Denna artikel ingick i Forums oktobernummer 2002 ("bilnumret").Andrabilen - en nödvändighet?
Hade jag vetat då vad jag vet nu skulle jag ha åkt taxi istället! Vid det här laget är det inte längre en självklarhet för mig att ett i förorterna bosatt akademikerpar med två barn skall ha två bilar. Det här är Kaj Arnös personliga berättelse om resultatet av lite tabellräkningsgymnastik, utfört med facit i hand efter avyttringen av två bilar i samband med en utlandskommendering.
>> Ladda ner BilForum.xls
Jag lever i en typisk Forumläsar-familj: mamma, pappa, son (8 år) och dotter (6 år). För fyra år sedan, 1998, sålde vi bort våra gamla Volvon och köpte två nya bilar:
- en familjebil: Ford Galaxy
- en andrabil: Mercedes A140
Nu är båda bilarna sålda och jag sitter med facit i hand. Hur mycket har vi använt bilarna? Vad har det kostat, totalt sett? Vågar jag ta steget ut och räkna hur mycket det slutligen kom att kosta, per kilometer eller per dag?
Jag beslöt att inte bara ta steget ut, utan också att komma ut ur skåpet och berätta vad jag lärde mig, androm till varnagel.
Familjebilen
Den stora Galaxyn köpte vi i januari 1998 för att bekvämt kunna transportera hela familjen, med valfri mängd bagage, både dagligdags och på semestrar. Med Galaxyn har mor i huset kört barnen till skola och dagis, fotbollsträning och skidskola, handboll och konstskola. Galaxyn har tjänat hela familjen på skidresor till Lappland, sommarresor till Nordkap och München kort sagt, såsom familjebilar används mest.
Bra var det att Galaxyn hade sju bänkar. Med en överskridning av antalet sittplatser med knappa 15 pro-cent har vi kunnat transportera två fyrapersonersfamiljer till fester och på exkursioner, och barnen har kunnat ha ett flertal bekvämt sittande kompisar med sig. Framför allt har vi inte behövt inskränka oss med bagagemängden då familjen reser ensam, utan problem tagit med oss barncyklar, kylskåp och utrymmeskrävande leksaker, inombils, på somrarnas bilsemestrar.
Galaxyn har vi varit väldigt nöjda med; den har fyllt mer eller mindre verkliga transportbehov till vår fulla belåtenhet.
Andrabilen
Den lilla Mercedesen köpte jag i december 1998 för att bekvämt ta mig till arbetet och åka på kundbesök. Detta hade jag tidigare gjort med en Volvo 740, och tyckte att jag nu gärna kunde ha något betydligt mindre och bensinsnålare, men ville absolut ha en säker bil, efter att den närmaste släkten utsatts för två allvarliga bilolyckor just före köpbeslutet.
Med lill-Mercedesen har jag kört ensam; då jag har kört barnen, har mor i huset fått Mercan och jag kört familjebilen. Särdeles mycket körde jag aldrig med den; mot slutet fanns det allt mer sällan orsaker att använda den. Jag började arbeta mer från hemmet. Arbetsuppgifterna ändrades genom att kunderna mest fanns i Helsingfors centrum, dit jag kom bekvämare med tåget från Grankulla än med bil. De allt tätare resorna till flygfältet skötte jag nästan alltid med taxi, för att kunna arbeta, läsa eller sova i taxin i stället för att behöva köra själv.
Från juli månads början flyttade familjen till München. Det gällde alltså att avyttra bilarna. Galaxyn gick åt som smör i solsken; annat var det med Mercan. På oikotie.fi fanns en enda annan Galaxy, men sjutton olika lill-Mercedesar.
Med två annonser (Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladets biltorg) var Galaxyn borta till ett förnuftigt pris. För att köra om de sjutton andra sedan länge osålda Mercedesbilarna lade jag Mercedesens pris tillräckligt lågt, och då blev även den såld på andra försöket.
Eftertankens kranka blekhet
Glad över att ha köpt en ny bil och ännu gladare att få de gamla sålda, började jag fundera över vad jag lärt mig av det hela. Hur mycket tid, pengar och möda hade jag satsat på bilarna, och hade det smakat så mycket som det kostade?
För att få svar på dessa frågor började jag med att sammanställa några nyckeltal för hur mycket bilarna var använda; och vad de kostade. Slutresultatet står att finna i de vidstående rutorna.
Redan innan jag fått kostnadsanalysen uträknad stod det klart för mig, att min sammanfattande kostar smakar-analys också skulle behöva kompletteras med lite allmänt sunt förnuft. Varför hade jag alls skaffat bilen? Var det överhuvudtaget rätt beslut, i skenet av att jag vuxit ur åldern då en av bilens främsta funktioner var att för mig själv och andra definiera min lycka och framgång?
Jag började tänka tillbaka på allt besvär det hade inneburit med att ha bilen. Att byta däck på vår och höst har aldrig hört till mina favoritsysselsättningar. Inte heller har jag gillat att jaga parkeringsplatser, att skrapa fönster och skyffla snö då jag glömt att koppla på bilvärmaren, att fylla på parkeringspengar eller att precis före kundbesöket märka att jag måste tanka.
Och, grymma öde: Eftersom mitt säkerhets- och bekvämlighetstänkande lett oss till att installera handsfree-utrustning i bilarna från början, var vi i praktiken dömda att utnyttja 1998 års mobiltelefoner till det bittra slutet.
Mest av allt började jag dock ifrågasätta förnuftigheten i att min tid och uppmärksamhet skulle gå till att själv köra bilen då jag i stället kunde läsa, sammanfatta föregående möte på min bärbara dator eller slumra till i tåg, buss eller taxi? Det enda nyttiga jag kunde göra i bilen var att ringa.
Min arbetsresa på åtta kilometer har jag ofta också kunnat tillryggalägga med cykel, något som är bra både för konditionen och miljösamvetet. Dessa sistnämnda två mår inte heller så dåligt av promenader till tåget.
Slutresultatet i euro
Men så till kostnadsanalysen. Trots att vi kört sammanlagt ungefär 26 000 kilometer per år, visade det sig att familjens årliga bilutgifter blev över 100 000 mark/år (17 150 euro). Rent och skärt vansinne!
Siffran blev inte mycket vackrare då jag uppskattat den kilometerersättning jag ungefär fått för bilarna; det återstod fortfarande en årlig utgift på över 15 000 euro. För detta belopp kunde familjen åka 500 taxiresor à 30 euro/resa. Fler än en resa per dag.
Att i en barnfamilj vara helt utan bil känns dock inte lockande. Kontentan för egen del är att jag hade kunnat spara ungefär 6 000 euro per år om jag låtit bli att köpa min lilla Mercedes A-Klasse. Förnuftigheten i att ådra sig årliga utgifter på 6 000 euro, eller dagliga utgifter på 17 euro, respektive en kostnad om nästan en euro per kilometer, egentligen bara för att köra till arbetet, känns inte trovärdig.
Mot mina slutsatser av kalkylen (som kan hämtas från www.forum-fet.fi) finns det förstås en hel del att invända.
Hade jag inte kunnat köra med en billigare eller äldre bil? Än om jag hade haft leasingbil av arbetsgivaren? Svaret för egen del är i alla fall klart: Vår familj klarar sig på obestämd framtid bra med en enda bil.
Kaj Arnö
Antaganden för kalkylen
- Bättre räkna ungefär rätt än exakt fel
- I medeltal 8,1 l/100 för Mercedesen, 11,6 l/100 för Galaxyn (härstammar från stickprov från ett dussintal tankningar)
- Fasta bensinpriser sedan 1998 (1,02 euro/liter)
- Verkliga kostnader för försäkringar, skatter, reparationer
- Exakta anskaffningskostnader inklusive radion, alarm etc.
- Kalkylränta 5 procent
Slutsatser av kalkylen
- Galaxyn kostade 0,56 euro / 3,32 mk per km, vilket var 33 procent billigare än Mercedesens 0,83 euro / 4,95 mk per km
- Alla slutresultat påverkas dramatiskt av att Mercedesen är medkörd så litet (8 042 km per år mot Galaxyns 18 655 km per år)
- Bensinkostnaderna var bara 10 procent av Mercedesens kostnader och 21 procent av Galaxyns
- Överlägset största kostnadspost var värdeminskningen
- Mercedesens värdeminskning var hela 51 procent av bilutgifterna, större än Galaxyns 42 procent
- Också med en blygsam kalkylränta om 5 procent var räntekostnaden näststörst
- Reparationskostnaderna för Mercedesen var negligerbara 2 procent
- I mitt specifika fall borde andrabilen ur rent ekonomisk synvinkel ha blivit oköpt och ersatt av taxi samt allmänna kommunikationsmedel
