Visar inlägg med etikett München. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett München. Visa alla inlägg

söndag 15 februari 2009

Tolvtusen kvadratmeter bastu i Therme Erding

Tidernas bastubad! Igår var barnen och jag i Therme Erding. Erding ligger på trekvart timmes avstånd med S2, plus tio minuter till med buss (inklusive väntetid). Vänta kan man också behöva då man köper sin biljett, men efter det är det fråga om fullständig avkoppling -- eller äventyr, om man är bland rutschbanorna.

Det rör sig om världens största bastulandskap. Tolvtusen kvadratmeter! Över tjugo olika bastun. Fullständigt fantastiskt -- en fullgod orsak att besöka München, oavsett årstid.

Orsaken att jag skriver denna blogginlaga må därmed bli klar: Vemsomhelst som hälsar på oss i München bör lämpligen avdela en dag för Therme Erding.

För barnen och de äventyrslystna finns det rutschbanor. Det är snäppet bättre än Serena, men inte såå fasligt mycket. En fullgod orsak för besöket är det dock fråga om. Viktigt att veta är också att rutschbanor och simbassäng är det enda som barn under 16 år får besöka. Bastuområdet, ur min synvinkel den egentliga attraktionen, är förbehållet vuxna. Och här vill man uttryckligen slappna av så mycket att man ogärna passar tider när man skall träffa barnen för ätande eller övrigt umgänge. I vårt fall var vi i Erding bara i tre timmar, så att Alexander och Kaj började med att gemensamt pröva äventyrsattraktionerna, varefter Kaj ensam var i bastuområdet ända till den avtalade sluttiden. Sophia i sin tur umgicks hela tiden med sin kompis Nikoleta, men området var så stort att de aldrig ens stötte på Alexander.



Alexander och Kaj prövade på nedfart både med ringar och i "backhoppningsbacken".

I en påstått keltisk bastu viftar Bademeistern med en flagga prydd av någon föregivet keltisk symbol:


Det finns två stycken "Kelo-Sauna", här den mindre:


Diverse halvvarma doftande utrymmen som slutar på -arium vimlar det av:


Till de mer exotiska bastuna hör Wolperdingerbastun. Wolperding är fladdermus.


Simbassänger i bastuutrymmet vimlar de av. Den ena är större än den andra. Somliga är inne, somliga är ute.


Områdets arkitektur är en fröjd för ögat






Arkitekterna har fått rätt så fria händer också vid gestaltandet av duscharna


Det finns bastun och utrymmen med namn som Stonehenge, Alhambra och Villa Toscana. Det finns en isländsk geysirbastu. Allihopa väl genomförda. Speciellt ser jag fram emot att besöka Zirbelstube, där man varje heltimme bjuds på gratis Erdinger Alkoholfrei.


Och apropå Erdinger: I bastuområdet finns rikligt med restauranger och barer, där man får betala på kredit med sin bastunyckel -- och sedan betalar man räkningen vid utgången. Det här fattade jag ju inte som första resans gosse, så det blev ingen Weißbier för mig. Men nästa gång! Och då skall jag också ta med melantor (pisiskrinnare) och en extra handduk, så man har en torr en att torka sig med efteråt (för enligt tysk sed måste man ju sitta på en handduk i bastun).

Ytterst rekommendabelt, för en heldag!

Källa för bilderna: Therme-Erding.de

lördag 13 december 2008

Tatort: Udo Wachtveitl och Miroslav Nemec i Muffathalle


Jag ser inte så gärna på TV. Men om jag gör det, då ligger den klassiska tyska TV-deckarserien Tatort överst på önskelistan. Och då skall det inte vara vilken Tatort som helst, utan en från München, med Udo Wachtveitl som Hauptkommissar Franz Leitmair och Miroslav Nemec som Hauptkommissar Ivo Batic. I hela 44 av 51 Tatort-avsnitt beledsagas herrarna Wachtveitl och Nemec av Michael Fitz, som Kriminaloberkommissar Carlo Menzinger.

Dessa tre herrar höll idag konsert ("Die 3 BR-Tatortkommissare") i Muffathalle på tre minuters cykelavstånd hemifrån.

De var lagom avslappnade och roliga. Bayrare saknar liksom finlandssvenskar alla tänkbara tvivel rörande sin egen förträfflighet. Det rörde sig om ett suveränt uppträdande på lokal bayerska, ställvis översatt till tyska och ibland pepprat med engelska. Den kroatiske Miros del uppträdde också med en bosnisk sång.

Alla tre herrar verkar vara goda musiker, och inte "bara" skådespelare.

söndag 23 november 2008

Det var kallt att springa runt Isarwehr idag!

Kallt som i rysshelvetet var det idag, då jag sprang min vanliga springrunda på 12 km runt Isarwehr. Ett mer objektivt mått på kylan vore kanske -1 grad. Men subjektivt sett var det första gången i höst då jag trots medhavd skrivutrustning (penna, papper) inte plitade ned några av de nya idéer jag fick medan jag sprang, för fingrarna var för stela.

Och visst hade det fallit snö. Men någon kamera brydde jag mig inte om att ta med, och jag tänkte inte ens på telefonen.

Så de bilder som jag delger här är lögn och bedrägeri. De är visserligen från samma rutt runt Isarwehr, men de är tagna 19.2.2005. Riktigt så här mycket snö fanns det inte idag, även om det nog var vitt på många tak.



Det var årets hundranionde löpning, och jag har nu nått upp i 1252 km i år. Sammanlagt har jag tillbringat 4,6 dygn springandes under året hittills. Medelhastighet 11,3 km/h. Så säger Open Office.