Kilimandjaro reducerar behoven till de rent fysiologiska

Att bestiga Kilimandjaro påminner väldigt mycket om lägren under armétiden i Finland. I Syndalen eller Rovajärvi är man ute. Man tältar. Man äter ute. Man uträttar behoven ute. Man är tidvis trött. Hjärnan befattar sig med de allra mest grundläggande mänskliga behoven. 

Medan jag vandrade tecknade jag ner några av de fysiologiska behov jag gick och grunnade på:

1. Syre. Farbror Maslow glömde syret. Men det gjorde inte jag, stegen före Gillman's Point och uppe på kraterranden på Kilimandjaro på nästan sextusen meters höjd. Jag kände mig egentligen inte trött, även om jag vinglade värre än en berusad. Mest påfallande var att jag var andfådd. Den sammanlagda tiden för en inandning och den därpå följande utandningen var ungefär en sekund. Det här ger begreppet "flåsa" nya dimensioner. 


2. Värme. Gunillas park i Grankulla hör till de etablissemang som förfäktar tesen att det inte finns dåligt väder, bara dålig klädsel. Rätt har hon. Behovet av värme var ytterst grundläggande, både i tältet under frostnätter och nära Uhuru Peak på 5895 meters höjd, men jag slapp frysa. Tillräckligt mycket kläder gjorde susen.


3. Vila. Kroppslig vila och återhämtning behövdes med jämna mellanrum. Det här gällde både de korta pauserna under vandringarna, och de längre, då man kunde räta ut sig på tältplatsen. Skönt!


4. Sömn. Varenda natt utom den vi besteg toppen bjöd på minst åtta timmars sömn. När vi ätit middag vid halvåttatiden var det kolamörkt ute, så det fanns inte så mycket annat att göra än att sova. Och sovandet gick bra, förutöver att vi på höjder över 3500 m ibland vaknade och fick andas litet extra. Se behov nummer ett, "syre".



5. Vatten. "Drick mycket" är bärarnas tipps nummer två, direkt efter "Pole, pole!" (gå långsamt). Men under vandringen i stekande sol 1000 höjdmeter ned från Gillman's Point var mitt vatten slut, och kläderna dimensionerade efter den nattliga kylan. Törst!


6. Lättnad. Det finns två sorters trängande behov som gör sig påminda, det ena oftare, det andra mer sällan. När jag tänker på hur ofta konsekvensbehovet av "drick mycket" var det som sysselsatte min hjärna, slår det mig hur primitiv den mänskliga apparaten egentligen är. Det andra trängande behovet sköter även karlfolk i små skjul som sarkastiska Kilimandjarovandrare givit namnet "Internet Café". Odören är bedövande, och jag är glad att jag bara en enda dag behövde tre visiter. Jag besparar mina eventuella läsare närmare detaljer.



7. Föda. Hungriga blev vi, men för maten hade jag oroat mig mycket mer än vad som behövdes. De gavs ris, nudlar, färsk frukt, soppor. Mättande, och förenligt med mina egna rigida kostvanor.


8. Samhörighet. Jag hade förmånen att få resa med min son. Detta var en stor tillgång. Delad glädje är dubbel glädje, och delning av vedermödor minskar dem. Och sannerligen var omsorgen om min avkomma ofta det som sysselsatte min hjärna. Det kändes rätt, och mycket ädlare än tanken på följderna av överdimensionerat vattendrickande.


9. Fortplantning. Liksom under arméns läger vandrar tankarna åt alla håll, speciellt om man är mätt och belåten och inte nedkyld, andfådd eller törstig. I motsats till arméns läger kan man ta med sig sällskap av motsatt kön till Kilimandjaro. Så var dock inte fallet för min del, ty min hustru är inte begiven på tältande och fysisk ansträngning.


10. Renlighet. Det är ingen slump att jag nämner renligheten sist. Ja, jag avskyr svettlukt och jag njuter av duschande. Men skam till sägandes led jag inte märkbart av att sätta renligheten på sparlåga under veckan. Rena strumpor och varmt vatten att skölja sig under armarna med, det räckte för att jag subjektivt skulle uppleva mig som tillräckligt ren för att må bra.

Nu är Kilimandjarolägret förbi, och jag sitter duschad och nyrakad i hotellrummet i Moshi i väntan på flyget hem till Europa. Jag har lovat mig själv att aktivt gläda mig åt rätt lufttryck, värme, müsli med banankvarg, sushi, dagliga varma duschar och min hustrus sällskap. Och en alldeles särskild tanke ägnar jag toalettstolen av porslin inom varmt gåhåll från sängen.

Ovanstående bild är arrangerad. Kaj behövde inte rullas ned på bår.