Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 4 2010, som utkom 29.4.2010.Tidens väsen
En timme är inte en timme. Tiden är inte skapt lika. ”Alla har vi 24 timmar om dagen, det kommer bara an på oss själva att disponera tiden rätt.” Vilket kvalificerat struntprat! För oss irrationella mänskliga varelser finns det fundamentalt olika sorters tid, som vi först måste få grepp om, innan vi kan planera och disponera över den logiskt.Att fakturering i yrkeslivet sker per timme eller dag ger oss illusionen att värdeskapandet är lineärt beroende av den satsade tiden. I förlängningen riskerar vi också att förledas agera som om olika semesterdagar, veckoslut eller vardagsavbrott i princip vore ungefär lika värdefulla.
Ändå borde vi veta bättre. Sammanhangen är mer komplicerade än så. Ibland kan vi omge oss med de medmänniskor vi helst tillbringar tid med, ibland lyckas vi inte. Ibland avbryts vår tankevärld, produktivitet och lyckoupplevelser av diverse irritationsmoment, ibland förunnas oss stunder av inlevelse och ostörd koncentration. Ibland har vi tillgång till just de resurser vi anser oss behöva, ibland saknar vi allt från internet via proviant till något läsbart.
Kvalitetstid är begreppet med vilket vi beskriver situationer då allt stämmer, då vi mår bra. Många av oss tänker speciellt på tiden vi tillbringar med familjen, och delvis tror vi oss med kvaliteten kunna kompensera utebliven kvantitet.
Så vad hävdar jag då att vi borde göra?
För det första: varsebli vilka sorters subjektiv tid vi utsätter oss för.
För det andra: gynna tillkomsten av angenäma och produktiva tidssorter.
För det tredje: öka kvaliteten, inom alla tidssorter, via förberedelser.
För det fjärde: hänge oss åt just den subjektiva tidssort vi för stunden lever i.
För det femte: bryta upp i stunder då vi inte förmår hänge oss.
Dessa privata filosoferingar gör ingen större skillnad på huruvida vi talar om arbete eller fritid. Gränserna mellan de tu flyter såviså. Mina rättesnören, påstår jag, ökar mitt välbefinnande och min produktivitet oavsett vi talar om förvärvsarbete eller avkoppling.
Min logik går i följande banor. Vars och ens liv indelas omedvetet i olika sorters tid: vid skrivbordet, i telefonen, med datorn, i mötesrummet, i flyget, med partnern, i skidbacken, under middagen, i den avskilda stugan, i diverse köer. Indelningen är personlig och godtycklig. Allmängiltigt är att vi kan påverka både fördelningen av vår tid mellan de olika kategorierna och den subjektiva tidskvaliteten inom varje kategori. Den rätta boken kan förvandla väntetid till läsglädje. Minneslistor kan effektivera ärenden på stan, om man likt mig avskyr att gå i butiker. Och att jag förberett samtalsämnen behöver mitt middagssällskap inte veta, oavsett de är affärsbekanta, vänner eller familj.
De mest inspirerande människorna tycker jag mig ha iakttagit bland dem som bäst lever sig in i nuet och visar mest närvaro, både i arbetet och under fritiden. De anpassar sig till förutsättningarna och hänger sig mödolöst åt stunden. Själv försöker jag med varierande framgång skapa ett sådant tillstånd av flöde, både för mig själv och min omgivning.
Till livsvisdomen hör också omdömet att inse när förutsättningarna för en lyckad tidsanvändning saknas. Slår jag huvudet i väggen? Är bergstoppen omöjlig att nå? Är det bäst att tacka nej till denna affär? Hittar jag inte buggen i programmet? Alltför ofta inser vi onödigt sent att det är bäst att bryta upp och byta tidssort, gå ut och springa eller bara ta en paus.
En rationell och till den subjektiva verkligheten anpassad disposition av tiden är nyckeln till ett liv där arbete och fritid inte inkräktar på varandra, utan skapar en harmonisk helhet. Jag hoppas mina här framförda filosoferingar inspirerar dig att skapa dina egna, personliga rättesnören.
Arbete och fritid konkurrerar om vår begränsade tid. Med den här spalten vill Kaj Arnö skapa en diskussion mellan Forums läsare, om ett tema som berör oss alla. Och vi är alla experter.
(förutöver direkta svar), de flesta av vukanisk natur.
Fem dagar i ovisshet, fången långt borta hemifrån av en isländsk vulkan, ger rikligt med tid till eftertanke. Här är mitt försök att dagen efter hemkomsten dra slutsatser: dels på en personlig nivå, dels på en allmänmänsklig och samhällelig nivå.
Slutsats 3: Humorn är ett starkt vapen. Från början höll vi strandade upp humöret via skämt, ibland så galghumoristiska att de inte tål att nedtecknas i skrift. "Send cash not ash" var den första skämtsuccén på webben, men de självskapade skämten gav mer lindring. En arbetskollega berättade att den göteborgska folkhumorn talat om att folk blivit "överaskade", vilket jag anpassade till renhållningsverkets kampanj hemma i München, "sortera skräpet bättre". På tyska använder man samma ord för att sortera skräp och avstava ord (trennen), varför jag hoppas så småningom kunna se ortens roskisbilar med mitt egenhändigt skapade "ÜBERR- ASCHUNG"-plakat på. Speciellt skojig var även den isländska 
Eyjafjallajäklar anamma! Enligt plan skulle jag just nu stiga av lokaltåget S8 hem från flygfältet, packa upp, säga hej åt barnen och se fram emot ett trevligt veckoslut hemma i München (femton till aderton grader, växlande molnighet). I stället sitter jag ensam i ett obekant hotell på okänd ort iklädd välbegagnad klädsel och irriterar mig över att jag på obestämd framtid försmäktar utan snus på fel kontinent.
