Fenomenet sociala medier

Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Fenomenet sociala medier

Sociala medier är snart lika viktiga som mobiltelefoner och mejl. LinkedIn, Facebook, Twitter och andra nätverk behövs privat och i yrket, på individnivå och organisationsnivå. Avsikten med denna vägledning är att ge läsaren en välment spark i baken, i riktning mot förnuftig användning av de nätverk som befrämjar läsarens mål.

Som en följd av de elva artiklarna i Forum för Ekonomi och Teknik har jag blivit ombedd att hålla ett antal föredrag. I dessa föredrag ger jag en allmän överblick, som dels lyfter fram det väsentligaste ur de elva spalterna, dels fördjupar de väsentligaste frågeställningarna. Och denna artikel har i stort sett samma innehåll som föredragen; endast formatet är ett annat.

Detta häfte har -- liksom föredragen -- fem framgångskriterier:

1. Rädslan försvinner. Jag talar om den onödiga respekten många kloka, sociala människor känner för att "vika ut sig på nätet". Har artikeln fyllt sitt syfte, upplever läsaren inte några värre integritetsvåndor utan nyttjar nätet med samma självklarhet som mobiltelefoner och mejl. Vi har lärt oss minimera frustrationen förorsakad av påflugna telefonförsäljare och tidskrävande spam-mejl. Men även om telefon och mejl har sina irritationsmoment, använder vi dem enligt bästa förmåga och är ingalunda rädda för dem. Samma känsla kan vi uppnå med sociala media.

2. Tre individprofiler blir till. Fyller artikeln sitt syfte skapar läsaren tre rimligt välskötta profiler på webben. Två av dem är uppenbara: LinkedIn och Facebook. Till tredje profil väljer läsaren lämpligen Twitter, Flickr, Slideshare, Xing eller vilket annat nätverk som helst som ter sig intressant. Och med "välskött" menar jag att basdata är ifyllda enligt nätverkets egna principer och att läsaren laddat upp ett hyfsat, igenkänneligt porträttfotografi.

3. En Facebook-fansida blir till. Här talar jag om en sida som gäller den organisation läsaren jobbar för. Eller den produkt läsaren arbetar med. Innehållet i sidan bör vara rimligt täckande, intressant och lockande för läsarens Facebook-vänner.

4. Aptiten växer gradvis. De tre individprofilerna räcker som ambitionsnivå för den första månaden, men snart dessefter vill den ivriga läsaren handgripligen pröva på närbesläktade Web 2.0-fenomen. Wikipedia, Google Maps, Google Docs, Google Sites, Google Alert, Alltop, Flickr, YouTube. Inte alla av dem, men somliga.

5. Långsiktigt utbyte uppstår. Det slutliga kriteriet för huruvida det är någon vits med denna artikel, detta häfte och de besläktade föredragen är huruvida läsaren respektive åhöraren haft någon nytta av Web 2.0 i verkliga livet. Om Forum kunnat bidra till detta, har vi nått våra mål!

Grundteser och filosofi

Med lagom respektlös inställning till nya fenomen kommer vi fortare till saken. Och kärnan i sociala medier handlar om att synas, på ett positivt sätt. Det finns givetvis flera sätt att synas på. En tidigare okänd person som gör bort sig i Big Brother syns. Och en framgångsrik företagsledare som intervjuas i en välrenommerad tidskrift syns likaså. De flesta av oss drar oss av fullgoda skäl för den första sortens publicitet, men är är inte tillräckligt intressanta för att lyckas nå den andra sorten. Och då tilltalar kantänka Marcus Wallenbergs valspråk "Esse non videri", "vara inte synas". Men det är vilseledande. Det är svårt att verka men inte synas om man inte har Wallenbergs pengar bakom sig. För de flesta av oss gäller bondförnuftsutsaga ett: Vi måste synas om vi vill nå våra mål.

Följande bondförnuftsutsaga gäller nätverkseffekten. Det gäller att vara med i de nät som är relevanta, de nät som andra är med i, de nät som är tillräckligt stora. NMT och Betamax hade på sin tid tekniska fördelar. Men kör alla andra med SMS i sin GSM kanske du bör avyttra din gamla NMT? Och på samma sätt gäller nätverkseffekten våra webbsidor. Tro inte att folk hittar så lätt till just din webbsida. Vill du sprida kunskap, lägg ut den på Wikipedia. Vill du sprida fotografier, kör med Flickr, Picasa eller något annat etablerat nät. Vill du begeistra folk för din organisation, din hobby, din produkt, gör en Facebook-fansida. Gå dit folk är, vänta inte att folk kommer till dig. Höjden är då du kräver att användare skapar nya användarnamn och lösenord på din sajt, i situationer då de flesta redan har identiteter på någon sajt som du kunde använda. Mindre jobb för dig, och än viktigare, lättare för ditt nätverk. Alltså, bondförnuftsutsaga två: Bygg vidare på redan existerande nätverk.

Den tredje utsagan riktar sig direkt till målgruppen för mina artiklar och föredrag, nämligen finlandssvenskheten. Nätverkande är fi-fi-finlandssvenskt, heter det i en uppsjö av undersökningar. Och säkert stämmer det att vi finlandssvenskar har starka, väl utbyggda och diversifierade nätverk. Att nätverka på Internet faller sig därmed naturligt för oss. Det enda nya är att Web 2.0 använder Internet som ett verktyg för nätverksbyggande. Om vi är bra på nätverksbyggande i det verkliga livet, är redan mer än hälften vunnet. Bondförnuftsutsaga tre: Web 2.0-nätverkande är bara en ny form av nätverkande, och de flesta gamla visdomar gäller.

Därmed kommer vi direkt till den fjärde punkten, nämligen insikten att odlandet av ett nätverk delvis är ett självändamål. Vårt kontaktnät är inte en börs för realtidshandel av tjänster och gentjänster. Människan är en social varelse som mår bra av att hjälpa sina medmänniskor. Vett och etikett finns också på nätet, och friherre Knigge hade fort funnit sig tillrätta på Facebook. Bondförnuftsutsaga fyra: Nätverka inte för kortsiktig, snöd vinning utan för glädjen att umgås.

Delvis i kontrast till den fjärde punkten talar jag också för målinriktat nätverkande. Klart att vi inte ringer och mejlas med vem som helst. Lika dumt vore det att web-nätverka urskillningslöst. Någon eftertanke behövs. Vilka är dina mål? Vilket är organisationens ändamål? Vet du det är mycket vunnet. Sedan gäller det att fundera hur man bäst avspeglar målen på nätet. Bondförnuftsutsaga fem: Nätverkandet skall stöda målen i realvärlden.

All vår början varder svår, heter det. Men så behöver det inte vara på nätet. Många basuppgifter finns redan, och behöver bara sammanställas. För organisationers del är det viktigt att på nätet avspegla stadgar, verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser, adresser, fotografier, kartor och kalendrar. Sådant brukar redan finnas. Och endel av det rentav på webbsidor. Att dessutom lägga in det i lämpliga portioner i Facebook, Twitter och Flickr behöver inte vara så tidskrävande. Finns inte dessa grundläggande dokument, är det kanske där du bör fästa din uppmärksamhet i stället för att befrämja alltför flummigt ställda mål med webben. Då får vi alltså den sjätte och sista bondförnuftsutsagan: Återanvänd det du redan (borde ha) skapat.

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



Det här är en syntes av elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

Runnismen, en fallstudie i sociala nät

Denna kolumn ingår i ett särtryck ur Forum för ekonomi och teknik. Häftet ifråga utkom 11.3.2010 och kan beställas via mejl till feedback@forum.fi.

Runnismen, en fallstudie i sociala nät

På en allmän nivå kan man yttra en mängd snusförnuftigheter om sociala nät. Intressantast blir det då de sociala näten tillämpas på specifika fall. Här beskriver jag dels hur jag redan nu nyttjar sociala nät för att sprida en enskild tanke ("Långdistanslöpandet kan beskrivas som en religion"), dels hur jag skulle bygga vidare från nuläget, om jag hade mera tid för ändamålet.

Tanken bakom runnismen beskrivs i en separat artikel där Forums chefredaktör Patrik Lindfors intervjuat mig. Syftet med denna artikel är att beskriva hur jag nyttjat näten för att sprida rörelsen, och därigenom utgöra en inspirationskälla för läsaren: Vad är allmängiltigt? Vilka analogier kan du tillämpa på din egen situation?

Från början var min tanke att skriva en bok. En människa måste någon gång under sitt liv skriva en bok, har jag läst, och filosoferande om löpning kändes tillräckligt skoj. Men förstaresansgossar som jag hittar inte förläggare, och kanske inte ens har staminan att skriva en hel bok i ett kör utan läsarrespons.
"Men så kör med sociala media", sa en kollega. Och det sa klick.

Vid det laget hade jag redan en innehållsförteckning för boken, där en rubrik var "religionens trossatser". Att förkunna en religion, även om det sker med glimten i ögat, går inte utan någon form av trossatser. Så jag började nysta innehållsbiten därifrån.

Sedan gällde det att markera åt sig de viktiga namnen. Jag bokade runnism.com och runnismus.de för de två viktigaste språken. Ett första bakslag fick jag med Twitter, där Runnism var upptaget av en japansk studerande med ett tjugotal kompisar och ett hundratal twittranden på japanska. Via Google Translate fick jag etablerat medmänsklig kontakt med japanen, som jag efter en stunds tjattande på ömsom japanska, ömsom engelska vågade be om Twitter-namnet Runnism. Han sa ja.

Därmed fanns början. Jag hade den twitter-identitet jag önskade. Och den allmänna slutsatsen är inte svår: Paxa rätt namn på Twitter i tid, även om du inte börjar twittra ännu.

Den kronologiskt sett följande biten blev ett kort föredrag för ett femtiotal Twitteranvändare. Därmed kom den första publiciteten, på ett rätt okontrollerat vis. Jag hade tänkt vänta en stund under radarskärmen. Samtidigt är jag dock nöjd att det gick som det gick. Skall man nyttja nätet för att sprida information, kan man inte göra allting själv. Dels tar det massor av tid att producera allt innehåll ensam. Dels har man inte de rätta kontakterna, så att de önskade läsarna har en chans att hitta en. Det är mycket trovärdigare om andra talar gott om en, än om man talar i sin egen sak. Och på detta vis fick jag ett hundratal Twitter-anhängare för Runnismus inom två veckor, utan att själv enligt egen förmening "göra något". En bidragande orsak var att det tio minuter långa föredraget råkade filmas, varefter filmen spreds till andra. Den allmänna slutsatsen av detta? Kombinera nätaktiviteter med realvärldsaktiviteter. Nätaktioner föder föredrag och press. Uppmärksamhet i föredrag och press ger ytterligare nätkontakter. Och en positiv spiral har uppstått. Det här gäller etablerande av Finlands svenska scouters web 2.0-närvaro i samma grad som runnismen.

Av tidsbrist, eftersom runnismen inte är ett sätt för mig att förtjäna brödfödan, försummade jag sedan att kvickt bygga vidare på berömmelsen. Men efter en stund ville jag pröva på Facebook-fansidor. Och det var enkelt. Bara att grunda en sida i Facebook, till vilken jag kopierade innehåll från mina tidigare blogginlagor om runnismen. Och så bjöd jag in mina Facebook-kontakter. Inom någon vecka fanns det hundra anhängare, och redan vid 25 ger Facebook möjligheten att grunda en "vanity URL", alltså en webadress där eget valfritt ord ingår. Det må vara fåfängt att ha adressen facebook.com/runnism, men det är också väldigt praktiskt. Den allmänna slutsatsen är att jag rekommenderar varendaste en organisation att kvickt skriva fansidor, få 25 anhängare och sedan grunda facebook.com/fissc eller annan motsvarande förment fåfäng förkortning. Ett bättre och mer lättillgängligt visitkort är det svårt att få. Och mödan är marginell.
Följande steg jag prövat på är Google Sites. Innehållet i www.runnism.com var väldigt enkelt att bygga upp. Mera därom i den elfte och sista spalten, "Enkelt en fin egen webbsida".

Just nu håller jag på att utvidga runnismens nätnärvaro riktning film. Skall runnismen spridas, måste det ske via föredrag. Och nätet multiplicerar effekten av föredrag på två enkla sätt: Själva föredragstexterna kan laddas upp i Slideshare, och hela framförandet kan filmas och läggas exempelvis på YouTube. Min slutsats var att göra en liten viral filmsnutt, som just nu är filmad och torde släppas inom april månad. Den allmänna slutsatsen gäller återanvändning: Välj valda delar av föredrag, häng upp dem på nätet både som video och i textform på SlideShare.

Det jag ännu inte gjort med Runnismen men ändå rekommenderar gäller nätverkandet i sin mest sociala form: Läs andra relaterade Twitter-sidor. Bli twitter-vän med dem som vet allt om ditt specialgebit. Kommentera deras bloggar. Skriv sammanfattande twittranden om deras tankar. Träffa dem i realvärlden. Koppla alltså ihop nätverkande i realvärlden med det du gör i webb 2.0. Framför allt: Tillämpa Kants imperativ på Web 2.0; kommentera likasinnades webalster, eftersom det är just det du vill att de gör
med dina webalster.

Och hur vet du om du lyckats? Mät framgången! Framgången i Web 2.0 mäts på olika sätt. Ett mått är antalet vänner (fan-anhängare, prenumeranter - kärt barn har många namn). Ett annat är mängden innehåll: Antal sidor, inlagor, fotografier, filmer. Ett tredje är den interaktivitet du lyckas skapa: antal kommentarer; mängden innehåll skapad av frivilliga eller anhängare och inte av dig själv; antal frågor. Ett tredje är mängden besökare: hur lästa är sidorna? Det finns rikligt med analysverktyg för detta.

Därmed har vi nått den sista allmänna slutsatsen:  Definiera ett antal mått på omfattningen av dina aktiviteter i de sociala nätverken, och följ sedan upp dem. Då vet du om det varit någon vits med din satsning och kan justera mängden arbete till en förnuftig nivå!

http://www.linkedin.com/groups?gid=1841943



Det här är en artikel som bygger vidare på elva spalter i Forum för Ekonomi och Teknik 2009. I den spalten beskrev Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdade att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälpte Forums läsare att komma igång.

Förväntningar (Forum 2/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 2 2010, som utkom 25.2.2010.

Förväntningar

Nyckeln till balans mellan arbete och fritid ligge i rätt ställda förväntningar. Det gäller både ens egna förväntningar och omgivningens förväntningar på en själv.

Besvikelse, och i förlängningen ont samvete och stress, är oundviklig om vi lovar våra närmaste en avslappnad semester eller en trevlig middag, samtidigt som vi lovat kunderna eller kollegerna att vara tillgängliga efter bästa förmåga. Då blir det omöjligt att vara alla till lags.

Det är inget fel i sig på att vilja behaga vår omgivning. Att vi hjälper och stöder varandra, i privatlivet eller i yrket, är en fundamental del av vårt existensberättigande. Fel blir det då vi mot bättre vetande lovar runt, i situationer där år av erfarenhet borde ha lärt oss att det kan bli tunt med hållandet.

Det är också en grov missuppfattning, närd av felutnyttjande av mobiltelefoner och mejl, att vi ständigt behöver vara tillgängliga. Det behöver vi inte alls. Och väntar sig någon det av oss, är det bäst att ta ner denna någon på jorden. Att säga nej. Inte aggressivt, reaktivt eller självömkande, utan empatiskt, förebyggande och självsäkert. Varken offensivt eller defensivt, utan sakligt.

Att ställa förväntningarna hos personer man står i beroendeförhållande till behöver inte alltid vara något man ser fram emot. Tidpunkten måste väljas rätt, oavsett det gäller den viktiga men något besvärliga kunden, den självupptagna chefen eller toffelhjältens underdåniga äskan om kompisledighet av "regeringen". Möts en väl underbyggd hemställan av oförståelse, kanske man bör överväga hur viktigt beroendeförhållandet egentligen är. Är detta en kund jag faktiskt vill jobba med? Behöver jag byta chef?

Smärtan i att ställa förväntningarna rätt behöver däremot inte alltid vara hög. "Jag väntar ett samtal av Henrik om vårt nästa uppdrag, men har sagt åt honom att jag bara hinner tala några minuter, eftersom jag är ute och äter med dig." -- "Pappa måste jobba i övermorgon, fast vi är här på landet." -- "Jag måste gå halv elvatiden och kan inte dricka iväll, eftersom jag har ett telefonmöte med Kalifornien. Men tills dess tänker jag ha roligt!"

Vardagen är full av orealistiskt högt ställda förväntningar. "Jag är inte anträffbar just nu men lämna ditt namn och ditt nummer så återkommer jag så fort jag kan", kantänka med betoning på "fort", är önsketänkande. Själv säger jag "Jag avlyssnar sällan telefonsvararen så sänd helst mejl eller SMS".

Och så har vi automatmejlen om semesterledighet. Oj voj. Här föreslår jag ett mejl i god tid i förväg före ledigheten, till dem man väntar sig mejl av under ledigheten eller dem man mejlas mest med. Då kanske parterna hinner reda ut de viktigaste frågorna före ledigheten och förebygga behovet av avbrott. Och automatmeddelandet då? "Jag tar inte illa upp om du påminner mig om viktiga ärenden pånytt på tisdagen den 9.3.2010", efter den obligatoriska harangen om ersättare och SMS-tillgänglighet.

Och stäng för allt i världen av telefonen ibland. Romantiska stunder med partnern skall inte bli störda, ej heller viktiga diskussioner mellan fyra ögon. Personer blir inte automatiskt viktigare av att de avbryter dig per telefon; kanske den du just nu är med förtjänar din fulla uppmärksamhet.

Småpratet är en ypperlig chans att smärtfritt ställa folks förväntningar. "Ikväll skall jag på fotbollsmatch med min son!". Och låt dina kolleger veta huruvida du är morgon- eller kvällsmänniska. Ringer kvällskollegan dig sjutiden på kvällen och du beskrivit dig som morgonmänniska, är det mycket enklare att säga "det här är jag inte beredd att lösa just nu. Jag behöver ett klart huvud. Kan vi ta det en vettig tid i morgon?"

Rätt ställda förväntningar åt alla håll är a och o. Undvik negativa överraskningar för alla parter!



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Fritiden och arbetsmyran (Forum 1/2010)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 1 2010, som utkom 28.1.2010.

Fritiden och arbetsmyran

Hur avskiljer man arbete från fritid? Bör man alls göra det? Hur mycket jobbar man lämpligen, under olika delar av dygnet, året, karriären, livet?
Det här är frågor som vi alla råkar ut för. Vi besvarar dem ofta omedvetet, snarare än eftertänksamt och rationellt. Att arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid är dels en djup sanning, dels en klyscha yttrad av oräkneliga självutnämnda experter.

Avsikten med denna spalt i Forum är att inleda en diskussion mellan Forums läsare, i Forumgruppen på Linked In och i det verkliga livet, om arbete och fritid. Vad utgör en lämplig mängd fritid? Och vad kännetecknar lyckad, ’framgångsrik’ fritid? Vi är de facto alla experter på området. Säkert finns det också folk som förtjänar sitt levebröd på sådana frågor, men jag vill påstå att vi kommer långt genom att tänka efter själva.

Ska man vara tillgänglig för arbetskolleger och kunder under kvällsmiddagen med familjen? Då man hugger ved på landet? När man är ute på sin löprunda? Under valborg och midsommar? Under semester­resan till södern? I skidpisten? Under bastukvällen? Jag tror inte vi är betjänta av dogmatiska svar på någon av dessa frågor. Men vi mår bra av att ställa dem, och av att besvara dem åtminstone inför oss själva. Man kan inte vara alla till lags.

Det självupplevda alternativet till mer eller mindre ständig tillgänglighet för ansvarstyngda arbetsuppgifter är i många fall avsaknad av semester och fritid. ”Hellre åker jag på semester med vissa avbrott, än skippar fritiden helt”, tänker vi då, och inget fel i det. Fel blir det om vi under en tilltänkt ledighet låter oss medryckas totalt av arbetet, försummar dem vi tillbringar ledigheten med och inte kopplar av. Resultatet blir då att vi hellre hade bort stanna på jobbet: Då hade vi gjort ett bättre jobb, och vi hade inte frustrerat vare sig våra medmänniskor eller oss själva med ouppfyllda förväntningar.

Det gäller att fatta medvetna beslut, som man kan rättfärdiga framför allt för sig själv. I stället låter vi oss ofta regeras av konvenansen. Vad ska kompisarna säga? Frun? Mannen? Barnen? Kollegerna? Släktingarna? Alla dessa referensgrupper är viktiga, men man kan ju fråga sig vilken logiken är, om man jobbar så mycket att man inte har tid att njuta frukterna av sitt eget arbete. Detta i synnerhet om man inte arbetar under optimala förhållanden, då chefen är bra, kollegerna stöder en, arbetsuppgifterna är utmanande och man själv är nöjd med vad man får till stånd.

Att åtminstone årligen utvärdera huruvida man är nöjd med sin personliga arbets-fritidsbalans är också hälsosamt. En gång kan man behöva göra undantag, men ett helt år kan inte bestå av en räcka exceptionaliteter. Visst ’har man ibland brådis’, men om arbetslivet urartar i en oändlig följd av brandsläckningar kan man fråga sig dels om ens arbetsmetodik är den rätta, dels om man gapar efter för mycket.

En diskussion om balansen mellan arbete och fritid urartar lätt i allmänna filosoferingar om livets mening. Men kanske det är ett nödvändigt flummande. Hälsa, mat­vanor, att röra på sig, att umgås med vänner – det är viktiga saker. Och är vi rationella då vi optimerar resultatet för våra professionella aktiviteter, varför då inte fatta förnuftiga beslut också när det gäller att ladda kroppens och själens batterier? Också under fritiden bör vi fokusera på ett fåtal saker. Att försöka hålla på med för mycket leder till att inget lyckas bra. Och är vi ute efter ren avkoppling kanske vi bör undvika att tillämpa prestationstänkande på fritiden. Fritidsframgången mäts med annorlunda nyckeltal än den professionella. Vilka de nyckeltalen är må bli temat för en kommande spalt.



Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.

Nyårslöften 2009 och 2010: Tio original och fyra bilagor

För ett år sedan, i början av januari 2009, skrev jag en blogginlaga med rubriken "Kajs tio nyårslöften till sig själv: Om människans irrationella psyke". Föresatser som bara är död text är det inte mycket bevänt med, så jag tänkte ge svaret på Tove Janssons fråga "Vad tror du att det hände sen?".

1. Vanans makt är stor: Sätt regelbundet igång med en ny god vana! Definiera medvetet en önskad vana. Fundera hur du enklast kan övertyga dig själv om denna vana. Direkt nya vanor blev det inte 2009. Bättring behövs 2010! Facit: Miss.

2. Självsäkerhet föder självsäkerhet: Uppträd säkert! Men våga också göra potentiella dumheter, ta risker. Annars lär du dig inte. Nå, jag började förkunna en ny världsreligion, vilket är både självsäkert och riskabelt. Facit: Träff.

3. Identifiera och efterlev dina personliga prioriteter! Hur viktiga är vännerna? Äktenskapet? Barnen? Familjen? Släkten? Hälsan? Arbetet? Pengarna? Prioritera sedan det viktiga framom det mindre viktiga, när det gäller användningen av tid, uppmärksamhet och pengar. Här gjorde jag klara framsteg. Fortsätter i år! Facit: Träff.

4. Lev som du lär: Sätt upp kvartalsmål även inom privatlivet! Ett kvartal är tillräckligt långt för att långsiktiga mål ska hinna uppnås, och tillräckligt kort för att önsketänkande skall synliggöras fort. Ja, jag definierade kvartalsmål inom privatlivet, ja det känns rätt. Facit: Träff.

5. Fokusera medvetet: Skapa ritualer för grov uppföljning av personliga kvartalsmål varje vecka, och noggrann uppföljning då nästa kvartal börjar! Ja, jag följde upp kvartalsmålen både veckoligen och kvartalsvis. Facit: Träff.

6. Gör det tråkiga eller olustiga arbetet uthärdligt eller rentav roligt! Gör arbetet socialt (och dela bördan). Belöna dig för slutförda tråkiga faser. Koncentrera det olustigaste arbetet till en timme per dag. Små framsteg, men inte tillräckligt. Facit: Miss.

7. Be om hjälp av kunnigt folk! Redan formuleringen av önskemålet hjälper på traven. Och hjälpleveranserna håller hjulen i rullning. Javisst! Bara att fortsätta på samma spår. Facit: Träff.

8. Få viktiga saker att framstå som brådskande! Skapa (vid behov konstgjorda) impulser som får dig att fokusera på det viktiga: Hjälp levererad av andra, löften om delleveranser, möten, planerade samtalsämnen. Det här genomförde jag inte konsekvent nog. Facit: Miss.

9. Estetiska värden tilltalar: Omge dig med skönhet, enkelhet och ordning! Oordning, onödiga saker, onödiga inköp är bördor för själen. Ordna. Släng. Om du köper, köp då det som är funktionellt, nyttigt och vackert. Detta efterlevde jag, även om tanken nog ännu kan renodlas. Facit: Träff.

10. Ta väl hand om ditt eget humör: Låt inte småsaker få dig ur spår! Bryt medvetet negativa tankemönster, genom pauser, höjning av blodsockernivån, frisk luft. Löpning hjälper. Djupa andetag också. Facit: Träff.

Sju träffar och tre missar. Om det nu är någon indikator.

För 2010 skall jag fortsätta i samma banor. Några specifika halvnya idéer, besläktade med punkterna 134578:

• Göra verksamhetsplaner på årsnivå för det som är viktigt (åtminstone Furuvik och Runnismen). Det underlättar definieringen av kvartalsmålen (som inte blir belamrade av saker jag inte hinner med under kvartalet), och det gör det enklare att be om hjälp av kunnigt folk,


• Skapa stödgrupper, väl definierade grupper av kunnigt folk som jag regelbundet umgås med virtuellt och i verkligheten, kring specifika områden (såsom Furuvik och Runnismen).


• Systematik i sociala medier, alltså Facebook, Twitter, LinkedIn och Xing. Det är roligt att umgås på dem, att hjälpa och bli  hjälpt. Men liksom med mejlandet bör distraktionseffekten minimeras.


• Skapa och håll ordning och reda, det tänker jag göra. Det är inte bara en fråga om estetik, utan också själsro, tidsbesparing och undviket slöseri.

Få se hur året förlöper!

Foto: Julian Cash.

Enkelt en fin egen webbsida (Forum 12/2009)

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 12 2009, som utkom 21.12.2009.

Enkelt en fin egen webbsida

Vi har nått fram till den sista spalten om hur de sociala näten växer fram på webben, och om hur Forums läsare kan nyttja näten professionellt och privat. Forum-nätverket på LinkedIn har just fått sin tusende medlem. Det finlandssvenska affärssamfundet har därmed fått ett stabilt fotfäste i Web 2.0-världen. Vilka frukter vi kan skörda av vårt nätbyggande beror av vår egen aktivitet, hjälpsamhet gentemot andra, beredskap att dela med oss av våra erfarenheter, frågor och intressen på webben.

De nya sociala näten i all ära, men webben som sådan har redan länge möjliggjort erfarenhetsutbyte och privat publicering. Och därmed kommer vi till temat för denna sista spalt, nämligen i egen regi och på egen adress förvaltade webbsidor -- oavsett vi talar om bloggar eller andra format.

Aldrig förr har det varit så enkelt och så billigt att skaffa sig en egen webbdomän och fylla denna med eget innehåll. Startpriset för en egen .com-adress köper du på GoDaddy.com är 11 dollar, en egen .fi-adress får du för 15 euro per år på Ficora.fi. Själva webbservern behöver du inte köpa eller ens hyra dig in i. Du får den gratis, åtminstone tills din sajt vuxit till sig ordentligt, på Google Sites. Google övertar alltså kostnadsfritt det man tidigare fick betala sig sjuk för, nämligen hosting. Via Google Sites kan du enkelt och bekvämt förvalta innehållet i sidorna, med ett urval av proffsiga layouter. Vi talar om en sällan skådad kombination av gratis tillgänglighet, användarvänlighet och anpassning till individuella behov.

Med Google Sites får du en skaplig stomme i din webbsida uppbyggd i ett huj, på valfritt språk. Anpassningsbar sidnavigation och bloggning ingår. Sökning på fri text likaså. Lägg in dina egna bilder och välj dina egna färger så har du strukturen inom någon timme. Du kan köra med fasta textsidor, fildelning, kalendrar, todo-listor, ja, en överväldigande del av modern webbfunktionalitet står till ditt förfogande på en URL du rår över helt själv. Inte helt fel att ha meritförteckningen uppdaterad på dittnamn.fi/cv, eller hur?

Jag har själv blivit överraskad av hur långt man kan nå med minimala resurser då jag i november startade webbsajten Runnism.com, där jag förkunnar runnismen, löpandets religion. Om tanken bakom mitt missionsarbete kring dyrkan av fysiskt välbefinnande har Patrik Lindfors intervjuat mig i en webb-artikel på forum-fet.fi.

Det väsentliga vad webbens sociala nät anbelangar är att Runnism.com är knutpunkten för alla de andra formerna av nätnärvaro som runnismen har. På sidan finns små inforutor -- gadgetar på modern IT-slang -- som automatiskt uppdateras från webbens sociala nät.

Idag gäller detta Twitter-kontot @runnism, Runnismens fan-sida på Facebook, Picasa och YouTube. I morgon tillkommer annat, såsom del.icio.us-webbsidesbokmärken, Google Calendar och Flickr samt Wreckamovie, den finländskstartade crowdsourcing-sajten för filmproduktion. Därutöver kopplas Runnism-sajten till Google Analytics och Google AdWords.

Facit för Forum-läsaren är att det är fritt fram att gestalta webbsidor för eget bruk. Företag, organisationer, fritidssysselsättningar, passioner kan ges proffsiga webbsidor -- på valfri tillgänglig domän, med amatörkrafter, på kort tid och till ringa kostnader. Och dessa egna nätsidor kan binda ihop och förstärka den egna nätnärvaron på Facebook, LinkedIn, Twitter och de andra verktygen vi behandlat i sammanlangt elva Forum-spalter under 2009.



I den här spalten beskriver Kaj Arnö de sociala nät som håller på att etableras på webben. Kaj hävdar att de blir lika viktiga verktyg som mejl och SMS, och hjälper Forums läsare att komma igång.

Taklagsöl på Furuvik

Igår var det taklagsöl på Furuvik, med drygt tjugo inbjudna gäster. Taket på Furuvik är i och för sig drygt hundra år gammalt, men det finns andra nya hus vars tak uppstått först i år. Nedan talet jag höll, samt ett antal trevliga fotografier av min gamla kollega och vän Duleepa Wijayawardhana ("Dups" är lättare att minnas).

Taklagsölstal 9.12.2009

Välkomna på taklagsöl till Furuvik!

Tere tulemast minu sarikapeole!

Tervetuloa Furuvikin harjakaisiin!
--
Jag kommer att säga några ord om Furuvik, både om byggnadsskedet och om framtiden. Och eftersom alla här inte är svenskar så blir det estniska och finska också, men litet olika på de olika språken. Det blir en dryg kvart timme; sedan är vi klara för en liten rundvandring och till sist något att äta och dricka.

Kõigepealt räägin ma mõne sõnaga Furuvikust - nii ehitusest kui ka tulevikuplaanidest. Ja kuna kõik siin ei ole eestlased, siis räägin ma selle jutu maha ka rootsi ja soome keeles, küll väikeste variatsioonidega. Kogu see värk võtab aega umbes viisteist minutit, peale mida teeme väikse tiiru ja ma näitan teile elamist. Ilmselt teate te sellest majast siin rohkem kui mina, aga teretulnud kaasa olete sellegipoolest.

Aion kertoa muutaman sanan Furuvikistä, sekä rakennusvaiheesta että tulevaisuudesta. Ja koska kaikki täällä eivät ole suomenkielisiä, niin sekaan tulee myös ruotsia ja eestiä, ja vähän eri tekstiä eri kielillä. Runsaan vartin jälkeen olemme valmiita pikku kiertokävelylle ja sitten saamme jotakin syötävää ja juotavaa.
--
Nåja, låt oss börja. Jag får börja med att tacka Jocke Enckell för att han var diplomatisk nog att försynt påpeka att det hör till med ett taklagsöl när man bygger. Själv har jag aldrig byggt förut så jag får skylla min taktlöshet på det. Och jag är glad att se så många av er här, på Furuvik, som mina föräldrar Käthe och Åke Arnö köpte 1983. Vi hade varit regelbundet i Nagu sedan 1970 då vi ärvde Björkkulla på Ernholm efter min fars moster Olga Järvinen. Och går man omkring på begravningsplatsen i Nagu hittar man inte bara mina föräldrar och Olga, utan en hel del andra förfäder. Min farfar och farmor är båda uppvuxna på Högsar, farfar på Kulasperä, farmor på Kamskal. Därför har vi en hel del släkt här i Nagu, och därför var det klart för mig att jag ville hålla kvar Furuvik då min mor 2004 flyttade bort till Lovisa, när huset började förfalla.

Husets förfall blev en svårhanterlig sak. Jag har som sagt aldrig byggt förut, och har tummen mitt i handen. Därför var det klart att min mor frågade min småkusin Benita Färms son Janne om hjälp, för först gällde det att skruva fast en planka som hade lossnat på övre balkongen i november 2003. Det visade sig att plankan var murken och balkongen fallfärdig. Egentligen var hela huset fallfärdigt. Golven sneda. Fönstren drog. Trappan till övre våningen var så smal och trång att man, när någon hade dött på vinden på 1930-talet, inte kunde bära ned personen i en kista. Så när jag ville göra övre våningen beboelig blev det till att börja med att bredda trappan. Och då behövde man ju en ritning. Och för sådant behöver man en arkitekt. Och då berättade Janne om Aaro Söderlund.

Aaro berättade att huset är byggt i jugendstil. Jaha. Och vad det nu sedan skall betyda? Snirklorna på huset hade min far målat över i gult, och de borde i stället framhävas i vitt. Via Bångens, en av husets många ägare och de som ägde huset just före oss, visade det sig att övre balkongen förut haft ett högt torn. Och att det funnits taklyktor bredvid tornet, alltså små utstående fönster som liksom tornet måste tas ned 1966 på grund av vattenskador. Om jag hade förstått jugendstilen bättre då vi ansökte om bygglov hade tornet kanske funnits idag, men jag tyckte det såg ut som en verkligt ful häxhatt så det blev ogjort.

Följande steg blev att fundera på vad som skulle hända med uthusbyggnaderna. Det fanns ett gammalt lider som mina föräldrar bad Jannes far Affe att bygga 1983, och i ett annat hörn fanns en förfallen bastu som vår familj aldrig eldat i. Om jag någonsin skulle renovera eller bygga om dessa hus, så fanns det dock ett problem, nämligen att de var byggda alldeles vid tomtgränsen. Kanske tomten kunde utvidgas? Diskussioner med grannen, Nagu församling, gav vid handen att så kunde ske. Nu har jag just betalat andra raten på ett trettioårigt arrende, och jag är verkligen glad att vi kunnat flytta de nya husen, Arkivet och Gästhuset, en bit utanför den egna tomten. Och så har Aivar ramat in hela härligheten med ett staket.

För att vi inte skall stå här alltför länge pratar jag mer om byggandet på finska. Men om framtiden vill jag ändå säga några ord först. Och det är fyra saker som jag vill ta fram.

För det första är Furuvik ett ställe att vila själen. Här skall jag tillbringa mer och mer tid, fastän jag tillsvidare bor i München. Ofta har jag med barnen, och ibland till och med min hustru. Alexander har ju redan haft förmånen att få gå i skriftskola här i Nagu. Och här har jag nästan alla mina jordiska ägodelar, böcker, mappar, papper, tavlor, minnessaker. Och Börjes fisk på gåavstånd!

För det andra är Furuvik ett ställe att umgås med vänner. Då tänker jag först på mina närmsta studiekompisar från Tekniska högskolan i Helsingfors, och två av dem är faktiskt grannar här i Nagu: Ralf Wahlsten på Biskopsö, och Mårten Mickos på Anisor. Ralf brukar bjuda in gänget varje midsommar och det vill jag inte konkurrera med, utan startar en ny tradition kring Forneldarnas natt i augusti. Men jag tänker också på alla andra vänner och bekanta, tidigare arbetskolleger, och vänner och grannar här i Nagu.

För det tredje är Furuvik baspunkten för Runnismen, löpandets religion. Det är min egen lilla världsreligion där det handlar om att dyrka kroppsligt välbefinnande. Jag brukar springa maraton för Nagu IF, och Möviken runt är min favoritlöpsträcka som jag springer var och varannan dag när jag är här. Och hit bjuder jag förstås in andra likasinnade. Paddla och simma kan man ju också här.

För det fjärde har Furuvik blivit till en estetisk upplevelse. Jag gillar fotografering av natur och arkitektur och speciellt porträtt, och tänker så småningom börja med en webbsida som jag kallar för Vardagsesteten. Den handlar om att uppskatta det vackra i livet under vardagen och inte bara på muséer. Jag hoppas kunna bjuda in fotografer och modeller till Furuvik som får bli kuliss för fotona. Och nästa sommar på Nagu Kammarmusikfestival tänkte jag vara värd för artisterna och låta dem bo här, för musik är ju också estetiskt.

Jag tackar er alla för att ni var och en bidragit till att göra Furuvik möjligt och hoppas att fortsätta umgås med er alla i tecknen av de fyra nyss nämnda aktiviteterna!

Aga nüüd siis eestikeelse osa juurde. Alustuseks võin ma kohe öelda, et ma olen väga rahul selle töö kvaliteediga, mis te siin teinud olete. Piisab ainult veidi ringi vaadata ja näeb, miks on põhjust headmeelt tunda. Kui ma oma sõpradele-tuttavatele ütlen, et eestlased ehitavad mu vana ja uut maja, siis esimene reaktsioon on tavaliselt: "aah, hea odav tööjõud jah". Aga minu vastus sellele on: "ei, hind on sama või kõrgemgi mis soomlastel, aga ka kvaliteet on kõrgem". Ja ma loodan, et see jutt levib ka juba vaikselt. Igal juhul - ma olen tõeliselt tänulik Teile tehtud töö eest ja tahan teid kõiki tänada. Janek ja Robert Kalda, Argo Põder, Ahto Peips, Oliver Hermes, Taavi Tamm, Urmas Hamburg, Mariann ja Aivar Joonas -- suured tänud tehtud töö eest! See on olnud üks tore koostöö. Ma ei jõua kõiki häid asju üles lugeda, aga lubage mul nimetada ühte kohta ja ühte üllatust. Koht on "Sigurdskällaren" - ma usun, et hetkel kõige ägedam täiskelder Lõuna-Soomes oma müüri-, puu- ja sepatööga. Ja neist kõigist paljudest üllatustest positiivsem oli see, et mulle sattusid siia Vene rahvusest elektrikud, kes tegid väga head tööd. Sest Rootsi keeles on lausa ütlus "vene moodi tehtud", kui tahetakse öelda, et see üle paari päeva küll ühes tükis ei püsi. Huvitav, et ma niimoodi eestlaste kaudu teada saan, et professionaalsed venelased on olemas - ma arvasin, et nende ampluaa on kirjandus, filmid, kunst ja muusika!

Järgnevalt räägiks ma neist asjadest, mis siin juhtuma hakkavad - neid on suures piires neli tükki.

Kõigepealt, saab see kohaks, kus ma hakkan üksi ja oma lastega aega veetma. Ja mõnikord isegi naisega ka! Siin saab olema lõviosa mu raamatutest, arhiividest, asjadest.

Teiseks, see saab kohaks, kus ma hakkan kohtuma suurema osaga oma sõpradest - olgu nad siis Soomest või mujalt. Ma saan nad vabalt siia kutsuda, kuna siin on nüüd ruumi olla ja magada päris mitmele perekonnale korraga.

Kolmandaks, see saab mu jooksuasjade peakorteriks Soomes. Mõned ilmselt juba teavad, et ma olen asutamas Runismi - jooksu-usku. Ja siin saan ma kohtuma ja koos jooksma teiste kaasusklastega. Aga sama hea on siin ujuda, jalgratta või kanuuga sõita.

Viimaseks, neljandaks - siin saan ma pühenduda "ilusatele asjadele elus" - pildistamisele, filmile, kirjutamisele. Mul on idee panna püsti veebileht nimega "Igapäevane esteetika" ja ma plaanin Furuvikku kasutada ilusa asupaigana portreepiltideks. Võib-olla kutsun isegi teised fotograafid siia. Järgmisel suvel on mul Aaro Söderlundi ideel põhinev plaan siin majutada umbes tosinkonda Nagu Kammermuusikafestivali osalejatest.

Ma loodan, et kõik hooned on varsti täiesti valmis. Ja loodetavasti kohtun ma paljudega teist ka tulevikus mõne selle eelneva kontekstis - isegi siis, kui ehitusega asjad ühel pool on.

Kiitos että olette tulleet tänne Furuvikin harjakaisiin! Rakennustyöt tässä eivät ole olleet helppoja. Vaikeuksia on ollut monenlaisia. Olen rakentamisessa ensikertalainen. Talo on yli sata vuotta vanha. Ammattitaitoisen työporukan löytäminen on ollut vaikeata. Mutta onneksi viime vuonna Aaro löysi Aivarin, joka on itse toteuttanut suuren osan ison talon viimeistelystä ja tuonut tänne myös Janekin porukan, joka on toteuttanut Arkiston, Vierastalon ja Autokappelin. Kaupanpäälliseksi (vaikka ne nyt eivät aivan ilmaisia olleetkaan) myös maakellari Sigurdskällaren ja Sophian puukoija. Rakentaminen ja yhteistyö on ollut erittäin opettavaista! Aaro on kouluttanut esteettistä silmää, mikä sinänsä on aika kallis operaatio mutta joka myös antaa tyydytystä. Jocke on varmistanut hyvän rakennustavan noudattamista. Ja Aivar kumppaneineen on miettinyt yksityiskohtia ja tehnyt niistä taidekappaleita.

Jocke on myös jakanut laajaa yhteysverkkoaan, joista mainitsisin tänään kolme. Ensinnäkin Paattimaakarit, jotka ovat laatineet arkiston kalusteet. Toiseksi Maarit Niinimäki, joka on hoitanut tämän päivän järjestelyt Eija Lamsijärven kanssa ja jonka ansiosta minulla on syytä olettaa, että täällä on jatkossakin siistiä. Ja kolmanneksi Havupiha, eli Jukka Uotila sekä hänen kivikova kumppaninsa Mikko Kaerla. Yhdessä Saaristen ja Aivarin kanssa Furuvikin piha on nyt aivan toisenlainen kuin olin voinut kuvitellakaan. Olen lopputuloksesta hyvin kiitollinen.

Lopuksi muutama sana Furuvikin tulevaisuudesta, tarkemmin sanottuna neljä kohtaa.

Ensiksi, Furuvik on paikka jossa sielu lepää. Aion viettää yhä enemmän aikaa täällä, vaikka asunkin Münchenissä. Usein lapset tulevat mukaan, joskus jopa vaimokin. Ja täällä minulla on melkein kaikki maallinen omaisuuteni, kirjat, mapit, paperit, taulut, muistoesineet. Ja Börjen kala kävelyetäisyydellä!

Toiseksi, Furuvik on paikka jossa voi tavata ystäviä. Ajattelen opiskelukavereita, joista hyvä ystäväni Ralf on Biskopsöllä kävelyetäisyydellä. Nyt voin kutsua ystäviä myös yön yli, kun kerran on vierashuone ja vierastalokin.

Kolmanneksi, Furuvik on Runnismin päämaja. Juoksun uskonto palvoo ruumiin hyvinvointia. Tästä on hyvä juosta Möviken runt joko yksin tai kavereiden kanssa, mennä uimaan tai melomaan.

Neljänneksi, Furuvikistä on tullut esteettinen elämys. Pidän valokuvauksesta, luonnon ja arkkitehtuurin kuvaamisesta ja erityisesti portrettikuvauksesta. Tällöin Furuvik on mainio kulissi. Mietin perustanko webbisivun "Jokapäivän esteetikko" jossa aiheena on kauneuden esille tuominen arkeen. Ja ensi kesällä Furuvik on isäntänä Nauvon kamarimusiikkifestivaalin artisteille, onhan musiikkikin esteettistä.

Kiitän teitä kaikkia siitä, että olette mahdollistaneet tämän ja toivon kahta asiaa. Ensiksi, että kaikki rakennukset kohta ovat kokonaan valmiit. Ja toiseksi, että voidaan jatkaa seurustelua vuosien mittaan näissä juuri mainituissa merkeissä!

Siinä se -- nyt mennään pikku kävelylle ja sitten voidaan syödä ja juoda.
--
Ja ongi kõik! Lähme nüüd vaatame veidi ringi ja siis ootavad meid söök-jook.
--
Det var det! Nu blir det rundvandring och sedan en liten bit mat och dryck.