Visar inlägg med etikett Sevärdheter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sevärdheter. Visa alla inlägg

onsdag 3 december 2008

En rysk bastu är ingenting för mesar

Igår var jag i bastun i Moskva. Det är inte så att alla ryssar vore bastutokiga, men Kostja och Alik är det. Jag har redan tidigare varit i en rysk banja (Баня) med dem, och nu lovade de ta mig till nästa nivå. Och visst infriade de sitt löfte.



Ryska bastubadare företer vissa likheter med kycklingen Calimero.

Kostja hade för denna gång valt Селезнёвские бани, Selesnevski-baden på den historiskt sett intressanta gatan Селезнёвская (namngiven efter en rik husägare på 1800-talet). Pluralis används för att det rör sig om skilda bad för män och kvinnor, och respektive bad är indelade i en första klass och en normal klass. Vi valde normal klass för män, och betalade 750 rubel (drygt 20 euro) för tre timmars inträde.

Jag hade nogsamt lämnat klocka och värdesaker på hotellrummet (Lesnaja är inom gåhåll), så jag hade inget att oroa mig för då vi lämnade våra kläder i ett öppet omklädningsrum. Okej, det fanns en ansvarig Банщик (banschtschik), men tryggare är man ju om en rätt liten del av den personliga balansräkningen är allom till påseende.

С лёгким паром dvs. "Mild ånga på dig!" låter den ryska bastuhälsningen. Vi gick in i bastun, via det stora tvättutrymmet. De hade just förberett ånga. Vi var iklädda bad-melantor (dvs. pisiskrinnare), och erbarmligt löjliga filthattar (войлочная шапка) som fick oss att se ut som kycklingen Calimero.

Men bastutemperaturen var inget för kycklingar, utom måhända de som blir levande grillade. Bastuugnen var stor som en vanlig bastu, och bastuområdet hade en lokal "Bademeister" som viftade hetluft på folk. Applåder gavs efter utförd gärning, precis som hemma i Tyskland.

Därnäst vankades det kvass och te. Gott. Avslappning! Lugn och ro. Varva ner.

Men en bastugång räcker givetvis inte. Nu skulle det bli bastukvastbehandling på ryskt manér. Det skiljer sig inte så fasligt från finlandssvenska (allmännordiska) metoder, så när som på att kvasten oftare är av ek (Дуб) än björk (Береза). Kvasten går under namnet vjenik (Веник).

Kostja bad mig lägga mig raklång på mage, och så gav han en ordentlig behandling sådan jag haft högst en gång tidigare i mitt liv (på pokerresa i Baku, av en lokal azerbajdjan). Väta huden. Vifta hetluft på huden. Slå huden med kvasten. Slå hårt. Slå hårdare. Slå länge. Vända på sig och upprepa behandlingen på andra sidan kroppen.

Behandlingen går under namnet parit (парить), vilket har flera betydelser: Ånga, lurendrejeri, själslig avkoppling. Jag kan förstå alla tre nämnda betydelser.

Efter tre bastuturer med däremellan förekommande totalvädring av bastun och därtill hörande pinfärsk ånga var vi klara. Det var det mest grundliga bastubadandet jag varit med om.

Och jag rekommenderar varmt (för att inte säga hett) ett provbesök i en rysk banja, för alla resenärer i österled. Språkförbistring och smärre olikheter i sedvänjor gör dock att man gör smart i att gå i bastun med en lokal, bekant rysse.

Länkar:

fredag 28 november 2008

Ämbetsbetyg för lagfart

Merja Kaarto, disponenten för Furuvik, igår kväll: Kaj, du behöver ett ämbetsbetyg för att få lagfart på hyresavtalet för Furuviks tomtutvidgning ur församlingens ägor.

Kaj: Jahaja. Var får man det då?

Merja: På vilken magistrat som helst.

Kaj: Också i Mariehamn?

Merja: Säkerligen.

--

Kaj i statens ämbetshus på Torggatan 16, idag morse: Godmorgon! Är jag på rätt plats om jag behöver ett ämbetsbetyg?

Trevlig åländsk blondin: Jovisst, det är du!

Kaj: Jo, det gäller ett ämbetsbetyg för lagfart.

Tåb <tänker en stund>: Du sa fartyg?

Kaj: Nej, lagfart.

Tåb: Men det gör inga jag. Det gör Jenny och Micke i övre våningen. Och de är inga här idag.

Kaj: Nå, jag behöver inte papperet idag. Men jag vill kunna visa upp mig i dag, som tecken på att jag lever, och så kan jag få intyget senare.

Tåb: Jo Sofia kommer om några minuter, hon kan säkert fixa det.

Kaj: Bra. <går på bekvämlighetsinrättningen> <tiden går> <kommer tillbaka>

Tåb: Jag fick tag på Sofia, och det är till Lantmäteriavdelningen du skall. <ger instruktioner hur man går dit, i andra ändan av byggnaden>.

--

Kaj: Hej, jag skulle behöva ett ämbetsbetyg för lagfart.

Annan trevlig åländsk dam på lantmäteriavdelningen: Aj lagfart säger du? Det är inte här. Det är i tingsrätten. Men det är riktigt bredvid.

--

Kaj: Hej, det här är tredje luckan jag är vid idag. Undras om jag äntligen kommit rätt. Jag skulle behöva ämbetsbetyg för lagfart.

Tredje trevlig åländsk dam: Men då skall du till magistraten!

Kaj: Där började jag min odyssé, och de pekade mig hit!

Ttåd: Ja här kan vi ge lagfart, men inte ämbetsbetyg.

Kaj: Ja-a, jag borde kanske bara ha sagt "ämbetsbetyg" och inte alls "lagfart".

Ttåd: Så är det!

--

Kaj: Hej, här är jag igen! De sa att jag ändå skulle just hit.

Trevlig åländsk blondin, bekant sedan tidigare: Jahaja!

Kaj: Jo, det är alltså ett ämbetsbetyg jag behöver.

Tåb: Jo det kan vi nog fixa.

Kaj: Bra.

Tåb <fixar och har sig>. Sofia, kan du hjälpa, jag har inte rättigheter?

Sofia: Jovisst! <fixar> 3,70 €, tack!

Kaj: Tackar! <betalar 3,70 €, får ämbetsbevis>

lördag 8 november 2008

Chilensk terapiform

Min älskade och högt åtrådda hustru tog i går i Santiago de Chile följande bild av mig:

Den erbjudna terapiformen låter intressant. Jag undrar om den riktar sig främst till kvinnor, eller till män, eller till båda samtidigt?

onsdag 5 november 2008

En hel vägg är en enda tegeltavla

I vår restaurang i stadsdelen Palermo i Buenos Aires hade arkitekten som renoverade huset visat sig kreativ. Gamla tegelväggar är ju snygga, men övergången mellan gammalt (tegelväggen) och nytt (tapeten) är inte alltid så enkel att gestalta.

Så varför inte rama in tegelväggen, verkar arkitekten ha tyckt. Kreativt!

Även Buenos Aires har Björnkonst

Gatukonst, sådan Björn samlar den i Östeuropa, förekommer i riklig mängd i Buenos Aires. Åtminstone i stadsdelen La Boca.



Mer om Buenos Aires har jag skrivit på engelska:

måndag 22 september 2008

Låsena i Riga

Ja, det heter "låsen", men annars låter rubriken inte som "Hundarna i Riga" av Henning Mankell.



Och ja, egentligen härrör låsen inte från Riga utan från Rom, som min sardiske kollega Giuseppe Maxia lärde mig.

I Rom gjordes det en film om en viss bro, där ett älskande par beseglade sin kärlek genom att gravera sina namn i ett hänglås, låsa fast det i en del av bron, och sedan slänga nyckeln i Tibern. Bron heter Ponte Milvio (på svenska använder man ibland det latinska namnet Pons Mulvius) och filmen Lucchetti di ponte Milvio ("Hänglåsen på Pons Mulvius").



Det här lär (allt enligt Giuseppe) sedan ha lett till en anstormning av andra, reella älskande par som kopierade sedvänjan. Helst vid samma bro, och om inte, så helst i Rom, men ifall inte, så duger bro som bro -- bara den ser halvvägs romantisk ut. Enligt den engelskspråkiga Wikipediaartikeln "Love padlocks" kanske seden i uppstod vid Ponte Vecchio i Florens, redan före filmen i Rom. Den artikeln påtalar också uttryckligen de många låsena i Riga.

Nå, Kirsten, vilken bro skall vi välja?