Runnismen, en fallstudie i sociala nät

Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Runnismen, en fallstudie i sociala nät

På en allmän nivå kan man yttra en mängd snusförnuftigheter om sociala nät. Intressantast blir det då de sociala näten tillämpas på specifika fall. Här beskriver jag dels hur jag redan nu nyttjar sociala nät för att sprida en enskild tanke ("Långdistanslöpandet kan beskrivas som en religion"), dels hur jag skulle bygga vidare från nuläget, om jag hade mera tid för ändamålet.

Tanken bakom runnismen beskrivs i en separat artikel där Forums chefredaktör Patrik Lindfors intervjuat mig. Syftet med denna artikel är att beskriva hur jag nyttjat näten för att sprida rörelsen, och därigenom utgöra en inspirationskälla för läsaren: Vad är allmängiltigt? Vilka analogier kan du tillämpa på din egen situation?

Från början var min tanke att skriva en bok. En människa måste någon gång under sitt liv skriva en bok, har jag läst, och filosoferande om löpning kändes tillräckligt skoj. Men förstaresansgossar som jag hittar inte förläggare, och kanske inte ens har staminan att skriva en hel bok i ett kör utan läsarrespons.
"Men så kör med sociala media", sa en kollega. Och det sa klick.

Vid det laget hade jag redan en innehållsförteckning för boken, där en rubrik var "religionens trossatser". Att förkunna en religion, även om det sker med glimten i ögat, går inte utan någon form av trossatser. Så jag började nysta innehållsbiten därifrån.

Sedan gällde det att markera åt sig de viktiga namnen. Jag bokade runnism.com och runnismus.de för de två viktigaste språken. Ett första bakslag fick jag med Twitter, där Runnism var upptaget av en japansk studerande med ett tjugotal kompisar och ett hundratal twittranden på japanska. Via Google Translate fick jag etablerat medmänsklig kontakt med japanen, som jag efter en stunds tjattande på ömsom japanska, ömsom engelska vågade be om Twitter-namnet Runnism. Han sa ja.

Därmed fanns början. Jag hade den twitter-identitet jag önskade. Och den allmänna slutsatsen är inte svår: Paxa rätt namn på Twitter i tid, även om du inte börjar twittra ännu.

Den kronologiskt sett följande biten blev ett kort föredrag för ett femtiotal Twitteranvändare. Därmed kom den första publiciteten, på ett rätt okontrollerat vis. Jag hade tänkt vänta en stund under radarskärmen. Samtidigt är jag dock nöjd att det gick som det gick. Skall man nyttja nätet för att sprida information, kan man inte göra allting själv. Dels tar det massor av tid att producera allt innehåll ensam. Dels har man inte de rätta kontakterna, så att de önskade läsarna har en chans att hitta en. Det är mycket trovärdigare om andra talar gott om en, än om man talar i sin egen sak. Och på detta vis fick jag ett hundratal Twitter-anhängare för Runnismus inom två veckor, utan att själv enligt egen förmening "göra något". En bidragande orsak var att det tio minuter långa föredraget råkade filmas, varefter filmen spreds till andra. Den allmänna slutsatsen av detta? Kombinera nätaktiviteter med realvärldsaktiviteter. Nätaktioner föder föredrag och press. Uppmärksamhet i föredrag och press ger ytterligare nätkontakter. Och en positiv spiral har uppstått. Det här gäller etablerande av Finlands svenska scouters web 2.0-närvaro i samma grad som runnismen.

Av tidsbrist, eftersom runnismen inte är ett sätt för mig att förtjäna brödfödan, försummade jag sedan att kvickt bygga vidare på berömmelsen. Men efter en stund ville jag pröva på Facebook-fansidor. Och det var enkelt. Bara att grunda en sida i Facebook, till vilken jag kopierade innehåll från mina tidigare blogginlagor om runnismen. Och så bjöd jag in mina Facebook-kontakter. Inom någon vecka fanns det hundra anhängare, och redan vid 25 ger Facebook möjligheten att grunda en "vanity URL", alltså en webadress där eget valfritt ord ingår. Det må vara fåfängt att ha adressen facebook.com/runnism, men det är också väldigt praktiskt. Den allmänna slutsatsen är att jag rekommenderar varendaste en organisation att kvickt skriva fansidor, få 25 anhängare och sedan grunda facebook.com/fissc eller annan motsvarande förment fåfäng förkortning. Ett bättre och mer lättillgängligt visitkort är det svårt att få. Och mödan är marginell.
Följande steg jag prövat på är Google Sites. Innehållet i www.runnism.com var väldigt enkelt att bygga upp. Mera därom i den elfte och sista spalten, "Enkelt en fin egen webbsida".

Just nu håller jag på att utvidga runnismens nätnärvaro riktning film. Skall runnismen spridas, måste det ske via föredrag. Och nätet multiplicerar effekten av föredrag på två enkla sätt: Själva föredragstexterna kan laddas upp i Slideshare, och hela framförandet kan filmas och läggas exempelvis på YouTube. Min slutsats var att göra en liten viral filmsnutt, som just nu är filmad och torde släppas inom april månad. Den allmänna slutsatsen gäller återanvändning: Välj valda delar av föredrag, häng upp dem på nätet både som video och i textform på SlideShare.

Det jag ännu inte gjort med Runnismen men ändå rekommenderar gäller nätverkandet i sin mest sociala form: Läs andra relaterade Twitter-sidor. Bli twitter-vän med dem som vet allt om ditt specialgebit. Kommentera deras bloggar. Skriv sammanfattande twittranden om deras tankar. Träffa dem i realvärlden. Koppla alltså ihop nätverkande i realvärlden med det du gör i webb 2.0. Framför allt: Tillämpa Kants imperativ på Web 2.0; kommentera likasinnades webalster, eftersom det är just det du vill att de gör
med dina webalster.

Och hur vet du om du lyckats? Mät framgången! Framgången i Web 2.0 mäts på olika sätt. Ett mått är antalet vänner (fan-anhängare, prenumeranter - kärt barn har många namn). Ett annat är mängden innehåll: Antal sidor, inlagor, fotografier, filmer. Ett tredje är den interaktivitet du lyckas skapa: antal kommentarer; mängden innehåll skapad av frivilliga eller anhängare och inte av dig själv; antal frågor. Ett tredje är mängden besökare: hur lästa är sidorna? Det finns rikligt med analysverktyg för detta.

Därmed har vi nått den sista allmänna slutsatsen:  Definiera ett antal mått på omfattningen av dina aktiviteter i de sociala nätverken, och följ sedan upp dem. Då vet du om det varit någon vits med din satsning och kan justera mängden arbete till en förnuftig nivå!

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



Det här är en artikel som bygger vidare på elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.