torsdag 28 januari 2010

Fritiden och arbetsmyran (Forum 1/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 1 2010, som utkom 28.1.2010.

Fritiden och arbetsmyran


Hur avskiljer man arbete från fritid? Bör man alls göra det? Hur mycket jobbar man lämpligen, under olika delar av dygnet, året, karriären, livet?
Det här är frågor som vi alla råkar ut för. Vi besvarar dem ofta omedvetet, snarare än eftertänksamt och rationellt. Att arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid är dels en djup sanning, dels en klyscha yttrad av oräkneliga självutnämnda experter.

Avsikten med denna spalt i Forum är att inleda en diskussion mellan Forums läsare, i Forumgruppen på Linked In och i det verkliga livet, om arbete och fritid. Vad utgör en lämplig mängd fritid? Och vad kännetecknar lyckad, ’framgångsrik’ fritid? Vi är de facto alla experter på området. Säkert finns det också folk som förtjänar sitt levebröd på sådana frågor, men jag vill påstå att vi kommer långt genom att tänka efter själva.

Ska man vara tillgänglig för arbetskolleger och kunder under kvällsmiddagen med familjen? Då man hugger ved på landet? När man är ute på sin löprunda? Under valborg och midsommar? Under semester­resan till södern? I skidpisten? Under bastukvällen? Jag tror inte vi är betjänta av dogmatiska svar på någon av dessa frågor. Men vi mår bra av att ställa dem, och av att besvara dem åtminstone inför oss själva. Man kan inte vara alla till lags.

Det självupplevda alternativet till mer eller mindre ständig tillgänglighet för ansvarstyngda arbetsuppgifter är i många fall avsaknad av semester och fritid. ”Hellre åker jag på semester med vissa avbrott, än skippar fritiden helt”, tänker vi då, och inget fel i det. Fel blir det om vi under en tilltänkt ledighet låter oss medryckas totalt av arbetet, försummar dem vi tillbringar ledigheten med och inte kopplar av. Resultatet blir då att vi hellre hade bort stanna på jobbet: Då hade vi gjort ett bättre jobb, och vi hade inte frustrerat vare sig våra medmänniskor eller oss själva med ouppfyllda förväntningar.

Det gäller att fatta medvetna beslut, som man kan rättfärdiga framför allt för sig själv. I stället låter vi oss ofta regeras av konvenansen. Vad ska kompisarna säga? Frun? Mannen? Barnen? Kollegerna? Släktingarna? Alla dessa referensgrupper är viktiga, men man kan ju fråga sig vilken logiken är, om man jobbar så mycket att man inte har tid att njuta frukterna av sitt eget arbete. Detta i synnerhet om man inte arbetar under optimala förhållanden, då chefen är bra, kollegerna stöder en, arbetsuppgifterna är utmanande och man själv är nöjd med vad man får till stånd.

Att åtminstone årligen utvärdera huruvida man är nöjd med sin personliga arbets-fritidsbalans är också hälsosamt. En gång kan man behöva göra undantag, men ett helt år kan inte bestå av en räcka exceptionaliteter. Visst ’har man ibland brådis’, men om arbetslivet urartar i en oändlig följd av brandsläckningar kan man fråga sig dels om ens arbetsmetodik är den rätta, dels om man gapar efter för mycket.

En diskussion om balansen mellan arbete och fritid urartar lätt i allmänna filosoferingar om livets mening. Men kanske det är ett nödvändigt flummande. Hälsa, mat­vanor, att röra på sig, att umgås med vänner – det är viktiga saker. Och är vi rationella då vi optimerar resultatet för våra professionella aktiviteter, varför då inte fatta förnuftiga beslut också när det gäller att ladda kroppens och själens batterier? Också under fritiden bör vi fokusera på ett fåtal saker. Att försöka hålla på med för mycket leder till att inget lyckas bra. Och är vi ute efter ren avkoppling kanske vi bör undvika att tillämpa prestationstänkande på fritiden. Fritidsframgången mäts med annorlunda nyckeltal än den professionella. Vilka de nyckeltalen är må bli temat för en kommande spalt.



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

onsdag 6 januari 2010

Nyårslöften 2009 och 2010: Tio original och fyra bilagor

För ett år sedan, i början av januari 2009, skrev jag en blogginlaga med rubriken "Kajs tio nyårslöften till sig själv: Om människans irrationella psyke". Föresatser som bara är död text är det inte mycket bevänt med, så jag tänkte ge svaret på Tove Janssons fråga "Vad tror du att det hände sen?".

1. Vanans makt är stor: Sätt regelbundet igång med en ny god vana! Definiera medvetet en önskad vana. Fundera hur du enklast kan övertyga dig själv om denna vana. Direkt nya vanor blev det inte 2009. Bättring behövs 2010! Facit: Miss.

2. Självsäkerhet föder självsäkerhet: Uppträd säkert! Men våga också göra potentiella dumheter, ta risker. Annars lär du dig inte. Nå, jag började förkunna en ny världsreligion, vilket är både självsäkert och riskabelt. Facit: Träff.

3. Identifiera och efterlev dina personliga prioriteter! Hur viktiga är vännerna? Äktenskapet? Barnen? Familjen? Släkten? Hälsan? Arbetet? Pengarna? Prioritera sedan det viktiga framom det mindre viktiga, när det gäller användningen av tid, uppmärksamhet och pengar. Här gjorde jag klara framsteg. Fortsätter i år! Facit: Träff.

4. Lev som du lär: Sätt upp kvartalsmål även inom privatlivet! Ett kvartal är tillräckligt långt för att långsiktiga mål ska hinna uppnås, och tillräckligt kort för att önsketänkande skall synliggöras fort. Ja, jag definierade kvartalsmål inom privatlivet, ja det känns rätt. Facit: Träff.

5. Fokusera medvetet: Skapa ritualer för grov uppföljning av personliga kvartalsmål varje vecka, och noggrann uppföljning då nästa kvartal börjar! Ja, jag följde upp kvartalsmålen både veckoligen och kvartalsvis. Facit: Träff.

6. Gör det tråkiga eller olustiga arbetet uthärdligt eller rentav roligt! Gör arbetet socialt (och dela bördan). Belöna dig för slutförda tråkiga faser. Koncentrera det olustigaste arbetet till en timme per dag. Små framsteg, men inte tillräckligt. Facit: Miss.

7. Be om hjälp av kunnigt folk! Redan formuleringen av önskemålet hjälper på traven. Och hjälpleveranserna håller hjulen i rullning. Javisst! Bara att fortsätta på samma spår. Facit: Träff.

8. Få viktiga saker att framstå som brådskande! Skapa (vid behov konstgjorda) impulser som får dig att fokusera på det viktiga: Hjälp levererad av andra, löften om delleveranser, möten, planerade samtalsämnen. Det här genomförde jag inte konsekvent nog. Facit: Miss.

9. Estetiska värden tilltalar: Omge dig med skönhet, enkelhet och ordning! Oordning, onödiga saker, onödiga inköp är bördor för själen. Ordna. Släng. Om du köper, köp då det som är funktionellt, nyttigt och vackert. Detta efterlevde jag, även om tanken nog ännu kan renodlas. Facit: Träff.

10. Ta väl hand om ditt eget humör: Låt inte småsaker få dig ur spår! Bryt medvetet negativa tankemönster, genom pauser, höjning av blodsockernivån, frisk luft. Löpning hjälper. Djupa andetag också. Facit: Träff.

Sju träffar och tre missar. Om det nu är någon indikator.

För 2010 skall jag fortsätta i samma banor. Några specifika halvnya idéer, besläktade med punkterna 134578:

  • Göra verksamhetsplaner på årsnivå för det som är viktigt (åtminstone Furuvik och Runnismen). Det underlättar definieringen av kvartalsmålen (som inte blir belamrade av saker jag inte hinner med under kvartalet), och det gör det enklare att be om hjälp av kunnigt folk,

  • Skapa stödgrupper, väl definierade grupper av kunnigt folk som jag regelbundet umgås med virtuellt och i verkligheten, kring specifika områden (såsom Furuvik och Runnismen).

  • Systematik i sociala medier, alltså Facebook, Twitter, LinkedIn och Xing. Det är roligt att umgås på dem, att hjälpa och bli  hjälpt. Men liksom med mejlandet bör distraktionseffekten minimeras.

  • Skapa och håll ordning och reda, det tänker jag göra. Det är inte bara en fråga om estetik, utan också själsro, tidsbesparing och undviket slöseri.


Få se hur året förlöper!

Foto: Julian Cash.