Forum för Ekonomi och Teknik: 4 -- Mårten avgör

Denna kolumn ingår i Forum för ekonomi och teknik nr 5 2008, som utkom 22.5.2008.

Mårten avgör

Det är skillnad på 1 000 och 10 000. En bit över 1 000 människor sitter det i publiken under en keynote på My SQL:s användarkonferens, och det är helt visst en speciell känsla att stå på scenen framför 1 000 människor. Denna känsla är till sin natur annorlunda än då publiken består av 100 människor.

På Java One är publiken drygt 10 000. Sådana publikmassor kan man i icke-popmusiksammanhang samla bara på ett fåtal ställen, och i fallet Java One är detta Moscone Center i San Francisco. Tidigare i dag frågade jag Rich Green, chefen för Sun Micro systems mjukvarudivision, om man på scenen alls kan varsebli skillnaden i storleksordning gentemot en publik om 1 000. Han försäkrade att man kan, och tog mig upp både på scenen och backstage under en generalrepetition inför morgondagens keynote med fadern till Java, James Gosling. Från scenen sett tedde sig stolhavet än mer ändlöst än ur publiken, och jag gav Rich rätt: Det är skillnad på 1 000 och 10 000.

Skillnaderna mellan Sun och My SQL börjar kristallisera sig också på andra områden än publikstorleken. Olikheterna gäller inte bara storleksskillnaderna i bolagen; Sun är börsnoterat, och det har sina sidor.

Börsnoterade företag har för vana att offentliggöra kvartalsrapporter. Och med den senaste kvartalsrapporten kom den första större kallduschen. Kalenderårets första kvartal gjorde Sun förlust för första gången på nästan två år, och i pressrapporterna om orsakerna nämndes kostnaderna kring köpet av My SQL. Inte för att någon skulle hävda att förlusten var vårt fel, men visst påverkar det stämningen att läsa att ”kostnader i anslutning till My SQL-affären belastade resultatet med fyra cent per aktie”, som av en händelse lika mycket som den totala förlusten per aktie. Då känns det mycket bättre att veta att My SQL legat över sin säljbudget för kvartalet, och att de aviserade personalnedskärningarna därigenom föga beträffar oss.

Att det går bra för My SQL inom Sun borgar för fortsatt autonomi inom Sun. Från början hette det ju att Sun köpt My SQL för att lära sig av My SQL, och inte för att ändra på det. Detta har också efterlevts. Både en och annan My SQL:are som frågat sina nya Sun-kolleger hur Sun vill ha det i någon given fråga rörande My SQL:s strategier och processer har mötts av svaret ”vet inte, fråga Mårten Mickos (My SQL:s chef), det är han som bestämmer”. Och ju mer jag talat med vd:n Jonathan Schwartz och Rich Green (Mårtens direkta chef), desto klarare är det att Sun vill hålla det just så – Mårten bestämmer.

I en viktig strategifråga rörande gränsen mellan vad som är fri mjukvara och vad som endast erbjuds kommersiella kunder önskade Rich och Jonathan påverka utfallet, och till en början visste ingendera hur de skulle vända sig. Och till slut blev det Mårten som bestämde. Bra så.

I övrigt förmår vi i hög grad sysselsätta oss själva med internt navelskåderi, som inte syns utåt vare sig för kunder eller användare. Varför visar personaldatabasen fel chef för mig? Måste vi faktiskt stänga Paris kontoret, då måste jag ju pendla timtals varje dag? Förstår ingen här i Malaysia att jag jobbar hemifrån? Är det tvång på att boka flyg via American Express? Måste min mejlsignatur rabbla upp alla Geschäftsführer för Sun Microsystems GmbH? Frågorna är till sin natur typiska för detta skede av vilken integration som helst.

Själv ser jag fram emot att fortsätta med min fixa idé: att försöka vara en god ambassadör genom att hålla föredrag på lokalspråket varhelst jag rör mig (fusk i form av innantilläsning tillåtet). Milano var förstås lätt. Tokyo gick an. Och efter att kineserna sade sig begripa mig i Peking (se blogs.mysql.com/kaj) ska väl Prag, Istanbul och S:t Petersburg också gå vägen.



Kaj Arnö beskriver fortlöpande hur integrationen av My SQL med Sun framskrider. My SQL köptes i januari 2008 av Sun, och Arnö ansvarar som ’ambassadör’ för integreringen.