onsdag 16 december 2009

Enkelt en fin egen webbsida (Forum 12/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 12 2009, som utkom 21.12.2009.

Enkelt en fin egen webbsida




Vi har nått fram till den sista spalten om hur de sociala näten växer fram på webben, och om hur Forums läsare kan nyttja näten professionellt och privat. Forum-nätverket på LinkedIn har just fått sin tusende medlem. Det finlandssvenska affärssamfundet har därmed fått ett stabilt fotfäste i Web 2.0-världen. Vilka frukter vi kan skörda av vårt nätbyggande beror av vår egen aktivitet, hjälpsamhet gentemot andra, beredskap att dela med oss av våra erfarenheter, frågor och intressen på webben.

De nya sociala näten i all ära, men webben som sådan har redan länge möjliggjort erfarenhetsutbyte och privat publicering. Och därmed kommer vi till temat för denna sista spalt, nämligen i egen regi och på egen adress förvaltade webbsidor -- oavsett vi talar om bloggar eller andra format.

Aldrig förr har det varit så enkelt och så billigt att skaffa sig en egen webbdomän och fylla denna med eget innehåll. Startpriset för en egen .com-adress köper du på GoDaddy.com är 11 dollar, en egen .fi-adress får du för 15 euro per år på Ficora.fi. Själva webbservern behöver du inte köpa eller ens hyra dig in i. Du får den gratis, åtminstone tills din sajt vuxit till sig ordentligt, på Google Sites. Google övertar alltså kostnadsfritt det man tidigare fick betala sig sjuk för, nämligen hosting. Via Google Sites kan du enkelt och bekvämt förvalta innehållet i sidorna, med ett urval av proffsiga layouter. Vi talar om en sällan skådad kombination av gratis tillgänglighet, användarvänlighet och anpassning till individuella behov.

Med Google Sites får du en skaplig stomme i din webbsida uppbyggd i ett huj, på valfritt språk. Anpassningsbar sidnavigation och bloggning ingår. Sökning på fri text likaså. Lägg in dina egna bilder och välj dina egna färger så har du strukturen inom någon timme. Du kan köra med fasta textsidor, fildelning, kalendrar, todo-listor, ja, en överväldigande del av modern webbfunktionalitet står till ditt förfogande på en URL du rår över helt själv. Inte helt fel att ha meritförteckningen uppdaterad på dittnamn.fi/cv, eller hur?

Jag har själv blivit överraskad av hur långt man kan nå med minimala resurser då jag i november startade webbsajten Runnism.com, där jag förkunnar runnismen, löpandets religion. Om tanken bakom mitt missionsarbete kring dyrkan av fysiskt välbefinnande har Patrik Lindfors intervjuat mig i en webb-artikel på forum-fet.fi.

Det väsentliga vad webbens sociala nät anbelangar är att Runnism.com är knutpunkten för alla de andra formerna av nätnärvaro som runnismen har. På sidan finns små inforutor -- gadgetar på modern IT-slang -- som automatiskt uppdateras från webbens sociala nät.

Idag gäller detta Twitter-kontot @runnism, Runnismens fan-sida på Facebook, Picasa och YouTube. I morgon tillkommer annat, såsom del.icio.us-webbsidesbokmärken, Google Calendar och Flickr samt Wreckamovie, den finländskstartade crowdsourcing-sajten för filmproduktion. Därutöver kopplas Runnism-sajten till Google Analytics och Google AdWords.

Facit för Forum-läsaren är att det är fritt fram att gestalta webbsidor för eget bruk. Företag, organisationer, fritidssysselsättningar, passioner kan ges proffsiga webbsidor -- på valfri tillgänglig domän, med amatörkrafter, på kort tid och till ringa kostnader. Och dessa egna nätsidor kan binda ihop och förstärka den egna nätnärvaron på Facebook, LinkedIn, Twitter och de andra verktygen vi behandlat i sammanlangt elva Forum-spalter under 2009.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

torsdag 10 december 2009

Taklagsöl på Furuvik

Igår var det taklagsöl på Furuvik, med drygt tjugo inbjudna gäster. Taket på Furuvik är i och för sig drygt hundra år gammalt, men det finns andra nya hus vars tak uppstått först i år. Nedan talet jag höll, samt ett antal trevliga fotografier av min gamla kollega och vän Duleepa Wijayawardhana ("Dups" är lättare att minnas).

Taklagsölstal 9.12.2009


Välkomna på taklagsöl till Furuvik!

Tere tulemast minu sarikapeole!

Tervetuloa Furuvikin harjakaisiin!
--
Jag kommer att säga några ord om Furuvik, både om byggnadsskedet och om framtiden. Och eftersom alla här inte är svenskar så blir det estniska och finska också, men litet olika på de olika språken. Det blir en dryg kvart timme; sedan är vi klara för en liten rundvandring och till sist något att äta och dricka.

Kõigepealt räägin ma mõne sõnaga Furuvikust - nii ehitusest kui ka tulevikuplaanidest. Ja kuna kõik siin ei ole eestlased, siis räägin ma selle jutu maha ka rootsi ja soome keeles, küll väikeste variatsioonidega. Kogu see värk võtab aega umbes viisteist minutit, peale mida teeme väikse tiiru ja ma näitan teile elamist. Ilmselt teate te sellest majast siin rohkem kui mina, aga teretulnud kaasa olete sellegipoolest.

Aion kertoa muutaman sanan Furuvikistä, sekä rakennusvaiheesta että tulevaisuudesta. Ja koska kaikki täällä eivät ole suomenkielisiä, niin sekaan tulee myös ruotsia ja eestiä, ja vähän eri tekstiä eri kielillä. Runsaan vartin jälkeen olemme valmiita pikku kiertokävelylle ja sitten saamme jotakin syötävää ja juotavaa.
--
Nåja, låt oss börja. Jag får börja med att tacka Jocke Enckell för att han var diplomatisk nog att försynt påpeka att det hör till med ett taklagsöl när man bygger. Själv har jag aldrig byggt förut så jag får skylla min taktlöshet på det. Och jag är glad att se så många av er här, på Furuvik, som mina föräldrar Käthe och Åke Arnö köpte 1983. Vi hade varit regelbundet i Nagu sedan 1970 då vi ärvde Björkkulla på Ernholm efter min fars moster Olga Järvinen. Och går man omkring på begravningsplatsen i Nagu hittar man inte bara mina föräldrar och Olga, utan en hel del andra förfäder. Min farfar och farmor är båda uppvuxna på Högsar, farfar på Kulasperä, farmor på Kamskal. Därför har vi en hel del släkt här i Nagu, och därför var det klart för mig att jag ville hålla kvar Furuvik då min mor 2004 flyttade bort till Lovisa, när huset började förfalla.

Husets förfall blev en svårhanterlig sak. Jag har som sagt aldrig byggt förut, och har tummen mitt i handen. Därför var det klart att min mor frågade min småkusin Benita Färms son Janne om hjälp, för först gällde det att skruva fast en planka som hade lossnat på övre balkongen i november 2003. Det visade sig att plankan var murken och balkongen fallfärdig. Egentligen var hela huset fallfärdigt. Golven sneda. Fönstren drog. Trappan till övre våningen var så smal och trång att man, när någon hade dött på vinden på 1930-talet, inte kunde bära ned personen i en kista. Så när jag ville göra övre våningen beboelig blev det till att börja med att bredda trappan. Och då behövde man ju en ritning. Och för sådant behöver man en arkitekt. Och då berättade Janne om Aaro Söderlund.

Aaro berättade att huset är byggt i jugendstil. Jaha. Och vad det nu sedan skall betyda? Snirklorna på huset hade min far målat över i gult, och de borde i stället framhävas i vitt. Via Bångens, en av husets många ägare och de som ägde huset just före oss, visade det sig att övre balkongen förut haft ett högt torn. Och att det funnits taklyktor bredvid tornet, alltså små utstående fönster som liksom tornet måste tas ned 1966 på grund av vattenskador. Om jag hade förstått jugendstilen bättre då vi ansökte om bygglov hade tornet kanske funnits idag, men jag tyckte det såg ut som en verkligt ful häxhatt så det blev ogjort.

Följande steg blev att fundera på vad som skulle hända med uthusbyggnaderna. Det fanns ett gammalt lider som mina föräldrar bad Jannes far Affe att bygga 1983, och i ett annat hörn fanns en förfallen bastu som vår familj aldrig eldat i. Om jag någonsin skulle renovera eller bygga om dessa hus, så fanns det dock ett problem, nämligen att de var byggda alldeles vid tomtgränsen. Kanske tomten kunde utvidgas? Diskussioner med grannen, Nagu församling, gav vid handen att så kunde ske. Nu har jag just betalat andra raten på ett trettioårigt arrende, och jag är verkligen glad att vi kunnat flytta de nya husen, Arkivet och Gästhuset, en bit utanför den egna tomten. Och så har Aivar ramat in hela härligheten med ett staket.

För att vi inte skall stå här alltför länge pratar jag mer om byggandet på finska. Men om framtiden vill jag ändå säga några ord först. Och det är fyra saker som jag vill ta fram.

För det första är Furuvik ett ställe att vila själen. Här skall jag tillbringa mer och mer tid, fastän jag tillsvidare bor i München. Ofta har jag med barnen, och ibland till och med min hustru. Alexander har ju redan haft förmånen att få gå i skriftskola här i Nagu. Och här har jag nästan alla mina jordiska ägodelar, böcker, mappar, papper, tavlor, minnessaker. Och Börjes fisk på gåavstånd!

För det andra är Furuvik ett ställe att umgås med vänner. Då tänker jag först på mina närmsta studiekompisar från Tekniska högskolan i Helsingfors, och två av dem är faktiskt grannar här i Nagu: Ralf WahlstenBiskopsö, och Mårten MickosAnisor. Ralf brukar bjuda in gänget varje midsommar och det vill jag inte konkurrera med, utan startar en ny tradition kring Forneldarnas natt i augusti. Men jag tänker också på alla andra vänner och bekanta, tidigare arbetskolleger, och vänner och grannar här i Nagu.

För det tredje är Furuvik baspunkten för Runnismen, löpandets religion. Det är min egen lilla världsreligion där det handlar om att dyrka kroppsligt välbefinnande. Jag brukar springa maraton för Nagu IF, och Möviken runt är min favoritlöpsträcka som jag springer var och varannan dag när jag är här. Och hit bjuder jag förstås in andra likasinnade. Paddla och simma kan man ju också här.

För det fjärde har Furuvik blivit till en estetisk upplevelse. Jag gillar fotografering av natur och arkitektur och speciellt porträtt, och tänker så småningom börja med en webbsida som jag kallar för Vardagsesteten. Den handlar om att uppskatta det vackra i livet under vardagen och inte bara på muséer. Jag hoppas kunna bjuda in fotografer och modeller till Furuvik som får bli kuliss för fotona. Och nästa sommar på Nagu Kammarmusikfestival tänkte jag vara värd för artisterna och låta dem bo här, för musik är ju också estetiskt.

Jag tackar er alla för att ni var och en bidragit till att göra Furuvik möjligt och hoppas att fortsätta umgås med er alla i tecknen av de fyra nyss nämnda aktiviteterna!

Aga nüüd siis eestikeelse osa juurde. Alustuseks võin ma kohe öelda, et ma olen väga rahul selle töö kvaliteediga, mis te siin teinud olete. Piisab ainult veidi ringi vaadata ja näeb, miks on põhjust headmeelt tunda. Kui ma oma sõpradele-tuttavatele ütlen, et eestlased ehitavad mu vana ja uut maja, siis esimene reaktsioon on tavaliselt: "aah, hea odav tööjõud jah". Aga minu vastus sellele on: "ei, hind on sama või kõrgemgi mis soomlastel, aga ka kvaliteet on kõrgem". Ja ma loodan, et see jutt levib ka juba vaikselt. Igal juhul - ma olen tõeliselt tänulik Teile tehtud töö eest ja tahan teid kõiki tänada. Janek ja Robert Kalda, Argo Põder, Ahto Peips, Oliver Hermes, Taavi Tamm, Urmas Hamburg, Mariann ja Aivar Joonas -- suured tänud tehtud töö eest! See on olnud üks tore koostöö. Ma ei jõua kõiki häid asju üles lugeda, aga lubage mul nimetada ühte kohta ja ühte üllatust. Koht on "Sigurdskällaren" - ma usun, et hetkel kõige ägedam täiskelder Lõuna-Soomes oma müüri-, puu- ja sepatööga. Ja neist kõigist paljudest üllatustest positiivsem oli see, et mulle sattusid siia Vene rahvusest elektrikud, kes tegid väga head tööd. Sest Rootsi keeles on lausa ütlus "vene moodi tehtud", kui tahetakse öelda, et see üle paari päeva küll ühes tükis ei püsi. Huvitav, et ma niimoodi eestlaste kaudu teada saan, et professionaalsed venelased on olemas - ma arvasin, et nende ampluaa on kirjandus, filmid, kunst ja muusika!

Järgnevalt räägiks ma neist asjadest, mis siin juhtuma hakkavad - neid on suures piires neli tükki.

Kõigepealt, saab see kohaks, kus ma hakkan üksi ja oma lastega aega veetma. Ja mõnikord isegi naisega ka! Siin saab olema lõviosa mu raamatutest, arhiividest, asjadest.

Teiseks, see saab kohaks, kus ma hakkan kohtuma suurema osaga oma sõpradest - olgu nad siis Soomest või mujalt. Ma saan nad vabalt siia kutsuda, kuna siin on nüüd ruumi olla ja magada päris mitmele perekonnale korraga.

Kolmandaks, see saab mu jooksuasjade peakorteriks Soomes. Mõned ilmselt juba teavad, et ma olen asutamas Runismi - jooksu-usku. Ja siin saan ma kohtuma ja koos jooksma teiste kaasusklastega. Aga sama hea on siin ujuda, jalgratta või kanuuga sõita.

Viimaseks, neljandaks - siin saan ma pühenduda "ilusatele asjadele elus" - pildistamisele, filmile, kirjutamisele. Mul on idee panna püsti veebileht nimega "Igapäevane esteetika" ja ma plaanin Furuvikku kasutada ilusa asupaigana portreepiltideks. Võib-olla kutsun isegi teised fotograafid siia. Järgmisel suvel on mul Aaro Söderlundi ideel põhinev plaan siin majutada umbes tosinkonda Nagu Kammermuusikafestivali osalejatest.

Ma loodan, et kõik hooned on varsti täiesti valmis. Ja loodetavasti kohtun ma paljudega teist ka tulevikus mõne selle eelneva kontekstis - isegi siis, kui ehitusega asjad ühel pool on.

Kiitos että olette tulleet tänne Furuvikin harjakaisiin! Rakennustyöt tässä eivät ole olleet helppoja. Vaikeuksia on ollut monenlaisia. Olen rakentamisessa ensikertalainen. Talo on yli sata vuotta vanha. Ammattitaitoisen työporukan löytäminen on ollut vaikeata. Mutta onneksi viime vuonna Aaro löysi Aivarin, joka on itse toteuttanut suuren osan ison talon viimeistelystä ja tuonut tänne myös Janekin porukan, joka on toteuttanut Arkiston, Vierastalon ja Autokappelin. Kaupanpäälliseksi (vaikka ne nyt eivät aivan ilmaisia olleetkaan) myös maakellari Sigurdskällaren ja Sophian puukoija. Rakentaminen ja yhteistyö on ollut erittäin opettavaista! Aaro on kouluttanut esteettistä silmää, mikä sinänsä on aika kallis operaatio mutta joka myös antaa tyydytystä. Jocke on varmistanut hyvän rakennustavan noudattamista. Ja Aivar kumppaneineen on miettinyt yksityiskohtia ja tehnyt niistä taidekappaleita.

Jocke on myös jakanut laajaa yhteysverkkoaan, joista mainitsisin tänään kolme. Ensinnäkin Paattimaakarit, jotka ovat laatineet arkiston kalusteet. Toiseksi Maarit Niinimäki, joka on hoitanut tämän päivän järjestelyt Eija Lamsijärven kanssa ja jonka ansiosta minulla on syytä olettaa, että täällä on jatkossakin siistiä. Ja kolmanneksi Havupiha, eli Jukka Uotila sekä hänen kivikova kumppaninsa Mikko Kaerla. Yhdessä Saaristen ja Aivarin kanssa Furuvikin piha on nyt aivan toisenlainen kuin olin voinut kuvitellakaan. Olen lopputuloksesta hyvin kiitollinen.

Lopuksi muutama sana Furuvikin tulevaisuudesta, tarkemmin sanottuna neljä kohtaa.

Ensiksi, Furuvik on paikka jossa sielu lepää. Aion viettää yhä enemmän aikaa täällä, vaikka asunkin Münchenissä. Usein lapset tulevat mukaan, joskus jopa vaimokin. Ja täällä minulla on melkein kaikki maallinen omaisuuteni, kirjat, mapit, paperit, taulut, muistoesineet. Ja Börjen kala kävelyetäisyydellä!

Toiseksi, Furuvik on paikka jossa voi tavata ystäviä. Ajattelen opiskelukavereita, joista hyvä ystäväni Ralf on Biskopsöllä kävelyetäisyydellä. Nyt voin kutsua ystäviä myös yön yli, kun kerran on vierashuone ja vierastalokin.

Kolmanneksi, Furuvik on Runnismin päämaja. Juoksun uskonto palvoo ruumiin hyvinvointia. Tästä on hyvä juosta Möviken runt joko yksin tai kavereiden kanssa, mennä uimaan tai melomaan.

Neljänneksi, Furuvikistä on tullut esteettinen elämys. Pidän valokuvauksesta, luonnon ja arkkitehtuurin kuvaamisesta ja erityisesti portrettikuvauksesta. Tällöin Furuvik on mainio kulissi. Mietin perustanko webbisivun "Jokapäivän esteetikko" jossa aiheena on kauneuden esille tuominen arkeen. Ja ensi kesällä Furuvik on isäntänä Nauvon kamarimusiikkifestivaalin artisteille, onhan musiikkikin esteettistä.

Kiitän teitä kaikkia siitä, että olette mahdollistaneet tämän ja toivon kahta asiaa. Ensiksi, että kaikki rakennukset kohta ovat kokonaan valmiit. Ja toiseksi, että voidaan jatkaa seurustelua vuosien mittaan näissä juuri mainituissa merkeissä!

Siinä se -- nyt mennään pikku kävelylle ja sitten voidaan syödä ja juoda.
--
Ja ongi kõik! Lähme nüüd vaatame veidi ringi ja siis ootavad meid söök-jook.
--
Det var det! Nu blir det rundvandring och sedan en liten bit mat och dryck.

torsdag 12 november 2009

En framtidsdröm (Forum 11/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 11 2009, som utkom 26.11.2009.

En framtidsdröm



Facebook är Svenskfinlands största massmedium, sa Reidar Wasenius i Rundradions Slaget efter tolv den 26.10.2009. Stämmer det? Utgör webbens sociala nät räddningsbåtarna då de stora massmediala skeppen råkar i sjönöd? Jag misstänker litet att så är fallet.

Tryckta medier finns det allt färre av. Reklamintäkterna går ned för traditionella massmedia, världen över. Televisionen äter en allt mindre del av ungdomens tid, som i stället tillbringas på nätet.

Det finlandssvenska affärssamfundet kan förstås ta detta med jämnmod. Vi är ju ett specialfall. Dessutom hittar Konstsamfundet och fonderna säkert på någonting. Kanske några lokaltidningar ges ut mer sällan, blir tunnare eller måste dras in. Men framför allt är det klart att professionella journalister alltid gör ett bättre jobb än nätets självupptagna yrbollar, ensakshjältar och finskhetsivrare.

Eller så inte.

Tänk om det i stället är annorlunda. Tänk om det går så att de intresse- och språkgrupper som inte lär sig utnyttja webbens sociala nät råkar långt ut i marginalen? Tänk om lösningen ligger i en fruktbar samverkan mellan ett gediget journalistarbete och ett engagerat samfund av aktivt bidragande individer med egna tankar, intressen och åsikter?

Just nu är kruxet det där med "aktivt bidragande". En klar majoritet av Forums läsare, eller Hufvudstadsbladets för den delen, har utan vidare "egna tankar, intressen och åsikter". En försvinnande liten bråkdel är beredd att delge dem publikt.

I generationen av folk under 25 år ser det annorlunda ut. Där skriver litet vem som helst, på Facebook. Vi som är över 25 år begår ett kardinalfel om vi avfärdar ungdomens kantänka ytliga skriverier med en föraktfull huvudskakning enligt mottot "detta är inget för oss".

Ungdomens samtalsämnen kanske är annorlunda, liksom deras festvanor och musiksmak -- men deras nätverksbyggande är något att ta efter, både vad beträffar verktyg och metodik.

Spola fem år fram i tiden, och jag hoppas min dröm har förverkligats. Forum har gjort en läsarundersökning "Forum 2014" och följande resultat har framkommit ur de 5721 svaren (svarsprocent 44):

  • 92 procent följer minst fem finlandssvenska grupper på nätet minst tre gånger i veckan.

  • 55 procent skriver minst tre allmänt synliga svenskspråkiga nätinlagor per vecka (kommentarer, statusuppdateringar, egna reflektioner).

  • 87 procent säger sig haft "stor" eller "mycket stor" praktisk nytta i sitt yrke av Forum-gruppen på LinkedIn.

  • 42 procent har under den senaste månaden "av en slump" fysiskt träffat en annan Forum-läsare på stan, på grund av ömsesidig geografisk statusuppdatering.

  • 52 procent har den senaste månaden läst en bok rekommenderad i en finlandssvensk nätgrupp.

  • 93 procent säger att finlandssvenska nätgrupper är "viktiga" eller "mycket viktiga" praktiska informationskällor för både arbete och fritid.

  • 85 procent följer klassiska medier (HBL, Rundradion) "delvis" eller "mestadels" utgående från rekommendationer på oberoende webbsajter.


Om min dröm har något med den blivande verkligheten att göra, ser jag en viktig omedelbar lärdom: De finlandssvenska medierna och institutionerna bör idag ta sig dit folk kommer att vara imorgon. De bör öppna sig och dela med sig av sin information, på Facebook, på Twitter, på Wikipedia, och inte tro att folk hittar deras egna sidor. De bör öppet och flitigt diskutera med sina intressegrupper.

Via en bättre nätnärvaro försvagas inte den fysiska samvaron. Den förstärks. Brand-värdet hos finlandssvenskhetens nuvarande varumärken är ännu hög. Husis, Handelsgillet, Radio Vega, TF, Hanken och alla andra: Riskera inte er centrala position genom en alltför anspråkslös närvaro på webbens sociala nät.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

SIME = Scandinavian Interactive Media Event

SIME 09 närmar sig sitt slut. Nordeuropas största Internet-konferens, med 1200 deltagare: en fantastisk träffpunkt för IT-folk, medieexperter, investorer och nätverkare från Sverige, resten av Norden och från hela världen. En ypperlig plats att växla vilda idéer.

Vi har fått lyssna på och inspireras av sådana svenska storheter som Sven Hagströmer (Hagströmer & Qviberg), Jan Helin (Aftonbladets chefred.) och Anna Bråkenhielm (VD för TV-bolaget som hittat på bl.a. Robinson och utländska gäster som Werner Vogels (CTO på Amazon, bekant från MySQLs användarkonferenser), Linda Stone (tänkare och författare) och Lukasz Gadowski (grundare av Spreadshirt.com). Mest har dock värden Ola Ahlvarsson själv imponerat, genom sitt val av gäster, sin lättsamma stil på scenen och sin förmåga att involvera både publik och panelgäster.

Rigoletto och Ambassadeur har med andra ord erbjudit rikliga tillfällen till diskussioner med intressant folk.



Och runnismen, löpandets religion, verkar sprida sig åtminstone enligt Aftonbladets löpsedel.

Runnism-intervju i Computer Sweden

Under SIME 09 i Stockholm intervjuade Madelene Hellström på IDG.se mig, denna gång om runnismen. Hennes tidigare intervju i år gällde MySQL. Andra halvan av Madelenes intervju nämner endast kort min workshop om Open Source, och går i mer detalj in på runnismen, löpandets religion.



Biografen Rigolettos sal är fullsatt när Stockholmsversionen av Sime drar igång. 1 200 anmälningar har kommit in till den årliga konferensen, som pågår under onsdag och torsdag.

Eniros vd Jesper Kärrbrink och Bonniers utvecklingschef Sara Öhrvall är först ut på scen för att prata om ”steget från offline till online”. De är ense om att det är en smärtsam och jobbig process – men en nödvändig sådan.

Eniro har gått från att distribuera telefonkataloger till hela Sverige, till att samla uppgifterna på webben. Enligt Jesper Kärrbrink är nyckeln att identifiera vad företagets egentliga affärsidé går ut på.

– Vad är det ni säljer egentligen? Den frågan måste ni ställa er, säger han från scenen.

Han exemplifierar med musikindustrin, där mycket av fokus har varit på att sälja skivor, när företagens vara egentligen är musik. Likadant med papperstidningar – de säljer nyheter, pappret är bara en informationsbärare.

Sara Öhrvall leder medieföretaget Bonniers satsning på Research & Development, R&D. Hon tar upp värdet av att identifiera de personer på företaget som vill vara med och driva utvecklingen framåt.

– Engagemanget finns där. Det gäller bara att koppla ihop de här personerna med varandra, säger hon.

Kaj Arnö, communityansvarig på databasföretaget MySQL, är också en av talarna. Utöver att hålla en workshop om hur man skapar ett lyckat community ska han föreläsa om sin nya religion Runnism, som han sprider via sociala medier.

– Jag vill dela glädjen i att löpa och hur gör man det? Jo, man sprider tankar via nätet. Man måste gå dit människorna finns. Och människorna är på Facebook, säger Kaj Arnö.

Idén till att sprida löpning som en religion kom när han läste boken ”What I talk about when I talk about running” av Haruki Murakami. Nu vill Kaj Arnö göra det till en världsreligion. Målet är att den ska finnas på 20 språk.

– Via MySQL har jag lärt mig att anspråkslöshet visserligen är bra, men har man en unik tanke kan man få uppmärksamhet för den. 1995 fanns ingen tanke på att MySQL skulle bli världens mest kända databas. Men så blev det, om man i dag ser till antal träffar på Google.



Springare. MySQL-profilen Kaj Arnö, numera löpningsguru.

Värden, Simes styrelseordförande Ola Ahlvarsson, har höga förväntningar på konferensens två dagar.

– Jag kan inte tänka på något annat ställe där människor från så många olika branscher – som Volvos marknadschef, startup-entreprenörer och Niklas Zennström – är på samma plats som under de här två dagarna. Det gör Sime speciellt.

tisdag 13 oktober 2009

Ner på jorden (Forum 10/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 10 2009, som utkom 29.10.2009.

Ner på jorden




Detta är den nionde spalten med temat "Bli social på nätet". Jag har framfört tesen att webben dels förstärker existerande sociala nät, dels etablerar nya. Jag har propagerat för yrkesnätverket LinkedIn, för det mer fritidsbetonade Facebook, för mikroblogsajten Twitter, för samarbetsverktyget Google Docs, för videodelningssajten YouTube samt visat hur man med bokmärksdelarsajterna Digg och Delicious kan nyttja nätet för att stöda sin karriär i realvärlden.

Feedbacken har varit varierande. Allt från entusiastiska "fortsätt bara!"-rop via ifrågasättande av min betoning av LinkedIn och Facebook till önskemål om att gå mer på djupet.

Var lugn, det här blir ingen studie i Google Wave (det nyaste nya). Må så vara att Google Wave kunde revolutionera samarbetet över nätet. Dock har jag bland mina bekanta, väldigt tekniktillvända personer stött på ett flertal som i Google Wave främst ser ytterligare en inbox att hålla reda på. "Tack, Google, jag har alltid velat bli en Late Adopter" löd en kommentar.

Och där kommer vi till pudelns kärna. Visst vidhåller jag att de sociala nät som håller på att etableras på webben är här för att stanna, att de innebär ett mervärde för sina användare och att det lönar sig för Forum-läsare att aktivt gå med i dem. Samtidigt är de tidskrävande. Ja, det går snabbare att via Facebook berätta för många kompisar på en gång om sin nya maratonrekordtid, sin nya produktlansering eller vad man nu vill dela med sig av. Men inte kommer all respons i form av snabblästa kommentarer. Ökad nätnärvaro kan leda till flera telefonsamtal, flera SMS, flera mejl eller, gubevars, flera möten i realvärlden.

Det här är dock inte de sociala nätens "fel". Vi måste själva gestalta vår tidsanvändning. Mobiletikett och mejletikett är alltfort svåra temata, och då talar vi om fenomen som har över tio år fler på nacken än webbens sociala nät. Retorisk fråga: Är det då inte fel att vänta sig att vi i en handvändning skall lära oss använda LinkedIn och Facebook rätt?

Därför vill jag nu ta ner förväntningarna på jorden. Visst ges det fantastiska möjligheter till promenadsegrar över konkurrensen, då nästan ingen gör sig mödan att höja sin profil på webben. Men ej heller jag lever i illusionen att vi 2009 eller ens 2010 skulle se en majoritet av Forum-läsare som någonsin prövat på att ladda upp en video på YouTube, foton på Picasa eller Flickr, offentliga bokmärken på Digg eller Delicious, eller ens skrivit en endaste kommentar på Twitter.

Däremot tror jag att vi ännu 2009 kan höja Forum-gruppens medlemstal på LinkedIn till över 1000. Vi låg i medlet av oktober på 882 medlemmar. Kom med! Bjud in dina kolleger, vänner, studiekompisar, släktingar! Vi har de senaste sex månaderna fört 64 diskussioner. De diskuterande medlemmarna kommer från hela Svenskfinland (plus diasporan) och från diverse yrkeskategorier. Och frågorna omspänner ett stort antal områden som intresserar Forum-läsarna både i yrket och privatlivet. I webben är det svårt att stöta på en mer värdefull, relevant grupp -- att hjälpa, att bli hjälpt av, att få uppslag av, att marknadsföra sig inför.

Bekvämt är det också. Inte många musklickar behövs för att du skall få gruppens diskussioner bekvämt levererade i din mejlbox. Och tröskeln att ta till pennan och skriva en fråga eller en kommentar är låg.

Kom med! Bry dig, det lönar sig! Vi finlandssvenskar är kända för starka sociala nät -- låt oss stärka dem också på webben.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

torsdag 24 september 2009

Låt nätet ge fart åt din karriär (Forum 9/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 9 2009, som utkom 24.9.2009.

Låt nätet ge fart åt din karriär




Fundamentet är upp­byggt. De första tre­vande stegen ut i web­bens sociala nät är undanstökade: Profilerna i Linked In och Facebook är skapade; Twit­ter och Youtube är bekanta fenomen. Nu in­ställer sig frågan: Är webbens sociala nät för min del ett randfenomen, där jag enbart är med på ett hörn för att det verkar börja höra till? Eller utgör de sociala nätverken grund­läggande verktyg för uppbyggandet av min karriär, i det verkliga livet?

Valet är inte självklart. Och liksom med många val här i livet sker det ofta omedve­tet. Syftet med denna nätspalt är att peka på de sociala nätens karriärfrämjande möj­ligheter och skapa förutsättningarna för ett medvetet beslut.

Webben är nämligen en meritokrati, där det finns alla förutsättningar för den smar­ta att bli inflytelserik – utan större upp­backning av pengar och traditionella makt­havare. De sociala näten demokratiserar tillgången till de massmediala infrastruk­turerna. Det blir möjligt att till nästan ing­en kostnad nå ut med vilket budskap som helst, över hela världen. Det här sker i och med att budskapet inte tutas ut till massor­na, utan fokuseras och riktas primärt till de personer och påverkare som delar dina sär­intressen.
Men vad har det här med gemene Forum­-läsare att skaffa? Massor. Nästan alla Fo­rumläsare är kunskapsarbetare. Kunskapen kan förmedlas av nätet, och du som Forum­-läsare kan vara den som samlar den, idisslar den, förädlar den, för den vidare. Du är re­dan nu expert på ditt eget specialgebit, och via nätet kan du göra dig känd.

Hur gör du? Använd Google Alert, Friendfeed och Twitter för att ta reda på det nyaste inom ditt fackområde. Välj ett halvdussin nyckelord och ’prenumerera’ på dem, så får du nys om nya artiklar och blog­ginlagor. Läs de väsentligaste. Gör publikt synliga bokmärken till de intressantaste webbadresserna, via Delicious eller Digg. Koppla bokmärkandet till Twitter, och twittrandet till Facebook. Lägg till insikts­ fulla kommentarer, gärna i skilda kanaler (webbidentiteter) för skilda språk: engelska, svenska, finska etc.

Via detta nätverkande får du nya kon­takter. Dessa kan i realvärlden förvandlas till kunder, leverantörer, anställda, arbets­givare, investerare eller ’bara’ förbli källor till för dig värdefull information. Ditt vär­de i din arbetsgivares ögon ökar, liksom ditt värde på arbetsmarknaden. Är ditt budskap klokt och fokuserat blir du oavsett ålder, kön, härkomst och boningsort till en efter­frågad auktoritet.

Jag ber att få påpeka att det är fråga om en relativt liten mängd arbete för att nå ovanstående effekter. Egentligen måste du ju ändå följa med vad som händer; varför inte lägga till 20–30 procent strukturerat arbete och låta andra dra nytta av ditt sur­fande, och därigenom också få egennytta? Då känns det samtidigt mer motiverande att litet putsa upp nätprofilen, som därige­nom också besöks av betydligt fler. Så långt som till att börja blogga behöver du inte gå; det är en option för framtiden, men en mycket mer tidskrävande sådan.

Finns det då inga hinder på vägen? Gi­vetvis bör du undvika att publicera förtrolig information. Men det att du kanske inte är behörig att uttala dig i ditt företags namn är inget som helst hinder för dig själv att skapa dig ett namn och bli en internationellt erkänd auktoritet inom det specialgebit du själv väljer.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

måndag 14 september 2009

Käthe Arnö 30.3.1925-29.8.2009

Länge funderade jag hur jag bäst skulle berätta för mina vänner och bekanta på nätet att min mor gått bort. Jag tyckte att det inte passade sig att delge sådant publikt över nätet; det föll under kategorin "privat".

Men igår såg jag äntligen dödsannonsen i Husis (det tar tid att få se sådant när man bor i exil). Och då beslöt jag skriva en motsvarighet därtill på min blogg. Här kommer dock först Husis-varianten:

Min mor var 84 år gammal då hon gick ur tiden. Hon var fullständigt närvarande till tankar och känslor ännu på sin dödsbädd. Jag hade turen att, tillsammans med Alexander, få diskutera med henne i nästan två timmar under samma natt då hon gick bort kl. 3:15.

Begravningen skedde en vecka senare i Lovisa, och urnnedläggningen blir i Nagu denna veckas lördag. Vi råkade vara i Nagu när allt hände, och förlängde vår vistelse med en vecka. Efter begravningen har Kirsten och jag kopplat av en dryg halv vecka i Kroatien (Krk, Porec); så småningom börjar vardagen igen.

Här är ett utdrag ur mitt minnestal under begravningen:

---

Bästa begravningsgäster
Alexander och Sophia

Famo vill att vi skall vara glada. Hennes väsen var sådant att det var väldigt enkelt att vara henne till lags medan hon levde. Nu, när hon gått bort, känns det svårt att uppfylla det här önskemålet.

Ändå har vi så mycket att faktiskt vara glada över.

Vi kan börja med famos ord på hennes dödsbädd: "Jag är nöjd med mitt liv". Det är absolut inte alla som är nöjda med sitt liv. Jag är glad över att hon var det. Jag är också glad över att hon förunnades ett långt och mycket lyckligt äktenskap, med fafa.

Alexander och jag fick ta avsked av henne personligen, medan hon ännu lyssnade och svarade. I bilen på väg till sjukhuset, när vi inte ännu visste om vi skulle hinna fram i tid, hade vi god tid på oss att fundera vad vi ville ha sagt -- så att det inte skulle behöva vänta tills vi talade inför fullständigt döva öron. Men vi hann fram, och vi hann säga vad vi ville ha sagt, så att famo hann höra det, och svara.

Fast jag nu inte låter särdeles glad, så är vår möjlighet att ta ett ordentligt farväl något att vara väldigt, väldigt glad över. Famo förberedde oss på bästa sätt för tiden efter sin död. Vi hann prata om allting som behöver pratas om, allt från att vi när vi firar ned hennes urna bredvid fafa skall tänka att "nu är Famo glad", via vilken begravningsbyrå hon vill ha, till just det att vi är väldigt glada och tacksamma för hennes insats, hennes liv, hennes väsen, hennes inspiration, hennes omdöme.

Jag är glad att hon fått sin vilja igenom, att hon fått slut på sitt lidande.

Jag är glad över att hon fått bo hemma hela sitt liv. Jag är glad, och stolt, att hon tappert härdade ut att bli nästan blind och döv. Jag är glad att hon tog det mesta här i livet med en klackspark, och med humor. Någon vecka före hon dog, när hon hälsade på oss i sitt eget gamla hus i Nagu, sa Alexander "Det är väl så att du hör bättre än du ser?". Famos svar var "Va?". Men en sekund senare gick det upp för henne vad Alexander frågat, och då skrattade famo, Alexander och Sophia hjärtligt tillsammans.

Jag är glad över att hon fick vara klar i knoppen i hela sitt liv. Hon var litet orolig för att bli gaggig, men kanske det är just det man skall vara för att inte bli gaggig.

Jag är glad över att hon var så positiv. "Jag är en obotlig optimist", brukade hon säga. Hon var en mästare i att ge händelser en positiv tolkning, i att se det ljusa i det mörka. Utan det hade hon helt säkert inte levt så länge som hon gjorde.

Jag är glad att hon följde med sin tid. Hon spelade datorspel sedan tidigt 1980-tal, först på min ABC80 och ABC800. Sedan köpte hon Montys Commodore. Efter det blev det ett antal Windows-datorer, och så småningom blev det Internet och mejl och Skype och surfning. Surfade och Skypade gjorde hon ännu de sista dagarna av sitt liv, även om det tog evigheter för henne att med förstoringsglas hitta tangenter och läsa rubriker. Med stoiskt lugn konstaterade hon att hon mycket gärna hade tillbringat evigheter i Wikipedia, för Nationalencyklopedins intressanta bitar hade hon tragglat igenom på DVD ren, "men när jag int sir".

Hon satte andra framför sig själv, och hon förstod inte ens alltid hur stort inflytande hon vann just därigenom. Finlands folk skall ledas framifrån, menade Adolf Ehrnrooth, och det var något som famo gjorde. Och mycket av detta ledarskap byggde på ödmjukhet, respekt, hänsyn, hjälpsamhet och empati. När jag förklarade för henne att i den mån jag kunnat vara en god far för mina barn, är det för att jag sett upp till henne som min förebild, var hennes främsta tanke inte stolthet, utan en viss beklämdhet att jag inte i tillräcklig grad i min tanke tog hänsyn till min far.

---

Det var ett längre utdrag ur minnestalet. Jag försökte välja sådana bitar som illustrerar min mor som person, utan att fördenskull lämna ut för mycket av det alltför privata. Till en början ville jag inte säga något alls på webben, av respekt för att hon kanske skulle se det som självhävdelse oförenlig med hennes anspråkslöshet. Att jag ändå beslutat delge det ovanstående beror av att jag gärna vill att mina vänner och bekanta skall veta, skall inse, skall förstå något som djupt präglat mig som person.

Jag vill avsluta med att rikta ett stort tack till alla som deltagit i vår sorg. Det gör ont att mista sin främsta förebild i livet.

torsdag 27 augusti 2009

Du(m)burken (Forum 7-8/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 7-8 2009, som utkom 27.8.2009.

Du(m)burken




Youtube är en tum­melplats för självupp­tagna tonåringar. Där sprids videosnuttar med dubiöst innehåll av låg teknisk kvalitet. Att sysselsätta sig med Youtube är förspilld tid och föga förenligt med ett seriöst bruk av sociala media.

Eller så inte. På samma sätt som webben i övrigt täcker ett brett kvalitetsspektrum, gör Youtube det också. Och även om You­tube erbjuder rikliga möjligheter till dist­raktion, kan man också utnyttja Youtube för systematisk spridning av ens budskap.

Detta gäller även Forum­läsaren. Pro­duktinformation kan ofta bättre åskådlig­göras med ljud och bild än med död text. Samma gäller nätverksuppbyggande på av­stånd. Ser du dina arbetskamrater dagli­gen på jobbet är mervärdet av en videosnutt med dig rätt lågt. Men befinner de sig på andra sidan jorden är situationen en annan.

Att bygga upp en nätgemenskap kring ett tema är givetvis möjligt med enbart det skrivna ordet, förstärkt av en eller an­nan bild. Men den mänskliga kommunika­tionen sker till långt över hälften via tonfall och gester. Dem förmedlar Youtube bätt­re än en blogginlaga, även om du inte råkar heta Richard Branson. Gör du en tvåminu­ters Youtube-­film av din CV sticker du ga­ranterat ut bland andra arbetssökande.

Erkännas bör att Youtube­produktion rimligen inte ligger först på to do ­-listan då det gäller utbyggandet av nätnärvaron. Men eftersom vi ännu är så nära semester­säsongen dristar jag mig till att dela någ­ra erfarenheter från mina egna blygsamma Youtube­-experiment:

Temat för videosnutten är utgångs­punkten. Säljer du ditt företags produkter utgår jag ifrån att du anlitat professionel­la filmskapare och endast nyttjar Youtube som ytterligare en kanal för att sprida en redan skapad film.
Sökorden med vilka du taggar videon är väsentliga. Om du en gång gjort dig mö­dan att skapa och ladda upp videon, vore det dumt om ingen såg på den. Fundera ut vilka nyckelord din målgrupp kan tänkas söka på.
Filmkameravalet sker kronologiskt sett i början, även om själva kameran vore fel startpunkt att börja nysta ifrån. Jag rekom­menderar en kamera som lagrar filmen direkt i minnet och inte tar omvägen via band eller DVD­s-kivor. Själv har jag en Sony HF100 (ungefär 700 €) med högkvalitets-HD-­film och en pytteliten Flip Mino HD (ungefär 250 €). Dess många begränsning­ar uppvägs av att kameran är stor som två­-tre ihoplimmade tändsticksaskar och väger under 100 g. Storleken gör att man kan ta med den närsomhelst, utan besvär.
Filmandet är kärnan i produktionen. Många av oss har med viss framgång filmat privat, så någon direkt omöjlighet är det inte att producera acceptabel videokvalitet. Stadig hand, tydlig röst, rask framskridning i handlingen.
Editeringen är det tidskrävande. Här är iMovie för Mac­användare både enkelt och bra. För Windows­användare finns an­dra verktyg, men dem har jag tyvärr ingen erfarenhet av.

http://youtube.com/kajarno finns min Youtube-­kanal, på vilken jag sam­lat HF100-­videoinspelningar av de hittills­varande sex Forum­spalterna liksom ett mer vågat experiment där jag med Flip Mi­non gjorde en videofilm medan jag sprang en halvmaraton i München. Den riktar sig till en väldigt snäv publik av löpningsin­tresserade tyskar.

Men just detta är Youtube till för: Mass­publikation till väldigt smala målgrup­per. Kanske något som befrämjar även dina mål?

Åtminstone är dina föredrag potentiellt råmaterial för Youtube, så kom ihåg att ta med filmkameran nästa gång!



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

lördag 11 juli 2009

Du(m)Burken: De sex första Forum-spalterna finns på YouTube

Augusti månads Forum-spalt har jag tänkt att skulle handla om YouTube, sommar- och semestertid som det är. Men om det skall bli något av spalten, måste jag samla litet egna erfarenheter och lyssna på Forum-medlemmarnas åsikter. Åsiktsinsamlingen är igång på LinkedIn, och de egna erfarenheterna består i att jag kommit ur videoskåpet och fört in ett antal filmer på Du(m)Burken, dvs. YouTube.

De filmer som riktar sig till en svenskspråkig tittarskara gäller Forum-spalterna. Inspirerad av en Forum-tävlingsdeltagare spelade jag in Forum-spalterna på min Canon HF100-videokamera, förde över dem till min MacBook Pro, editerade dem marginellt med iMovie, och lade upp dem på YouTube. Varje spalt blev ungefär fem minuter lång. Vad tycks? Delge gärna dina  kommentarer via LinkedIns Forum-frågor, via Facebook, via Twitter till @kajarno eller som kommentar till denna blogginlaga (även om kommentarfunktionen på sistone kråtat).

Här kommer länkarna till respektive film, först grafiskt:



Och sedan i textform:

1. Nätverksdags http://www.youtube.com/watch?v=LcmCpifb8Q8
2. Att ha koll http://www.youtube.com/watch?v=g8z8SRt3noo
3. Välj dina mål http://www.youtube.com/watch?v=V8q_95uH-W8
4. Ut ur skåpet http://www.youtube.com/watch?v=9IIi7Ne1-vM
5. Kvitter http://www.youtube.com/watch?v=8Mj6q9CVfcA
6. Arbeta tillsammans http://www.youtube.com/watch?v=FUQEmC5zxeU

Jag har också fört in några mer ovidkommande filmer. Däribland må nämnas en drygt nio minuter lång tyskspråkig film jag tog medan jag sprang en halvmaraton i München. Ja, den är skakig men den är också en autentisk löparfilm.

fredag 10 juli 2009

Forum, det finlandssvenska affärsnätverket: Medlemsåsikter

I senaste Forum för Ekonomi och Teknik lanserades en lekfull sommartävling, där vi bad om kommentarer per Google Doc. Tävlingen är ännu inte slut, så ännu kan du vinna ett Amazon-bokköpkort!

Du deltar genom att klicka på länken http://kaj.arno.fi/forumtavling/ och fylla i formuläret. Tryck sedan på "Skicka" och du är med. Inget behov att registrera sig (eller skapa en Google-identitet) föreligger!



I syfte att väcka din aptit har jag här samlat en del av vad de andra tyckt.

Forum, det finlandssvenska affärsnätverket: Vad gillar du bäst med LinkedIn-nätverket Forum?

  • Närhet, enkelhet, språk, man känner folk

  • Möjligheten att ställa frågor och ta upp saker till diskussion. Antalet medlemmar är tillräckligt stort för att det ska bli en tillräcklig bredd på diskussionen, och svaren på konkreta frågor.

  • roligt att så många medlemmar hittat gruppen

  • Interaktiviteten

  • Diskussionerna

  • Det finlandssvenska perspektivet

  • Det är finlandssvenskt och litet

  • Att det har samlat en del finlandssvenska mänskor till ett och samma ställe

  • Man får diskutera och nätverka med människor utanför ens vanliga sociala nätverk men samtidigt inte vem som helst

  • Att nätverket växer

  • Frågeställningarnas månsidighet

  • Diskussion om ämnen som skrivits om i Forum


Vilka förbättringsförslag har du för LinkedIn-nätverket Forum?

  • Skriv mera!

  • Hoppas att ännu fler av medlemmarna blir debattörer!

  • Att jag skulle aktivera mig själv!

  • Utnyttja mera affärsverket och tidningen t ex på det sätt som jag skrev ovan.

  • Jag har inte kunskap nog att kritisera Linked In -nätverket i detta skede. Jag tycker att nätverkets existens är ett rejält hopp framåt. I cirka 10 år har jag väntat på att it-molnet skulle komma till ökad användning i Finland. Jag är inte ensam om att uppfatta en stor del av it-satsningarna som slöseri med knappa resurser (produktiviteten!).

  • Egentligen kan man inte förbättra det inom ramarna för LinkedIn

  • Den låga aktiviteten tyder på låg relevans för deltagare. Relevanta frågor kanske borde provoceras fram?

  • Diskussionskvällar kunde ordnas i 2nd life. Forum nätverket borde skaffa en egen ö som man kunde umgås på, med Forum och Husishörna och litet studentnationer inpåtade. Detta hade ju räddat sommaren och hösten för någon studerande uppbackad av fondmedel.

  • Försök få till stånd diskussioner på annat sätt än att provocera till diskussion. Naturliga diskussionsstarter är bäst.

  • Verkar inte finnas så stort behov att förbättra något utan närmast försöka hålla det vid liv och se till att folk återkommer tillräckligt ofta att diskussionerna fortsätter. Tar en stund för sociala verktyg att hitta sin plats.

  • bygg in tidningen Forum, delar av Hbl, möjligen delar av Magmas dialog (om den kan bli fiffig) etc

  • Virtuella föredrag.

  • Presentation av 'veckans medlem'.

  • Verkar funka - medlemmarna borde kanske aktiveras på nåt sätt....


Kaj Arnös nätspalter: Vilka av webbens sociala nät vill du läsa mer om?

  • Google Docs - 14

  • Digg, Delicious (bokmärken) - 9

  • Slideshare (föredrag, PDF-filer) - 8

  • Bloggande - 8

  • LinkedIn - 6

  • Twitter (mikrobloggning) - 6

  • Flickr, Picasa (foton) - 6

  • YouTube (videon) - 4

  • Facebook - 3

  • XING (tysk LI/FB-korsning) - 2

  • Fysiska nät; Molntjänster; Second life; Nokia Ovi - 1 var


Vad gillar du bäst med Kajs nätspalter?

  • Ligger definitivt i framkanten. Visar vart utvecklingen är på väg.

  • fräscht grepp och nyttigt innehåll

  • Innehållet, språket

  • Tydliga, lättlästa och alltid kommer det något nytt i dem

  • Enkla och rediga

  • Inspirerar till större nätaktivitet.

  • Sun

  • Den praktiska vinklingen, utan teknikrytteri

  • Har inte ännu läst spalten

  • aktuella

  • Fräscha skrivelser om aktuella ärenden

  • Måste säga att Sun-spalterna var intressantast

  • Svårt att värdera och jämföra olika spalter

  • läser mycket sällan

  • Öppenhet

  • Har inte hunnit läsa

  • Fokus på "social networking" ämnen - nyttigt!


Vilka förbättringsförslag har du för Kajs nätspalter?


  • Funkar bra i nuvarande format. Eventuellt kan kopplingen mellan nätet (Forums hemsida eller Forumgrupperna) stärkas ytterligare.

  • fortsätt som hittills!

  • Kanske lite mindre flåshurtighet. T.ex. "12 sociala nätverk du åtminstone bör vara aktiv i" skrämmer sk. vanligt folk.

  • Så länge han skriver om olika saker är det bra.

  • Oj de är så bra som de är. Trevligt att du ids skriva dem.

  • En sak är att skriva text, en annan sak är att få chefen att läs texten. Jag föreslår en kopia av spalten, kanske med ljud, öveförd till en "nättidning FORUM". Molnet?

  • Ev mer länkar till "nyttigheter"

  • Se hur man har bäst nytta av sociala medier utan att behöva spendera tiotals timmar i månaden för att "underhålla" ett flertal medlemskap. Konkreta tips som ger mycket. Google docs tyckte jag att var ett ypperligt inlägg.

  • Ifall idéerna för nya insikter tar slut, får man gärna fördjupa sig i tidigare ämnen.

  • Att lära det äldre gardet hur och vad Internets nya verktyg är mycket bra och görs på ett bra sätt men vi som redan vet allt detdär vill också lära os något nytt. Vad sägs om artiklar som berättar om hur Kaj (eller någon av hans bekanta) har utnyttjat Internets olika tjänster på ett unikt och intressant sätt? Crowdsourcing, personal outsourcing, hitta investeringsmöjligheter, tjäna en slant, spara en slant osv. Mera kanske specifikt om karriärsteg med hjälp av Internet?

  • bör utvecklas, håller inte internationell nivå ännu

  • Längre spalt, för den är mycket intressant. Likadan spalt om oracle/sun som om sun/mysql uppköpet.

  • Borde vara lite kortare, ty tiden är "på kort" för de flesta av oss

  • Skriv inte bara om Facebook och LinkedIn, det finns andra liknande tjänster som är mindre kända. Men, skriv inte helst om MySpace, den är ännu äldre än Facebook!


En tävlingsdeltagare frågar för övrigt "Varför är det blandad finska/svenska? (bl.a. i denna gallup!)". Svaret är detta: Jag skriver all text på svenska, men i tävlingen fyller Google Docs på endel texter enligt användarens bläddrarspråk. Är detta finska, blir resultatet oundvikligen sekospråk. För detta kan inte Google så mycket. Vad värre är (i Google Docs) blir det blandspråk av andra skäl då jag delar dokument. Mitt Google-språk är svenska, och då antar Google att de deltagare, med vilka jag delar ett dokument, också vill läsa det på svenska. Jag skulle önska mig att Google åtminstone lät mig editera de inledande fraserna till tyska, engelska etc. enligt mottagarnas språk (som beklagligtvis inte alltid är ärans och hjältarnas).

måndag 22 juni 2009

Solistkarriär på YouTube, i snapsvisegenren

Nu har jag köpt en Flip Mino, en pikiliten videokamera. Och jag har för första gången laddat upp videofilmer på YouTube! Den allra första är en tribut till Mirko Lange, en tysk nymediespecialist som rekommenderade fadigrejen. Den andra är uruppförandet av "Min sup".

Efter drygt tiotusen YouTube-visningar av "Helan går" från Suns köp av MySQL är det föga en hemlighet att min sångröst inte är klanderfri.






Men om det rådde något som helst tvivel om saken, är det nu klart att jag inte kan tävla med Frank Sinatra.





fredag 19 juni 2009

Min sup (snapsvisa)

En publikens favorit bland karaokesångerna är Frank Sinatras "My Way". Även om det gick upp rätt sent för mig, kvalificerar detta sången som snapsvisekandidat. Och nu har jag uruppfört min variant av denna ursprungligen franska sång "Comme d'habitude".

Då man sjunger sången, må man betänka att Sinatras variant är både mollstämd och långsammare än man någonsin tror. Tror man inte, bör man leta på "My Way" i YouTube.

Min sup


Och nu är festen här,
och snapsen kall. Min strupe torkar!
Min vän, du är mig kär,
tar du en sup? Jag tror du orkar!
Ett liv, där man är full,
varenda dag - ja det tar fort slut.
Men nu, tag du din sup,
så tar jag min sup.





På midsommar på Biskopsö (snapsvisa)

"Den blomstertid" hör till de vackraste psalmerna som finns. Och därmed är den en perfekt kandidat för en snapsvisa. Med angivande av ursprungskälla (Kolmodin 1694, Arnö 2001) står det fritt fram att tillämpa nedanstående visa som en hyllning till det värdfolk hos vilket du firar midsommar. Lämpligen bjuder du in dig hos värdfolk med tvåstavigt efternamn (såsom Wahlsten), på en ort med tre stavelser (såsom Biskopsö).

Sjunges stående, med 1970-talets melodi.

1. På midsommar på Biskopsö
i Wahlstens sköna bo,
här nalkas ljuvlig fy-ylla
då jäktet byts i ro.
Den blida snaps uppväcker
allt vad som varit trött.
Hon allt med glömska täcker
och allt är åter sött.

3. Man hörer Wahlstens sju-unga
av mångahanda vers.
Skall icke då vår tu-unga
lovprisa deras pärs,
att oss här nu inbjuda?
Inviten är oss kär!
Vi kommit ack så gärna,
och tackar dem så här!

Israel Kolmodin 1694
Kaj Arnö 2001

Obs! Eftersom man så sällan sjunger den andra strofen, lät jag bli att dikta den och gick rakt in på den tredje.

Klicka nedan för en hajresversion, utprintningsbar på 10x15 centis foton.








tisdag 9 juni 2009

Arbeta tillsammans (Forum 6/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 6 2009, som utkom 16.6.2009.

Arbeta tillsammans




Nog kaverat. Hittills har vi i denna spalt koncentrerat oss på uppbyggande och underhållande av relationer via webbens sociala nät. Men någon gång måste man också få själva jobbet gjort. Och nu är det dags för just det: Att reda ut hur webben erbjuder möjligheter till konkret samarbete, där vi tidigare stretat på i ensamhet eller med föråldrade verktyg.

Webbens sociala nät erbjuder en infrastruktur för i högsta grad praktiskt arbete. Och främst bland gelikar i detta sammanhang är Google. Att skapa ett eget Google-konto idag är jämförbart med hur det var att övergå från DOS till Windows i början av 1990-talet. Det rör sig om fundamentala förbättringar i användbarheten -- denna gång dock utan ideligen förekommande kraschar och utan överdrivet tröga svarstider.

Det Google erbjuder låter i första hand skrämmande: Lagra alla dina mejl på nätet. Och din kalender. Dina kontakter. Dina dokument. Dina fotografier och videofilmer inte att förglömma. Huj!

Förvisso är dina data skyddade av lösenord, men skall man lita på att obehöriga inte når dem? Själv gör jag det nog. Risker för intrång finns ju så fort min egen dator är uppkopplad till nätet, och Google skyddar förmodligen sitt nät bättre än jag mitt. Och finge Google för sig att otillbörligen kika in i dokumenten, vore det skandal och bums slut på allt det förtroende de mödosamt byggt upp.

Personligen övervann jag min rädsla för Google Mail efter att datorns hårdskiva kraschade, arbetsgivarens webbmejlmetodik ändrats och jag var helt mejlisolerad från resten av världen. Och nöden gav mig bättre användbarhet: Samma epostlåda i mobiltelefonen, i min bärbara dator och i familjens övriga datorer. Alla mejl i en tråd sammanfattade på en plats. Inboxen visar inte bara mejlrubrikerna utan början av första raden i mejlet. Och bilagor visas genast och utan tidsödande programladdningar, direkt i webbläsaren.

Den stora sociala fördelen når vi dock via Google Docs. Flere personer kan samtidigt arbeta på samma dokument, samma tabell, samma presentation. Detta oavsett om vi alla jobbar i samma företag. Kunder, leverantörer, vänner, kolleger av alla de slag kan samarbeta med infrastruktur som finansieras av Googles reklamintäkter. Och Googles reklam är både smartare och mindre påträngande än de flesta andra former av reklam.

Det här må låta nyfrälst (vilket det törhända är) eller sponsorerat (nej, tyvärr inte) men jag säger det ändå: Via Google Docs erbjuds du de 20 % av Microsoft Offices fördelar som räcker till i 95 % av fallen. Och enklare. Via bortfallet av de 80% man inte behöver, blir användargränssnittet desto enklare och därmed effektivare. Rubriker. Innehållsförteckning. Punktlistor. Franska streck. Hela köret, smärtfritt, vackert. Och dokumentet är mångfalt enklare att dela med sig av: Som mejlbilaga, webbsida, mejlinnehåll, eller bara som pekare för andra att editera direkt. Eller rentav som pappersutskrift.

Har du fått blodad tand, grunda då en Google-identitet på mail.google.com och följ sedan instruktionerna på kaj.arno.fi/forumtavling där Forum-nätverket kör ett litet socialt nätexperiment. Pris utlovas!



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

måndag 11 maj 2009

HBL-Resa 19.4.2009 om Kilimanjaro: "Afrikas tak - här kommer vi!"

Den 19.4.2009 utkom denna artikel i HBL Resa.


Alexander spyr och jag flåsar, men vi kommer upp. Tillsammans bestiger vi, far och son, Kilimanjaro. Det är en upplevelse för livet.

KAJ ARNÖ | text och foto

–How you slip? How you fill?
– Bra, svarar jag.
Dialogen om sömn och välmående upprepas för femte morgonen i rad när vår tanzaniske kock Dolla Mpuru väcker oss med var sin kopp te framför det daggvåta tältet. Solen går upp över Tanzania. En ny dag mot Kilimanjaros topp har börjat. Jag har länge drömt om att bestiga en av de sju topparna, Seven Summits och försökt uppvigla kamratgänget att komma med, under förespegling av att åldringsprocessen snart omöjliggör sådana företag.
Men utan framgång.
Min fjortonårige son Alexander är mer lättövertalad, eller kanske överrumplad och försvarslös. Efter att vi klarat av Mt Blanc i augusti ifjol verkade Kilimanjaro vara ett bergsbestigartekniskt enklare alternativ.
Då packade vi stegjärn, hjälm, sele, isyxa, karbiner och rep.

Malariamedicin


Nu har de ersatts med malariamedicin och myggmedel. Bergsbestigare vägrar vidkännas Kilimanjaro som en riktig bergsbestigning utan talar föraktfullt om ”vandring på hög höjd”.
– Pole, pole! Gå sakta, säger bergsguiden Dismass Mariki på swahili. Dolla och hela den namnlösa massan av bärare upprepar uppmaningen. I övrigt är kommunikationen med bärarna och guiden liten, undantaget uppmaningarna att dricka mycket.
Vi talar helt enkelt inte samma språk och förbrödningen kommer av sig.
I stället umgås jag med Alexander.
Jag hör honom referera en ishockeymatch mellan Lukko och TPS, på finska. Jag visste inte att han fortfarande behärskade språket efter att vi bott tre år utomlands.
Vår tyske medbergsbestigare Luidger tycker att vi inte är riktigt kloka när vi sjunger snapsvisor för full hals på 3 700 meters höjd, trots stavgång och brist på snaps. Mer träffande är det när Alexander stämmer upp i Atenarnes sång:
–Härlig är döden när modigt i främsta ledet du dignar...
Sonens kulturutbud varvas med halvfilosofiska diskussioner som annars inte så enkelt äger rum mellan en tonårsson och dennes far.
Tillvaron påminner om armétida läger i Syndalen eller Rovajärvi. Behoven reduceras till de rent fysiologiska. Syre! Har jag tillräckligt på mig? Eller för mycket? Lärdomen från Gunillas park i Grankulla gäller också i Tanzania: Det finns inget dåligt väder, bara dålig klädsel. Sömn får vi tillräckligt av, minst åtta timmar alla nätter utom den sista. Vatten och mat ägnas många tankar, liksom de trängande behov som uppkommer efter att man intagit dem. Utedassen kallas med ironisk Kili-jargong ”Internet Café”, och vi bävar för mejlbilagorna.
Odören är frän. Morgontvagningen gör ändå att vi känner oss tillräckligt rena för att må bra. 

Third cave, 3 800 meter


Dolla och de andra bärarna har byggt upp både mattältet och sovtältena när vi når Third Cave på 3 800 meter. Ryggsäcken åker raskt av, liksom de åtsittande, svettiga bergsskorna. Vilken lättnad!
Dolla tar ett tvättfat och släpper inte in oss i mat-tältet förrän han hällt hett vatten ur en påskhäxekaffepanna över våra händer. Denna hygienåtgärd besparar oss från diarré under hela resan.
Mössen gillar också tältet, men är enklare att jaga bort här än ur de lortiga stugorna.
Dolla serverar kokta grönsaker, ris, färsk frukt.
– Asanti, tackar vi.
– Karibu, varsågod, svarar Dolla.
Tältnatten är inte längre kall, sedan vi förstått att klä oss ordentligt inuti sovsäcken. Men jag vaknar givetvis mitt i natten. Klart det, jag drack för mycket te. Jag vill inte lämna den varma sköna sovsäcken. Det är minusgrader. Men jag har inget val och öppnar tältfliken för en nattlig vandring.
Himlen är blixtrande klar med delvis obekanta och delvis underligt placerade stjärnbilder. Vilken belöning!
I början ser vi tallar med tredubbelt så långa barr som hemma. Högre upp möter vi underliga palmer, förvuxen men bekant doftande ljung.
När vi når fyratusen meters höjd ser landskapet ut som Voyagers bilder från Mars. Vi ser spår av vattenbufflar som lockats av bergets läckra mineralsalter.
Vi når Kibo Hut på 4 700 m vid tvåtiden. Ingen huvudvärk! Huvudvandringsleden Marangu möter vår rutt Rongai, och vandrare finns i överflöd.
Två tre nervösa utedassbesök avverkas. Dolla serverar popcorn.
– Att nå Kili är en fråga om viljestyrka, mässar Dismass i sin första filosofiska betraktelse.
– Jag vill, avger vi trosbekännelsen.
Vi lägger oss redan vid sextiden. Bärarna skrålar i tältet, men då solen går ner en halvtimme se-
nare tystnar även de. Vi försöker sova.
Tystnaden bryts vid tiotiden. Åskan går! Regnet smattrar mot tältduken. Måste äventyret avbokas? Tio före elva på kvällen väcker Dismass oss.
Vilken lättnad, det var snö!
Kaxiga häver vi i oss morgongröten i skenet av stearinljus och pannlampor. Ingen Ibuprofen, nejdå. Fem lager upptill, fyra nedtill.
Regnkläder överst. Vi börjar gå i mörkret och snart lackar svetten.
Dismass blir nervös om man stannar för att klä av sig. Men vätskeförlust eller nedkylning på högre höjd är inget att leka med, så jag klär av mitt dyblöta yttersta lager.
Vi når femtusen meter. Alexanders huvud värker. Han får en tablett, men onödigt sent. Han vinglar, men går envetet vidare. Huvudvärken övergår i illamående. Garmin-höjdmätaren visar 5 300 meter. Alexander spyr.
– Seså, nu blir det bättre, manar Dismass.
Alexander spyr litet till. Jag flåsar och har aldrig varit så andfådd, men känner mig inte trött.
Vi når Gilmans Point, 5 681 meter. Ännu är det kolmörkt. Vi är på kraterns rand! Detta räknas som att bestiga Kili, och Alexander vänder. Jag fortsätter mot Uhuru Peak. Svinkallt! Solen går upp. Kämpa på.
Flås. Vi är framme på Uhuru Peak. Fram med kameran. Jag förfryser händerna, och får bara tre-fyra bilder innan de nyladdade batterierna laddar ur.
Men toppen är nådd: 5 895 meter, Afrikas tak!
resa@hbl.fi

Artikeln i PDF-form: http://www.slideshare.net/kajarno/kilimanjaro-afrikas-tak-hr-kommer-vi-hbl-1942009