fredag 27 februari 2009

Asanti för den goda maten, Dolla!



Kaj: "Asanti!" ("Tack!")
Dolla: "Karibu!" ("Varsågod!" -- ordagrant "Välkommen!")
Alexander: "Asanti!"
Dolla: "Karibu!"

Denna ordväxling upprepade sig flera gånger vid varje måltid Dolla O Mpuru serverade oss när vi besteg Kilimandjaro. 

Till morgonmål vankades det gröt. Porridge. Riktigt gott, och fullständigt förenligt med Kajs matvanor. Inte kan jag ju hoppas på müsli med banankvarg heller. 

Före lunch och middag stod Dolla utanför tältet med en kaffepanna och ett tvättfat. Kaffepannan (modell gammelmormors kopparkanna men i billigare material) innehöll varmt vatten, som vi fick skölja händerna i. Verkligt bra för hygienen, och för den subjektiva upplevelsen av renlighet.

Och sannerligen klarade vi oss utan magåkommor. Alexander räknar detta som en av Dollas allra främsta förtjänster. Inget magont, inga magpiller, ingen diarré. Asanti, Dolla!

Att magåkommorna lyste med sin frånvaro är desto mer beaktansvärt i och med att vi åt rikligt med färsk frukt (ananas, vattenmelon, mango, banan, apelsiner i klyftor), färska grönsaker (tomater, nödtorftigt skalad gurka) och ägg (hårdkokta men dock). Några bitar av höns som skiftade i rosa lämnade vi oätna, visa av Kajs fjolårssalmonella från Bangalore.

Vad drickat beträffar pimplade vi i oss te i kopiösa mängder. Nestlé har en hög marknadsandel i Tanzania, och vi drack även deras kakao (som var ulandstypiskt maskerad till "energidryck"). Ibland drack vi bara varmt, kokt vatten. Till detta kommer två-tre-fyra liter vatten på flaska under själva vandringarna.

Överraskningsvis var proportionen av vitt bröd, plättar, french toast och franskisar glädjande låg. Jag behövde sällan tacka nej. I stället fanns det ris, spagetti och helt ätliga såser. Ofta grönsaker, ibland fisk, ibland fågel. Aldrig rött kött. Nåväl, jag befarar att även de som gillar rött kött hade haft sina dubier med det tanzaniska röda köttet.

I jämförelse är matläget uselt här i Ameg Lodge i Moshi, där vi nu bor i väntan på hemflyget. Här varvas flottig mat med sötad mat och jag får kämpa för att hålla hungern stången. Servitriserna är dumma och lata. Raka motsatsen till Dolla i bergen.

Tack, Dolla, för den goda maten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar