, och därigenom också få egennytta? Då känns det samtidigt mer motiverande att litet putsa upp nätprofilen, som därige­nom också besöks av betydligt fler. Så långt som till att börja blogga behöver du inte gå; det är en option för framtiden, men en mycket mer tidskrävande sådan.

Finns det då inga hinder på vägen? Gi­vetvis bör du undvika att publicera förtrolig information. Men det att du kanske inte är behörig att uttala dig i ditt företags namn är inget som helst hinder för dig själv att skapa dig ett namn och bli en internationellt erkänd auktoritet inom det specialgebit du själv väljer.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

torsdag 27 augusti 2009

Du(m)burken (Forum 7-8/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8 2009, som utkom 27.8.2009.

Du(m)burken




Youtube är en tum­melplats för självupp­tagna tonåringar. Där sprids videosnuttar med dubiöst innehåll av låg teknisk kvalitet. Att sysselsätta sig med Youtube är förspilld tid och föga förenligt med ett seriöst bruk av sociala media.

Eller så inte. På samma sätt som webben i övrigt täcker ett brett kvalitetsspektrum, gör Youtube det också. Och även om You­tube erbjuder rikliga möjligheter till dist­raktion, kan man också utnyttja Youtube för systematisk spridning av ens budskap.

Detta gäller även Forum­läsaren. Pro­duktinformation kan ofta bättre åskådlig­göras med ljud och bild än med död text. Samma gäller nätverksuppbyggande på av­stånd. Ser du dina arbetskamrater dagli­gen på jobbet är mervärdet av en videosnutt med dig rätt lågt. Men befinner de sig på andra sidan jorden är situationen en annan.

Att bygga upp en nätgemenskap kring ett tema är givetvis möjligt med enbart det skrivna ordet, förstärkt av en eller an­nan bild. Men den mänskliga kommunika­tionen sker till långt över hälften via tonfall och gester. Dem förmedlar Youtube bätt­re än en blogginlaga, även om du inte råkar heta Richard Branson. Gör du en tvåminu­ters Youtube-­film av din CV sticker du ga­ranterat ut bland andra arbetssökande.

Erkännas bör att Youtube­produktion rimligen inte ligger först på to do ­-listan då det gäller utbyggandet av nätnärvaron. Men eftersom vi ännu är så nära semester­säsongen dristar jag mig till att dela någ­ra erfarenheter från mina egna blygsamma Youtube­-experiment:

Temat för videosnutten är utgångs­punkten. Säljer du ditt företags produkter utgår jag ifrån att du anlitat professionel­la filmskapare och endast nyttjar Youtube som ytterligare en kanal för att sprida en redan skapad film.
Sökorden med vilka du taggar videon är väsentliga. Om du en gång gjort dig mö­dan att skapa och ladda upp videon, vore det dumt om ingen såg på den. Fundera ut vilka nyckelord din målgrupp kan tänkas söka på.
Filmkameravalet sker kronologiskt sett i början, även om själva kameran vore fel startpunkt att börja nysta ifrån. Jag rekom­menderar en kamera som lagrar filmen direkt i minnet och inte tar omvägen via band eller DVD­s-kivor. Själv har jag en Sony HF100 (ungefär 700 €) med högkvalitets-HD-­film och en pytteliten Flip Mino HD (ungefär 250 €). Dess många begränsning­ar uppvägs av att kameran är stor som två­-tre ihoplimmade tändsticksaskar och väger under 100 g. Storleken gör att man kan ta med den närsomhelst, utan besvär.
Filmandet är kärnan i produktionen. Många av oss har med viss framgång filmat privat, så någon direkt omöjlighet är det inte att producera acceptabel videokvalitet. Stadig hand, tydlig röst, rask framskridning i handlingen.
Editeringen är det tidskrävande. Här är iMovie för Mac­användare både enkelt och bra. För Windows­användare finns an­dra verktyg, men dem har jag tyvärr ingen erfarenhet av.

http://youtube.com/kajarno finns min Youtube-­kanal, på vilken jag sam­lat HF100-­videoinspelningar av de hittills­varande sex Forum­spalterna liksom ett mer vågat experiment där jag med Flip Mi­non gjorde en videofilm medan jag sprang en halvmaraton i München. Den riktar sig till en väldigt snäv publik av löpningsin­tresserade tyskar.

Men just detta är Youtube till för: Mass­publikation till väldigt smala målgrup­per. Kanske något som befrämjar även dina mål?

Åtminstone är dina föredrag potentiellt råmaterial för Youtube, så kom ihåg att ta med filmkameran nästa gång!



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

lördag 11 juli 2009

Du(m)Burken: De sex första Forum-spalterna finns på YouTube

Augusti månads Forum-spalt har jag tänkt att skulle handla om YouTube, sommar- och semestertid som det är. Men om det skall bli något av spalten, måste jag samla litet egna erfarenheter och lyssna på Forum-medlemmarnas åsikter. Åsiktsinsamlingen är igång på LinkedIn, och de egna erfarenheterna består i att jag kommit ur videoskåpet och fört in ett antal filmer på Du(m)Burken, dvs. YouTube.

De filmer som riktar sig till en svenskspråkig tittarskara gäller Forum-spalterna. Inspirerad av en Forum-tävlingsdeltagare spelade jag in Forum-spalterna på min Canon HF100-videokamera, förde över dem till min MacBook Pro, editerade dem marginellt med iMovie, och lade upp dem på YouTube. Varje spalt blev ungefär fem minuter lång. Vad tycks? Delge gärna dina  kommentarer via LinkedIns Forum-frågor, via Facebook, via Twitter till @kajarno eller som kommentar till denna blogginlaga (även om kommentarfunktionen på sistone kråtat).

Här kommer länkarna till respektive film, först grafiskt:



Och sedan i textform:

1. Nätverksdags http://www.youtube.com/watch?v=LcmCpifb8Q8
2. Att ha koll http://www.youtube.com/watch?v=g8z8SRt3noo
3. Välj dina mål http://www.youtube.com/watch?v=V8q_95uH-W8
4. Ut ur skåpet http://www.youtube.com/watch?v=9IIi7Ne1-vM
5. Kvitter http://www.youtube.com/watch?v=8Mj6q9CVfcA
6. Arbeta tillsammans http://www.youtube.com/watch?v=FUQEmC5zxeU

Jag har också fört in några mer ovidkommande filmer. Däribland må nämnas en drygt nio minuter lång tyskspråkig film jag tog medan jag sprang en halvmaraton i München. Ja, den är skakig men den är också en autentisk löparfilm.