Upplevelsen var positiv. Det tog under tre timmar att ta sig från London till Paris, centrum till centrum. Men framför allt gällde den positiva upplevelsen att England inte längre känns så avlägset. För annars ter sig England nuförtiden lätt som ett exotiskare eller mer distanserat land än, säg, Ungern, som upptagits i Schengen och nås utan passkontroller och långa promenader till avlägsnare avkrokar av flygfältena.
Starten i London skedde från St Pancras. Lokala förståsigpåare betecknar St Pancras som "avlägset", men för mig var det bara fyra tube-stationer borta. På St Pancras var skyltningen utmärkt (de lär ska vara stolta över sin status som internationell järnvägsstation) och incheckningen var mer lik ett flygfält än någon järnvägsstation jag varit på. Passkontroll, säkerhetskontroll (nej, datorn behövdes inte tas ut), prydlig väntesal.
Att Europa växer samman syntes inte bara på den tvåspråkiga skyltningen, utan även på de dubbla eluttagen.
Perrongen var som vilken som helst, nästan i varje fall.
Ingångarna till vagnarna var markerade med tydliga nummer på golvet, som vore man på väg in i japanska Shinkansen.
Själva tågvagnarna var inte desto underligare än vilka andra europeiska eller japanska tågvagnar som helst. Bra utrymme att jobba. Ja, eluttag fanns (denna gång "bara" normaleuropeiska).
Ute var det tyvärr så mörkt så jag har ingen aning om hur det såg ut då vi åkte in i tunneln. Plötsligt förkunnades det bara att vi var i Calais.
Taxikön framme i Gare du Nord var oförhappandes väldigt lång. Klockan var elva och lat som jag är hade jag inte kollat upp hur jag skulle ta mig därifrån till Arc de Triomphe på normalt och vettigt vis, alltså med métro. Så jag gick i taxikön, som inte var så fasligt lång men desto långsammare. Efter tjugofem minuters köande var den dubbelt så lång som när jag kom, och jag fick äntligen min skjuts.
I varje fall gav Eurostar mersmak. Har jag ärende till både London och Paris, förlägger jag gärna besöken tätt inpå varandra, för visst var det bekvämt att åka tåg från centrum till centrum på under tre timmar. Och nästa gång hoppas jag att det är dagsljus, så jag ser något.
Detta är en bloggsida som är bakåtdaterad till 30.9.2008 för att den är avsedd som icke iögonenfallande (men allmänt tillgänglig) planeringssida för pokerresan 2009. Teknisk fotnot: Sidan är länkad från 
Denna kolumn 
Denna spalt är inte en bokrecension. Och en val är inte en fisk. Men låt oss först stöka undan rapporten om vad som hänt sedan senast. Ja, Dave Douglas (ledde integrationen från Suns sida, rapporterar direkt till Suns vd Jonathan Schwartz) kom till Nagu (
En svart svan har oförutsebara konsekvenser. På förhand hade ingen anat oråd, för alla vet ju att svanar är vita. I efterskott står sedan experterna i rad och förklarar trovärdigt varför det var fullständigt logiskt att endel svanar är svarta.
I börsmeddelandet syns även My SQL. För första gången i My SQL:s historia har våra tillväxtsiffror redovisats publikt. ”Den globala efterfrågan på My SQL fortsatte accelerera, med 44 procent flera bokningar under april–juni 2008 jämfört med samma kvartal under fjolåret”. Så exakta har vi då aldrig varit själva! Även resten av det prunkande börsblomsterspråket, ”Vi fortsätter att med tillförsikt bygga på innovationer inom Open Source som accelerator för vår tillväxtstrategi...”, omnämner My SQL.